Låtsasfamilj

Igår var det ännu en dag med lite familjekänsla över sig. Tjo och tjim, skrik och gap, grillning och så som det brukar vara när man har barn, stökigt. Min dotter stormtrivs i vart fall och jag kan inte säga mycket annat heller.

Efter att ha stökat runt och rensat ut mina prylar kan jag knappt gå idag. Jag haltar fram som en gammal gubbe (vilket jag ju i o f s är).

På agendan idag: en hiskans massa och jag får väl vara glad om hälften blir gjort

Sex eller kärlek

För vissa människor handlar allt om sex. De kan inte leva utan sex. Människor bedöms utifrån sex. Allt annat åsidosätts. Sex är det allra främsta som överskuggar allt annat. Mänskliga värden som ömhet, närhet, hjälpsamhet åsidosätts till den egna kroppens njutning. Konflikter används som en anledning för att knulla med annan än den förmodade egna partnern, i den mån man förståss kallar det för en parner, ja, partner menar jag ju förståss…

Helen har gjort det, som hämnd säger hon, men i själva verket var det för att det var viktigt med njutning och självbekräftelse. Likadant är det med Theresia. Medan vi var tillsammans smet hon iväg för att få sig ett nyp. Anledningen var förstås osämja och en därmed alldeles förträfflig anledning till att para sig med annan. I och för sig säger jag inget om det. Jag tror i grund och botten inte på att en människa bara vill ha en partner, (här skulle egentligen en ljudfil komma men jag avstod).

Jag vet själv att jag har känslor för många fler än en tjej. Jag kan också, likt många män kunna knulla flera, visavi, vilket jag också gjort, men när det kommer till lite högre värden tycker jag inte att det inte är förenligt med moral att slänga det i ansiktet på någon om denne klart förklarar att det inte känns bra (alla förstår väl här att jag pratar om mig själv). Man kan ju skona varandra, för trots allt, och när allt kommer omkring så handlar det ju om rent djuriska drifter. Man behöver då inte vara en uträknande och beräknande skitstövel som planterar ett ”gå vidare” i parnerns (ja, parnerns) huvud av den simpla anledningen att hämnas och tänka på den egna sexdriften.

Vad är kärlek? Kan vänner vara sexpartners, frågar Helen sig? Tja, jag har bara ett svar. Man kan älska flera. Men att älska är inte samma sak som att knulla. Jag älskar Helen och jag är inte med på att hon har sex med andra. I fallet Theresia var det ju faktiskt så att vi hade sex med fler samtidigt redan från början, därmed är förutsättningarna annorlunda. Likadant var det för min del i Thailand. Tjejerna, i vart fall två av dem, visste om varandra.

Så vad vill jag ha sagt med detta? Att jag inte tycker om att smaka ”på min egen medicin”? Nej!

Jag säger bara att man får vara finkänslig! Det är OK, och alla gör det! Men man skall inte skada varandra vilket tyvärr allt för ofta är anledningen!

Skit samma. Jag åker till Thailand, till Dada och Joy. Joy är frigjord och Dada är muslim. Jag kommer nog få mitt lilla roliga tills det känns OK. För som min gode vän Björn sade: ”När du träffat den rätte så vill du inte ha någon annan”. Själv tror jag att han har blivit allt för gammal . Det handlar bara om att knulla, föröka sig, både vad det gäller kvinnor och män.

Men vi är ju människor, tänkande varelser. Man skall inte använda sex som ett vapen för att skada en annan människa vilket allt för många gör.

Blogg som terapi

Idag känner jag återigen frustration. Det har att göra med hela min livssituation förstås. Det är bara för mycket att sätta sig i detta som jag gjort nu, men jag ska nog överleva, Får hoppas att en viss person mycket snart reser iväg.

Jag vet inte hur mycket jag skall berätta och funderar på att mycket snart återigen stänga ner. Denna gång, kanske för gott, i vart fall denna personliga sida/blog.

Det känns inte som att jag någonsin kan bearbeta något här, inte när jag ständigt tvingas att springa på henne, ja henne, alltså Theresia. Varje gång jag ser henne känns det som om allt rivs upp, varje gång hennes totala ignorering känns som en smocka mitt i nyllet. Jag darrar i hela kroppen i drygt en timme, sedan går jag och grubblar. Jag vill inte utsätta mig för detta mera.

Det må vara till Thailand eller någon annanstans i Sverige eller vart f-n som helst. Förutsättningarna blir dock minst sagt besvärliga nu. Jobbet jag håller på med minskar stadigt och jag har inte ens fått hälften av vad jag räknat med. Jag får verkligen lägga pannan i djupa veck nu.

Drömmar och frustration

Inatt hade jag återigen en mycket märklig dröm, en mardröm. Jag och min dotter finns i en lägenhet och plötsligt börjar alla rutor att självspricka och det skvätter splitter i hela rummet. Det är så mycket splitter i min säng att jag inte kan ta mig upp utan att skära mig rejält. Men när vi väl kommer ut visar det sig att rutorna spruckit i hela kvarteret och det ser ut som ett slagfält överallt. Plötsligt befinner jag mig på Götaplatsen och stora hundar biter mig så fort de får syn på mig och ägaren bara flinar.

Sedan vaknar jag. Märkligt hur hjärnan fungerar. Vad hade Freud haft och säga om det? Jag är inte ens hundrädd i vaket tillstånd


------------------------------------------------------

Tänk så mycket frustration som jag måste häva ur mig. Ibland är det tvärt om så att man borde lägga band på sig och inte vara så snabb med att döma människor, speciellt inte sådana som vill mig väl och som i ord och handlig visat att de bryr sig. Jag har inte många kvar och de nyvunna stöter jag bort, t e x genom att bete mig som igår. Samtidigt är det ju så att hon ältar sitt och jag ältar mitt. Ingen av oss mår bra och vi ältar varandras olycka.

Jag är vanligtvis inte så mottaglig för andras åsikter och synpunkter, fel uttryckt kanske, mottaglig är jag och villig att diskutera men jag skall alltid ha rätt med det resultatet att jag drar allt till sin yttersta spets. Helen ger t ex en helt annan bild av vad som hände igår. Läs den gärna här. Du kommer tillbaka till mig genom att använda Backspace/Backstegs-tangenten)

Det är ju så att det alltid finns två sidor av myntet. En sanning är aldrig absolut utan beror bara på betraktaren. Nu säger jag inte på något sätt att jag håller med men det är ju alltid en tolkning och människor tolkar situationer olika.

Apropå betraktare och apropå att döma folk, fick jag ett mail idag från en tjej, ja, tant kanske man skulle säga från Spraydate där jag ibland roar mig. Hon var väldigt snabb med att döma efter att ha läst ett par av mina sidor. Det talas om värderingar och prioriteter. Men vad vet hon om mig? Men OK, själv hade jag inte velat ge mig i kast med mig själv om inte jag var tvungen . Här finns mycket att bearbeta efter den senaste chocken i december 2003.

Jag kan i vart fall rekommendera Helens hemsida med adressen www.ehja.net En öppenhjärtigare och ärligare beskrivning av ett liv får man leta efter.

Svartsjuka

Middag blev det. Thaimat, och sedan krogen, men det slutade inte roligt. Helen var som en iller på mig. Har aldrig sett en sådan svartsjuka hos någon. Vart jag än tittade, tittade hon också. Det var riktigt skrattretande och jag kunde inte låta bli att titta lite extra för att få mig ett garv inombords. När jag sedan förklarade för henne att jag tyckte en annan tjej som satt intill var snygg blev det för mycket för henne. Hon gick och satte sig med en annan karl som började att bjuda på öl och hon var ju inte sen att bildligt talat lägga upp sig.

Jag blev förbannad, gick fram till dem, var nära att lappa till karl'n men det slutade med att vi lämnade lokalen. Väl hemma blev vi ovänner igen och hon åkte hem.

Trist!

Att skriva om sitt liv

Min flickvän/vän/kompis/X Helen (kärt barn har många namn) erkände till slut i ett svagt ögonblick igår vad jag hela tiden sagt. Hon är precis som jag fortfarande kär i sina X. Men likt förbaskat blir det ett himla liv så fort jag skriver något om de andra tjejerna i min blog. Jag förväntas att bara skriva om sådant som passar henne! Hennes motivering är: ”jag har lämnat dem bakom mig.” Hur kan hon ha lämnat dem bakom sig om hon fortfarande är kär? Man kan aldrig glömma en passion. Hon har haft två, jag bara en.

Helt klart är ju att det är svårt att skriva om sitt eget liv utan att nämna andra människor. Man hamnar därmed i ett antal dilemman, ett av de största är hur mycket skall man censurera sig själv och hur mycket får man utelämna andra. Jag börjar väl inse att det inte är fullt så lätt detta. En gång i tiden hade jag lagt ut en ca 100 A4 sidor lång text som jag kallade ”I kärlekens kölvatten”. Det handlade om mina bryderier när förhållandet med min dotters mor upphörde och jag var knäckt i 3 år innan jag träffade Theresia. Texten var skriven innan jag började med datorer och Internet. När jag sedan lade ut den på nätet blev det ett fasligt liv och jag fick mina fiskar varma ett antal gånger. Till slut valde jag att ta bort den, av hänsyn till min dotter som jag inte ville skulle läsa ofördelaktiga saker om sin mor. Idag funderar jag på att lägga ut den igen om än i en censurerad version. Trots allt var det ju mestadels mig själv som jag utelämnade.

Annars, tja jag springer fortfarande omkring och sorterar sopsäckar. Idag skall det dock bli färdigt och om inte Helen är allt för arg över uppdateringen skall vi ut och käka lite middag

Kärleksbekymmer

Varför gråter jag hela tiden?

--------------------------------------

Hur länge kan man älta sina kärleksbekymmer? Hur intressant är det att läsa? Jag ska i vart fall införa en funktion där man kan kommentera det som står skrivet i blogen. Sedan får vi se hur stort intresset kan vara.

Jag fick ett mail idag. Det avser inte mig men innehållet var likt förbaskat synnerligen irriterande, rättare sagt inställningen som folk numera har till förhållanden:

”Fan va du tjöta om ditt ex.! *S* Blev nästan trött på läsa av allt ex. snack!... släpp skiten å kör vidare! *S*”

Med tanke på hur killen i fråga uttrycker sig är det väl inte mycket att tänka på. Snarare är en av mina arbeteskamraters uttalanden mera värt att lägga pannan i djupa veck för. Han sade: ”Jag håller med dig, det finns ingen anledning att ha en tjej när man kan ha flera, men när du träffar den rätta, den som det bara är så rätt med, då VILL du inte ha flera.” Jag kan förstå honom för jag har haft en…

Nu släpper jag detta för idag och vi går vidare. Allt är inte bara kärlek och kärleksbekymmer.

Har idag sett att jag ligger som nr 1 på Yahoos sökmotor om man söker på ordet vårdnadstvist vilket gör mig synnerligen glad eftersom det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, speciellt med tanke på de senaste dagarnas händelseutveckling vad det gäller en av de bästa vännerna som jag har. Jag borde göra mera av det.

--------------------------------------

Jag flyttar och flyttar på mina sopsäckar fyllda med grejer sedan ett antal flyttar. Jobbigt är bara förnamnet.

I hjärnan är det samma kaos som vanligt. Undrar om jag någonsin kan bli lycklig? Men det finns andra som har ett än värre helvete.

Annars inget kul alls att delge idag.

Filosofiska grubblerier

Alla företeelser, varje begrepp som vi kan bilda är det andras negation. De bildar ett par, en tes och antites. Syntesen är dock alltid något mer.

Exempel: orden ”kärlek”, ”hat” har ett ursprung i syntesen ”likgiltighet”, men den fulla sanningen kan inte förstås förrän nuet blir historia då tillvaron är teleologisk och ”ingenting kommer av ingenting”.

Sanningen är alltså transcendent och livet är i konsekvens att förakta, och leder enbart till alienation.

--------------------------------------------

SMS imorse från Helen ”Har ingen lust att ”kno” med alla dina andra kvinnor. Vänd dig till dem om du vill ha tröst och sällskap”

Utan att anlägga allt för metafysiska aspekter synes det ställt utom tvivel att hon agerar på ett utomordentligt ambivalent sätt. Kanske är det resultatet av emancipation, kanske diametralt den styrning hon utan att reflektera utsätts för. Jag finner i vart fall en diskrepans i beteendet gentemot mig, men det är klart, Minervas uggla börjar att flyga först när skymningen faller på.

Nu är det inte längre svårt att se kausaliteten. Det anmärkningsvärda är snarare att jag varit blind så länge. Fortsätt att petrifiera rådande ordning, själv intar jag attityden laissez-faire.

---------------------------------------

Snedvrida uppfattningar om livet möter man överallt. Nåväl, återkommer till det.

Visst har jag bestämt mig för att flytta. Till Thailand. Jag skall det. Anledningen är att det är något med atmosfären där som får mig att må bra. Jag har rest runt i världen en hel del. Ingenstans har jag mått så bra som just i Thailand.

Det är inte ”någon tjej” som fått mig att må bra, jo, nu ljuger jag, visst har de kvinnorna där fått mig att må bra. Alltså måste jag var en bög, för killarna har fått mig på samma topphumör också. Jag glömmer inte Pook på förra resan och jag glömmer inte alla andra heller för den delen.

Trots allt är jag väl kanske en dum falang,

Jag snackade med min nuvarande lilla älskling, Helen, om detta, men jag antar att hon är rätt så frustrerad över det faktum att jag bestämt mig. Hon kan inte förmå att förstå att jag älskar henne, att en människa kan älska flera…

Jag vägrar att sticka under stol med detta längre Jag älskar flera kvinnor.

Alla på sitt sätt och utan en turordning som Helen påstår. Helen, Djoy, Dada, Theresia och Kooky. Utöver dem finns faktiskt några till men det är en annan historia

God natt allihop!