Självbekräftelse

Den nödvändiga självbekräftelsen tar sig olika uttryck. En del ”smyckar” sin kropp andra söker bekräftelse i kärleksrelationer, helst så många som möjligt, andra söker sin bekräftelse på Nätet.

Många gånger har jag skrivit saker utan någon närmare eftertanke och önskar väl att det varit ogjort. Å andra sidan är det ju insikten om vad man gör som är viktig. Själbekräftelsen, reaktionen från andra läsare är ju det som får en att fortsätta skriva, liksom gensvaret i kärlekslivet. Utan reaktion, utan människor som man kommer nära ter sig livet tämligen meningslöst att leva

Men vad händer då om bekräftelsen uteblir? Om kommentaren inte blir den man önskar i bloggen, om man själv blir dumpad i kärleksrelationen, eller om den aldrig ens egentligen har infunnit sig. Den naturliga reaktionen blir ofta självförnekelse, förskjutning av något slag eller depression. Människan är egentligen inte så komplicerad.

Har ni frågor, fråga bara på, jag har alla svaren!

Själv ska jag fortsätta att vältra mig i självömkan och idag besöka minneslunden på mitt bortaborterade barn på 14 veckor. Sedan skall jag göra Göteborg en stor tjänst och packa ihop mig och sticka långt långt härifrån, till landet där kvinnorna fortfarande är kvinnor, där inte jag får höra ”jämställdhet” och ”feminism” i varannan mening, där jag kan vara en man utan att skämmas för att jag tillhör detta kön.