Jag ansåg en gång i tiden att:
”SD är ett forum för alla som blivit över. Dvs för alla som ingen egentligen vill ha” vilket publicerades på Spray Date hos en person jag känner.
Kommentaren på nämnda sida blev:
andokil 38
20:41 25 Augusti
Han som sa det har rätt :)
500.000 singlar som blev över, vi är ganska många, vi kanske skulle skapa ett eget Parti,,,,,Singelpartiet, med logga....Alla ska ha rätt att få träffa någon:D
Ja jisses…
Är det ett Norden-och-I-land problem? Har aldrig hört talas om ensamhet i världen i övrigt. Inget att skoja om egentligen men det hela är ju patetiskt.
Keep going med jämställdhet, millimeterrättvisa och självförverkligande. Alla mår nog säkert bra då!
RÖSTA FI den 17 september!!
lördag, augusti 26, 2006
onsdag, augusti 23, 2006
tisdag, augusti 22, 2006
Självbekräftelse
Den nödvändiga självbekräftelsen tar sig olika uttryck. En del ”smyckar” sin kropp andra söker bekräftelse i kärleksrelationer, helst så många som möjligt, andra söker sin bekräftelse på Nätet.
Många gånger har jag skrivit saker utan någon närmare eftertanke och önskar väl att det varit ogjort. Å andra sidan är det ju insikten om vad man gör som är viktig. Själbekräftelsen, reaktionen från andra läsare är ju det som får en att fortsätta skriva, liksom gensvaret i kärlekslivet. Utan reaktion, utan människor som man kommer nära ter sig livet tämligen meningslöst att leva
Men vad händer då om bekräftelsen uteblir? Om kommentaren inte blir den man önskar i bloggen, om man själv blir dumpad i kärleksrelationen, eller om den aldrig ens egentligen har infunnit sig. Den naturliga reaktionen blir ofta självförnekelse, förskjutning av något slag eller depression. Människan är egentligen inte så komplicerad.
Har ni frågor, fråga bara på, jag har alla svaren!
Själv ska jag fortsätta att vältra mig i självömkan och idag besöka minneslunden på mitt bortaborterade barn på 14 veckor. Sedan skall jag göra Göteborg en stor tjänst och packa ihop mig och sticka långt långt härifrån, till landet där kvinnorna fortfarande är kvinnor, där inte jag får höra ”jämställdhet” och ”feminism” i varannan mening, där jag kan vara en man utan att skämmas för att jag tillhör detta kön.
Många gånger har jag skrivit saker utan någon närmare eftertanke och önskar väl att det varit ogjort. Å andra sidan är det ju insikten om vad man gör som är viktig. Själbekräftelsen, reaktionen från andra läsare är ju det som får en att fortsätta skriva, liksom gensvaret i kärlekslivet. Utan reaktion, utan människor som man kommer nära ter sig livet tämligen meningslöst att leva
Men vad händer då om bekräftelsen uteblir? Om kommentaren inte blir den man önskar i bloggen, om man själv blir dumpad i kärleksrelationen, eller om den aldrig ens egentligen har infunnit sig. Den naturliga reaktionen blir ofta självförnekelse, förskjutning av något slag eller depression. Människan är egentligen inte så komplicerad.
Har ni frågor, fråga bara på, jag har alla svaren!
Själv ska jag fortsätta att vältra mig i självömkan och idag besöka minneslunden på mitt bortaborterade barn på 14 veckor. Sedan skall jag göra Göteborg en stor tjänst och packa ihop mig och sticka långt långt härifrån, till landet där kvinnorna fortfarande är kvinnor, där inte jag får höra ”jämställdhet” och ”feminism” i varannan mening, där jag kan vara en man utan att skämmas för att jag tillhör detta kön.
torsdag, augusti 10, 2006
Sexmissbrukare
Smaka på ordet, ”sexmissbruk”! Vad känner du? Skam? Ligger du med för många? Onanerar du för mycket? Är du otrogen?
På 70-talet skulle man bejaka sin sexualitet, på 80-talet kom HIV, på 90-talet myntades ordet sexmissbruk och en uppsjö av experter i diverse press kom med allsköns olika råd att bota.
Jag kan i tidningen Amelia (Nr 2, 8 jan 1997 ”Besatta av sex”) läsa om en tjej som säger: ”Jag blev bättre och bättre. Nu har jag klarat av att vara avhållsam i tre år. Bara en enda gång har jag haft ett onaniåterfall”. Med tanke på egna erfarenheter och när jag ser på mig själv och mina vänner skrattar jag hejdlöst. Stackars tjej! Tänk dig, tre år utan sex!
Personligen kan jag möjligtvis identifiera mig med Dudley Moore i filmen Blåst på konfekten som handlar om en desillusionerad pianist på jakt efter den perfekta tjejen. Han kan t o m tänka sig att bli bög för att ha sex med unga ”kroppar”, Han gör allt för att bejaka sig (antar att de flesta har sett filmen som f ö är mycket rolig).
De flesta män kommer till en punkt i livet som beskrivs i filmen. Man vill vrida tillbaka tiden, man önskar att man vore 20 igen. I Dudleys fall går det inget vidare. Det går inte något vidare i mina vänners fall heller.
Kvinnor som närmar sig 40 tenderar att vara desperata och ger sig in i vilka relationer som helst eftersom de hamnar i ett ”moment 22” situation. Män i deras egen ålder vill inte ha dem eftersom de vill ha yngre kvinnor. Bara män som är betydligt yngre vill ha dem eftersom de tycker att det är spännande med äldre kvinnor. Återstår ”gubbar” eller att ge sig i kast med gifta män!
Nu är naturen skapt på det viset att män sällan säger nej till sex. Det är ju hela grundvalen för vår existens och någon starkare drivkraft än sex finns inte. Män kan ”sexmissbruka” hur mycket som helst hela livet. Kvinnor däremot känner en stark hormonell drift när det börjar nalkas klimakteriet och för de som blivit lämnade blir desperationen enorm. De har sex med allt och alla och sedan kallas detta fenomen för ”sexmissbruk”.
Som jag ser det är det västvärldens, och framför allt Skandinaviens största problem, egoismen, eller det som kallas för att ”gå vidare i livet”. Det finns ingen som bryr sig om familj eller ”barnets bästa”. Det handlar om ren egoism för oss på denna lilla del av jorden. Det handlar bara om att ha sex.
Inte undra på att över 80% av Internet består av sex och porr. Det upptar allas hjärnor.
Vad jag vill säga med detta? Inget alls egentligen, det var bara några funderingar. Själv är jag nöjd med mitt kärleksliv :o) och gissa varför? Jag är en ”sexmissbrukare”!
Mina länkar:
Sexhandeln i Göteborg
Barnets bästa vid vårdnadstvist
På 70-talet skulle man bejaka sin sexualitet, på 80-talet kom HIV, på 90-talet myntades ordet sexmissbruk och en uppsjö av experter i diverse press kom med allsköns olika råd att bota.
Jag kan i tidningen Amelia (Nr 2, 8 jan 1997 ”Besatta av sex”) läsa om en tjej som säger: ”Jag blev bättre och bättre. Nu har jag klarat av att vara avhållsam i tre år. Bara en enda gång har jag haft ett onaniåterfall”. Med tanke på egna erfarenheter och när jag ser på mig själv och mina vänner skrattar jag hejdlöst. Stackars tjej! Tänk dig, tre år utan sex!
Personligen kan jag möjligtvis identifiera mig med Dudley Moore i filmen Blåst på konfekten som handlar om en desillusionerad pianist på jakt efter den perfekta tjejen. Han kan t o m tänka sig att bli bög för att ha sex med unga ”kroppar”, Han gör allt för att bejaka sig (antar att de flesta har sett filmen som f ö är mycket rolig).
De flesta män kommer till en punkt i livet som beskrivs i filmen. Man vill vrida tillbaka tiden, man önskar att man vore 20 igen. I Dudleys fall går det inget vidare. Det går inte något vidare i mina vänners fall heller.
Kvinnor som närmar sig 40 tenderar att vara desperata och ger sig in i vilka relationer som helst eftersom de hamnar i ett ”moment 22” situation. Män i deras egen ålder vill inte ha dem eftersom de vill ha yngre kvinnor. Bara män som är betydligt yngre vill ha dem eftersom de tycker att det är spännande med äldre kvinnor. Återstår ”gubbar” eller att ge sig i kast med gifta män!
Nu är naturen skapt på det viset att män sällan säger nej till sex. Det är ju hela grundvalen för vår existens och någon starkare drivkraft än sex finns inte. Män kan ”sexmissbruka” hur mycket som helst hela livet. Kvinnor däremot känner en stark hormonell drift när det börjar nalkas klimakteriet och för de som blivit lämnade blir desperationen enorm. De har sex med allt och alla och sedan kallas detta fenomen för ”sexmissbruk”.
Som jag ser det är det västvärldens, och framför allt Skandinaviens största problem, egoismen, eller det som kallas för att ”gå vidare i livet”. Det finns ingen som bryr sig om familj eller ”barnets bästa”. Det handlar om ren egoism för oss på denna lilla del av jorden. Det handlar bara om att ha sex.
Inte undra på att över 80% av Internet består av sex och porr. Det upptar allas hjärnor.
Vad jag vill säga med detta? Inget alls egentligen, det var bara några funderingar. Själv är jag nöjd med mitt kärleksliv :o) och gissa varför? Jag är en ”sexmissbrukare”!
Mina länkar:
Sexhandeln i Göteborg
Barnets bästa vid vårdnadstvist
tisdag, augusti 08, 2006
Relationer
Vissa människor i min omgivning, eller rättare sagt före detta omgivning, är så självupptagna av sin egen olycka att de totalt förblindats.
Ju djupare relation desto större hat, ju mer pengar desto större fall. Så lev på den svenska lagomnivån och du får inga blåmärken vid fallet. För fallet det kommer, alltid, i vår egotrippade värld.
Min erfarenhet är att:
Ge aldrig bort saker eller pengar
Ge aldrig bort ditt hjärta
Lita bara på dig själv, du blir bedragen på alla plan, alltid!
Egoism
Är du en godhjärtad (naiv) människa, så lär dig av andra. Det finns ingen som blivit rik på ett ärligt sätt, vare sig ekonomiskt eller känslomässigt!
Ju djupare relation desto större hat, ju mer pengar desto större fall. Så lev på den svenska lagomnivån och du får inga blåmärken vid fallet. För fallet det kommer, alltid, i vår egotrippade värld.
Min erfarenhet är att:
Ge aldrig bort saker eller pengar
Ge aldrig bort ditt hjärta
Lita bara på dig själv, du blir bedragen på alla plan, alltid!
Egoism
Är du en godhjärtad (naiv) människa, så lär dig av andra. Det finns ingen som blivit rik på ett ärligt sätt, vare sig ekonomiskt eller känslomässigt!
måndag, augusti 07, 2006
Vackra kvinnor
Jag har alltid haft en stor fallenhet för asiatiska kvinnor. Jag vet inte varför ;) (de svenska männen vet och kvinnorna rynkar på näsan). Korten som jag hittade i gömmorna när jag städade hemma i Sverige är tagna i Hong Kong för si sådär 15 år sedan. Hon hette Brena Wong o jobbade som DJ. Jag glömmer aldrig henne.Det finns inga vackrare kvinnor på jorden än asiater ….. hmmm möjligtvis sydamerikanskor dit nästa resa kommer att gå förhoppningsvis
torsdag, augusti 03, 2006
Musik Wojtek Wybraniec
Min egenproducerade musik är något som varit mycket eftersatt i mitt liv på sista tiden.
Inte ens hemsidan har fungerat och jag har inte brytt mig. Är det sådant som kallas för förskjutning/förträngning?
Men här är den nu, fixad o klar, och mer utlovas! Jag har inte enbart sysslat med klassiskt Håll till godo och sprid gärna. Fri upphovsrätt (ange bara källan, om ni vill)
Musik här
Inte ens hemsidan har fungerat och jag har inte brytt mig. Är det sådant som kallas för förskjutning/förträngning?
Men här är den nu, fixad o klar, och mer utlovas! Jag har inte enbart sysslat med klassiskt Håll till godo och sprid gärna. Fri upphovsrätt (ange bara källan, om ni vill)
Musik här
tisdag, augusti 01, 2006
För sent
Alla inklusive mig talar numera om att man skall leva i nuet!Jag börjar att revidera min uppfattning.
Människor är upptagna med vad som kommer härnäst i livet, eller hur annorlunda det hade varit om man handlat på ett annat sätt, eller kanske mest viktigt; det som aldrig hände, för sedan är det för sent!
Länkar
Sweetdada
Vårda och älska varandra
Visioner
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
