Visioner och arbetsförmedling

Den statliga arbetsförmedlingens tjänster är i det närmaste löjeväckande. Det är en organisation som inte förmedlar några jobb men själva sväller de ofantligt. Personalen har fördubblats på några år och de flyttar in i finare och finare, och större och större lokaler i de attraktivaste kvarteren. Men varför är det på det viset?

När jag förr i tiden fick A-kassa fick jag fylla i A-kassekorten för hand. Jag fick skriva arbetslös 10 ggr varannan vecka. Av någon anledning fick man inte använda tecknet ”-” utan ordet arbetslös skulle skrivas så att det riktigt gick in i skallen. Skrev jag tillräckligt snabbt hände det att det stod ”arbetsslö”. Och det är precis enligt den förestatsen som "arbetslöshetsförmedlingen" arbetar. De arbetslösa är slöa och skall därmed tvingas att söka ett visst antal jobb i veckan (skit samma vilka det är) och gå på fåniga jobbsökarkurser och ett antal s k åtgärder. Men i själva verket gör man det för att snygga till statistiken.

Jag menar att arbetslöshetsförmedlingens funktion är just att vara ett statligt monopol för att hålla arbetslösheten gömd. Hur kan man annars förklara att de privata jobbförmedlingarna som Polia, Manpower och liknande, faktiskt förmedlar arbeten men inte den statliga motsvarigheten?

Alla som läst lite ekonomi vet att det i dagens rådande system inte alls är bra för ett lands ekonomi att ha en full sysselsättning. En viss arbetslöshet är nödvändig för att ekonomin inte ska braka. Man brukar räkna med att den siffran skall ligga på 3-5 %. Om detta hycklas kopiöst och det sägs att statens mål är att nå full sysselsättning. Skitsnack säger jag!

Tyvärr är det dock ett faktum att många arbetslösa och människor med underbetalda arbeten saknar visioner och låter sig luras av systemet såsom jag beskrev i gårdagens inlägg på detta tema. En läsare protesterade och skribenten säger att det inte finns jobb. Men det finns arbeten och det finns sätt att få de eller på annat sätt förbättra sitt liv! Problemet är bara att man aldrig får tappa tron på sig själv eller fastna i underbetalda arbeten och i hopplöshetens uppgivenhet handfallet säga, de finns inga jobb så varför skulle jag bry mig. En grupp är dock undantagen där en systematisk diskriminering sker på arbetsmarknaden. Det är utlänningarna. Skandal! Men dessa människor lyckas ändå att skaffa hyfsade inkomster t ex genom att starta egna företag eller genom att med hjälp av egna nätverk skaffa abete. (Till detta återkommer jag)

Det finns alltid sätt att förändra sin livssituation till det bättre. Det gäller bara att öppna ögonen och inte trampa på i invanda mönster.