Polen 2003 - Dag 6

I morse kom Kingas mamma upp till villan. Ärende: Kinga hade gråtit halva kvällen igår efter att Jaqueline och hon skilts åt. Hon var så ledsen för att de inte mera skulle träffas. Mamman hade då sagt till Kinga att hon kunde maila eller skriva och nu skulle mamman ha adresserna.

Det var helt otroligt att se ännu en gång det som jag redan tidigare sett, nämligen att de två tjejerna verkligen funnit varann. Jag får väl försöka att åka med Jaqueline till Polen ännu en gång. Om inte annat så för att hon skall lära sig språket, något som jag kunde ha gett henne ”gratis” men som jag försakat då jag känner det som onaturligt att prata Polska med henne.

Annars har vi nu påbörjat resan hem igen. Jag är lite mera utvilad nu än på vägen hit så det är en baggis att bränna järnet i Mercedesen. Har idag varit uppe i hastigheter närmare och över 200 km/h. Rätt häftig känsla. Det går ju bra på de avsnitten där det har byggt nya fina motorvägar här i landet. Hastigheten är fri med en rekommenderad på 130 km/h.


Vi stannade till vid mina farföräldrars grav. Märklig känsla att stå där och titta på fotona vid graven och läsa efternamnet ”Wybraniec” Jaqueline var helt tagen av att se sin gammelfarfar och mormor. Klappade fotona. Med tanke på min fars hälsa såg jag en sådan bra inskrift på en grav att jag nästan vill ha den själv. Där stod:

To co mnie spotkalo
I wy nie unikniecie
Ja jestem w domu
wy tylko goscmi


Fritt översatt ungefär såhär:

Det som mötte mig
Kan ni inte undvika
Jag är hemma
Ni bara gäster

Polen 2003 - Dag 5

Ännu en dag till ända och denna resa börjar att lida mot sitt slut.


Det har varit en lugn söndag med besök hos grannarna. Trevliga grannar må jag säga. Människor som vigt sitt liv åt familjen. De strävar på och lägger ner sin själ i att fostra barn och ta hand om sitt. Sitt hus, sina nära, sina barn.


Kinga som är deras äldsta dotter är en underbar tjej som Jaqueline kom så bra överens med. Jag fick som far dåligt samvete idag över allt som jag inte har gjort för min dotter. Medan Kinga spelade piano tittade Jackie på och ville och hade kunnat om jag som far hade lagt ner lite energi. Medan Kinga pratade engelska och tog privatlektioner staplade Jackie fram.


Men det är ju så att det behövs två för att det skall funka. Jackies mor bryr sig inte mer än sin egen näsa och sitt välbefinnande, möjligtvis…. Äh vad f-n! Jag blir så bitter när jag ser hur människor planerar och genomför sina planer tillsammans medan vi i Sverige bara ser till oss själva, och den egna nästippen utan en tanke på alla konsekvenser.

Jag har idag bestämt mig för att viga mitt liv åt nuet och framtiden för mig och Jaqueline. Alla andra kan fara åt helvete!


Imorgon åker vi hem till detta underbart egotrippade landet Sverige. Jämställdhetens Mekka. Feminismens allsmäktiga lära. Förbannade dekadenta förvridna jäkla idéer. Far åt helvete jävla flatjävlar. Ni fattar ingenting!

Polen 2003 - Dag 4

På plats i tre dagar nu. Vi har fått uträttat vad vi kom hit för och nu är det tid för att slappa och vila hoppas jag. Det har varit en riktig helvetesresa. Även om vägarna nu börjar bli bra i Polen är det många sträckor som inte lever upp till någon standard att tala om. Det stod 1300 km sedan Göteborg. Det är långt för i Polens fall får man tala om timmar på vägarna inte hur många km det rör sig om.


I torsdags var vi i min födelsestad Katowice. Det var en märklig känsla att gå omkring på ställen som jag minns sedan jag var ett litet barn. Vi var utanför huset där jag bodde som barn innan vi flyttade till Sverige. På den tiden var Katowice så nersmutsat att man inte kunde vistas utomhus mer än en timme innan en vit skjorta var helt svart.

Idag är det annorlunda. Man har blivit miljömedveten och mängder av kolgruvorna har fått stänga och andra renas. Det som fortfarande spyr ut smuts är de gamla lastbilarna och de äldre bussarna. Men sammantaget är det en enorm skillnad.

---------------------------------------------------

Det är ett helt underbart ställe här. Det ligger uppe på en hög kulle med utsikt över en dal där Donau flyter förbi. Det finns inte mycket ställen att roa sig på, rättare sagt det finns inga alls för allt i den vägen har slagit igen. Men det var ju inte därför som vi kom hit.


Jaqueline har naturligtvis hittat en kompis att leka med, Kinga Verkligen fascinerande att se hur barn hittar varann utan att ha ett gemensamt språk. De har nu lekt i två dagar i sträck utan att kunna prata med varann, men förstår varann i alla fall.


Från det ena till det andra. Jag kanske var lite hård i mina omdömen om polackerna häromdagen. Visst finns det en hjärtlighet kvar hos mina landsmän som inte har förtagits av kapitalismens intrång. Det är nog snarare så att polackerna måste lära sig att handskas med den nya situationen. När jag var här sist för ca 4 år sedan var det faktiskt värre. Folk hade fått pengar men inte lärt sig att handskas med attityden. Alla var ovänliga i affärerna och mentaliteten i affärerna var alá kom-inte-här-och-stör-mig och har-du-inte-bestämt-dig-snart. Detta håller på att försvinna och har förbytts mot en väldigt uppsmilad variant där man välkomnas och åter välkomnas och möts av idel leenden. Men när det kommer till förhållande människor emellan har nog trots allt inte mycket förändrats. Jag vill i vart fall tro att det är så.

Polen 2003 - Dag 2

Vad trött jag är. Vi har gjort 90 mil sedan igår kl 16. Det sätter sina spår (he he) och speciellt om det är polska vägar som det rör sig om. Polackerna kan inte köra. Eller rättare sagt de kör som de lever. Hänsynslöst och efter devisen att var och en är sig själv närmast.


Jag minns ett annat Polen. Ett fattigt Polen men där alla hjärtligt delade med sig av vad de hade. Så är det inte idag. Alla jagar pengar och om Polackerna förut åkte runt i världen med väskorna fulla av konservburkar, med doppvärmare som i värsta fall sattes in i taklampan hittar dessa idag lika motbjudande sätt att tjäna ännu lite mera pengar i det ”nya” Polen. Ränderna går inte ur och ibland blir det hela tröttsamt. Jag tänker b l a på de polacker som för något decennium sedan flyttade till Sverige och sedan åker tillbaka till Polen. Många gör allt för att överträffa sina landsmän och verkligen visa att de lyckats i det nya landet.

Tänk det slår mig att jag känner igen en polsk kvinna på mils avstånd. Jag behöver inte höra henne. Det räcker att titta. Tro mig jag skulle inte ta fel, i vart fall inte på dem som bor i Sverige.

Jag känner mig idag inte speciellt stolt över mina landsmän. De mänskliga värdena har definitivt gått förlorade i jakten på status och pengar.

I övrigt är jag rejält trött. Jag hade hoppats på att åka direkt till villan i södra Polen men blev övertalad att stanna till på vägen för att vila halvvägs hos min mors/fars bekanta. Resultatet blev bara det att vi spenderade närmare tre timmar på att hitta dem, dessutom närmare 10 mil åt fel håll från destinationen. Tid och sträcka som kunde användas till att komma fram till målet. Istället blir det en dag i bilen imorgon också.

Polen 2003 - Dag 1

Så var man på väg igen. Ännu en av de otaliga resorna. Denna sommar blir det tre stycken. Nu Polen, en restresa någonstans ”vartsomhelst”, och sedan Agadir.

Det hela har tagit en mindre lustig början. Min pappa är inte vid så god vigör som man hade önskat. Det var meningen att han skulle vara med på resan tillsammans med mig, min mamma och min dotter, men istället befinner han sig på ett mindre angenämt ställe, nämligen ett sjukhus.


Resan till Ystad till färjan som går till Polen gick bra. Vi hann t o m stanna till i Lund för att jag skulle visa den vackra staden där jag började att plugga juridik.


Väl på färjan var det high-life i baren

Som vanligt kan jag bara konstatera igen. Vad mycket vackra kvinnor det finns! Och allt så många av dem vill är att visa upp sig för att få själbekräftelse och att... Och sedan när kärleken har svalnat ja då gastas dets om jämställdhet och hur taskiga män är. Jag känner igen resonemanget från mig själv, fast omvänt. Ja ja. Inga djupare tankar idag. Dags att sova. Om tre timmar skall jag köra 80 mil. Kul på hjul :)

Polen 2003 - förord

Polen 2003 för andra gången med Jaqueline

Jag ser verkligen fram emot resan och att få visa landet för min dotter

På agendan: att hjälpa min mamma med lite saker och om det blir tid över se oss omkring i Katowice där jag är född och trakterna däromkring. Det skall bli en spännande resa. Sist jag var i Polen var Jaqueline liten. Nu kommer hon att få mer utbyte

Häng med!
Wojtek den 10 juni 2003

Barns logiska tankar

Jag blir så paff av barns logiska tänkande som ibland blir så påtagligt och inte sällan riktigt riktigt roligt. Här kommer ett par exempel ur min dotters tankevärld.


Om mens
Om kvinnor får mens borde männen få kvinns

Om att bli stor
När jag blir stor skall jag inte bli något utan göra något bra

Om Saddam
Tror du att du har några vänner? Tror du att din mamma skulle uppskatta vad du gör? Om du glömmer all makt och rikedom, hur tror du att de fattiga har det?

Krig

Krigsfilmer är barnföbjudna. Varför är inte krig det?

Jaqueline Wybraniec

USA:s krig mot Irak

USA – allas vår världspolis – tar sig nu nya rättigheter. Man drar igång ett krig utan att ha världsopinionen med sig och till på råga på allt eventuellt i strid med folkrätten. Anledningen till detta krig sägs vara att man vill nedrusta Irak från påstådda massförstörelsevapen och att Saddam Hussein sägs ha nära kopplingar till terrororganisationer. Dock är inget av detta bevisat. Men världshjälten USA säger sig nu ta ansvar för världsfreden och tar därmed till krig. I mina öron låter det motsägelsefullt. Var befann sig USA när massakern i Ruanda ägde rum? Var finns USA när statskupper på löpande band sker i Afrika? Var finns beskyddarna av mänskliga rättigheter då? Man säger sig vilja åstadkomma en demokrati i Irak. Åter igen låter argumentet märkligt.

Sanningen är nog snarare att USA vill störta Saddam Hussein för att komma åt kontrollen av oljan samt priset på densamma. Antagligen kommer man lyckas med det förstnämnda och i USA:s regi tillsätta en marionettregering som kommer att ”förhandla väl” om oljepriset, med andra ord kommer USA diktera priset på råolja. Börserna världen över tog ett glädjeskutt när USA deklarerade att ett anfall är att vänta inom 48 timmar. Motbjudande!

Att Saddam Hussein är ett paranoit svin råder inget tvivel om. Läs några av böckerna som författaren Fredrick Forsyth skrivit, t ex ”Förhandlaren” eller ”Guds vrede”. Mycket är fiction men baserat på verkliga fakta. Man får verkligen lära känna Saddam Hussein och så mycket är säkert, mannen litar inte på någon, inte ens de närmaste. Fakta är också att han tagit till bilogiska stridsgaser mot sitt eget folk vilket i sig säger en hel del. Tortyrkammare och våldtäktstrum hör inte heller till ovanligheterna i Saddam Husseins sätt att utöva makt.

Hela problemet med detta är tveeggat. Det finns mycket goda skäl att få bort en man som Saddam Hussein från makten men de skäl som anges av USA är inte de verkliga skälen. USA:s skäl är främst att skaffa sig kontroll över oljan. Inte bryr USA sig om hur människorna har det i Irak eller om de får uttrycka sina åsikter. Money talks and bullshit walks enligt den gamla amerikanska tesen.

Man kan bara hoppas att de civila förlusterna blir små och att alla civilister och framförallt barn hämtar sig från det enorma trauma som ett krig innebär. Tänk dig att vara liten och höra bomberna detonera utanför och tro att man skall dö varje gång det smäller. Jag känner ett djupt medlidande med alla människor i Irak som inte önskat detta och som inte förtjänar vaken en Saddam Hussein eller en världspolis.


PS. Vem kan idag förutse resultatet och verkningarna av ett sådant krig. Kanske håller världsordningen att förändras igen i en riktning som ingen kommer att kunna hantera.

PPS. Irakkriget. Så heter det i media förväntat stundande kriget i Irak. Men vems är kriget? Man kan lätt få uppfattningen om att det är Iraks krig med USA och medierna drar avsiktligt eller ej bort uppmärksamheten från det faktum att det är precis tvärtom och borde följaktligen benämnas som ovan

Girighet

Varför tycks det som om alla makthavare och för den delen potentiella makthavare tappar fotfästet och faller in i den allmänt kända tesen: ”all makt korrumperar”. Åter och åter ser man snikenheten komma upp till ytan hos dem som har.

Den aldrig sinande girigheten personifierad upphör aldrig att förvåna. Vem minns inte den kvittoklippande Mariazin? Nu senast är det Gudrun Schyman som lade krokben för sig själv och fick avgå samt dvokaten Thomas Martinsson som påstås ”tvätta pengar” och ta duktigt betalt eller vad nu de exakta åtalspunkterna är. Nåväl, Martinsson kommer kanske att rentvås i rätten med tanke på yrke, kompetens och kompiskrets.

Gudrun hade ju inte ”menat något” utan slarvat. Kanske är hon lite väl medveten om uppsåtsrekvisitet som krävs för att det skall föreligga brott. Alla kan ju ”slarva” och säkerligen är det inte alltid så lätt att företräda vänsterns åsikter när man själv lever så långt från den gråa verkligheten för många andra.

Vad det gäller Martinsson (om han nu blir fälld) är det ändå förvånande med tanke på att han måste tjäna… alltså tjäna pengar. Jag tycker kanske att det är relativt små pengar att skita ner sig för i hans ställning och därför heller knappast troligt att han har gjort det när en mordutredning kan ta hundratals timmar i förberedelse till en lön på över 1000 kr per timme.

Problemet är nog inte så enkelt. Girigheten, att vilja ha, ligger mycket djupt nedärvt hos människan. Kontrollen kunde däremot lösas relativt lätt genom att införa samma regler för politiker och andra potentiella ”slarvare” som man redan har för anställda på RSV. Nämligen att deras deklarationer automatiskt granskas hårdare och inte heller av den närmaste kompiskretsen utan av personal inom andra skattekontor utom länet

Makten måste granskas

Annica Tiger är en offentlig person som måste tåla kritik på nätet och inte sätta yttrandefriheten ur spel

Även publicerad på http://www.pul.nu/

Annica Tiger är en offentlig person med egen se-domän. Den typen av domäner är reserverade för juridiska personer som inte omfattas av PuL. Mot den bakgrunden får Annica Tiger tåla offentlig kritik.

Annica Tiger agerar inte som en privatperson på Internet. Hon utnyttjar en "se-domän", som utgör startsidan för ett antal olika hemsidor. "Se"- domänen registreras av människor i yrkesverksam roll. Innehavarens eller företagets namn skall ha en anknytning till domännamnet och verksamheten. Följaktligen är Annica Tiger inte att betrakta som privatperson. Detta faktum tycks ha förbisetts av samtliga instanser som handlagt hennes ärende. Därav följer att hon får finna sig att hon i själva verket är en offentlig person, som både kan och skall granskas och kritiseras offentligt.

När det alltså gäller Annica Tigers invändningar beträffande integritetsskyddet faller "… uppgifter som hänför sig till en persons offentliga liv i princip utanför skyddsområdet" för PuL (NJA 2001 s.416.) vilket jag konstaterar med ledning av den s k Ramsbrodomen.

Yttrandefriheten är en av de mest grundläggande friheterna vi har i svensk konstitution och en av grundvalarna som hela demokratin vilar på. Denna har Annica Tiger systematiskt försökt sätta ur spel. Här följer två exempel:

Min sajt innehåller till dags dato över hundra artiklar ett antal uppsatser och en del reseskildringar. En av frågorna som jag engagerar mig i är barnens rätt till båda föräldrar. Ett otvetydigt faktum när jag började granska argumentationen på andra forum och själv gav mig in i debatten om automatisk gemensam vårdnad (s k AGV) är att Annica Tiger hellre velat "tysta mig" än att föra en debatt.

Detsamma gäller en annan hemsida som går under namnet "Nodaddy" där innehavaren i detalj har beskrivit de många tvivelaktiga metoderna som Annica Tiger använt sig av för att sätta munkavle på innehavaren av hemsidan och andra.

Det vanliga förfarandet om man är missnöjd med innehållet på en hemsida är att ta kontakt med hemsidesmakaren för att ta bort material som man anser är kränkande. Fungerar inte det går det att göra en anmälan till polisen och datainspektion. Annica Tiger har dock aldrig kontaktat mig för att framföra synpunkter med en önskan att jag skall ta bort innehåll på hemsidan. Istället har hon tillgripit en annan metod och dagligen klagat hos Internetleverantörernas olika abuseavdelningar. Följden har blivit att min sida stängts ner inte mindre än 10 gånger. Kanske till och med fler. Jag har helt enkelt tappat räkningen. Detta utan föregående granskning eller uppmaning om rättelse och trots att sidan godkänts av polis, åklagare och datainspektionen. Detsamma gäller den tidigare omnämnda Nodaddy-sidan som stängdes ner tidigare i veckan efter Annica Tigers dagliga påtryckningar.

Kontentan är att man kan "tjata till sig" att en hemsida stängs eller måste censureras trots att innehållet i densamma strikt följer svensk lag, alltså enbart av den anledningen att det inte faller den klagande i smaken och denne inte "gillar" vad där framförs. Detta är ett förhållande som jag anser vara ytterst allvarligt och får mot bakgrund av det anförda tolkas så att yttrandefriheten inte råder trots statsmakternas vilja och intentioner.

Lite tillspetsat skulle man kunna säga att det i en sådan ordning är en diktatur som vi lever i där Annica Tiger iklär sig rollen som domare och bödel.

Annica Tiger svarar: Tjat stänger inte hemsidor

8 januari 2003

Utdrag ur artikel publicerad på http://www.pul.nu/.

Klicka på rubriken om du vill läsa hela svaret

"Alla Internetleverantörer och företag som tillhandahåller hemsidesutrymme på Internet har avtalstexter, som reglerar användandet. Telia har en klausul som säger att hemsidesinnehållet ska följa "god publicistisk sed", vilket Telias jurister sedermera har kommit fram till att hemsidan Nodaddy inte gör. Den ansvarige bakom sidan, Xxxx Xxxxxxx, har två gånger ombetts att ta bort vissa avsnitt som stred emot Telias avtalstexter, men vägrat. Därför tillkom stängningen av hemsidan. "Tjat" allena kan inte stänga ned hemsidor. Det vore en fara för yttrandefriheten, det håller jag med om."

......"Ramsbro-domen innebär att fler och fler uthängssidor frias av Datainspektionen, med hänvisning till att de anses vara "journalistiska". Ramsbro-domen slår fast att undantaget från PUL ska omfatta publicering med ändamål "att informera, utöva kritik och väcka debatt om samhällsfrågor av betydelse för allmänheten". Men vem avgör vad som är kritik, information eller debatt? Vart går gränsen? Vart ska de som drabbas vända sig för att få rättelse? Steget från att informera, utöva kritik och väcka debatt till att utföra en regelrätt förtalskampanj på nätet är numera ganska litet. Det tillkommer fler och fler sidor som under journalistisk täckmantel regelrätt hänger ut personer, med Datainspektionens goda minne."

Wojtek Wybraniec svarar: Annica Tiger klagar så mycket att det menligt påverkar Telias arbete

9 januari 2003

Annica Tiger har offentligt uttalat sig på sin hemsida samt andra forum sedan 1998. Hon "går" t o m under epitetet "IT-debattör". Annica är därför en offentlig person som skall granskas och kritiseras. Poängen är att hon p.g.a. sina egna publiceringar på en se-domän får tåla en ännu högre grad av exponering och granskning samt att PuL överhuvudtaget inte är tillämplig.

Annica Tiger framställer sig själv som den "stackars" kvinnan som "hängs" ut. Så är inte fallet utan hon har utsatts för en saklig kritik med bevis som stöd för påståendena. När människor verkligen "hängs ut" t ex med nakenbilder av sina hämndlystna X eller när det handlar om, visserligen harmlösa men ändå principiellt viktiga uppgifter som människors hälsa och fysiska status, reagerar rättsväsendet. Men så är inte fallet med Annica Tiger och så har även åklagare resonerat när denne bedömt ärendet. Åklagare har nämligen en möjlighet och skyldighet att åtala om "det är påkallat ur allmän synpunkt" BrB 5:5 1 st. Det handlar alltså inte om att "jaga mygg och svälja kameler" utan om att "skilja äpplen från päron".

Kritiken på Nodaddys och min sida har gällt att Annica Tiger tillgriper allehanda tvivelaktiga metoder för att få tyst på människor som inte tycker som hon. Allt under täckmanteln att hon är "uthängd". Istället för att bemöta kritiken på ett sakligt sätt har hon satt i system att trakassera Internetleverantörerna.

Xxx Xxxxxxx (jag har blivit ombedd att ta bort namnet med hänvisning till att han inte är en offentlig person) på Telia Abuse, den 29 juli 2002, säger följande i telefonsamtal med mig: "Annica Tiger har under lång tid ständigt ringt oss om din hemsida. Vi kan inte ha det så och det är inget som säger att vi behöver publicera din sida trots att den är laglig".

Xxxxx Xxxxxxxx (jag har blivit ombedd att ta bort namnet med hänvisning till att hon inte är en offentlig person) på Telia abuse, den 3 oktober 2002: "Annica Tiger klagar så mycket att det menligt påverkar vårt arbete."

Där är anledningarna till att sidorna har stängts! Inget annat.

I sina artiklar återkommer Annica till följande frågeställningar: "Vem avgör vad som är kritik, information eller debatt? Var går gränsen?" Svaret måste vara att det ankommer på de rättsvårdande myndigheterna att avgöra det samt att ett sådant avgörande alltid måste grunda sig på en individuell bedömning eftersom "journalistiskt ändamål" inte är något statiskt begrepp utan varierar från fall till fall. Uppfattningen om vad som är journalistik varierar därför också som så tydligt åskådliggjorts av Annica Tiger när hon vägrar att finna sig i beslut trots att överinstanser kommit fram till samma resultat som underinstanserna.

Det lustiga i kråksången är att Annica till Datainspektionen (Diarenummer 495-2001) själv skriver: "Att skriva att Annica Tiger är en fet kossa eller att skriva att Annica Tiger är en psykopat är i mina ögon subjektiva åsikter och därmed harmlösa!" Tydligen är det OK men att säga sanningen svider uppenbarligen (eller om det var tvärt om).

Annica skall komma ihåg att gränsen är satt mycket högt av HD och att allt hon har utsatts för är en kritisk granskning där det finns bevis för varje stavelse:

"Att elektroniskt eller på annat sätt publicerade texter innehåller kränkande eller nedvärderande uppgifter eller omdömen … anses utgöra ett normalt inslag inom ramen för en kritisk samhällsdebatt. Som Europadomstolen framhållit innefattar yttrandefriheten även rätten att framföra sådan information och sådana tankar som kränker, chockerar eller stör" (Ramsbrodomen).

Detta ovan sagda gäller, inte Annica Tigers försök att sätta yttrandefriheten ur spel såsom hon bevisligen gör trots att hon ogenerat påstår motsatsen i sin artikel.

Människan förlåter inte

Skymningen sänker sig över Göteborg just nu. Där ute sitter människor bakom sina stängda dörrar. Hit men inte längre. Alla har en sfär som man inte får komma innanför. Så är det också här. Så när jag idag sätter mig ner framför datorn för att skriva någon slags krönika över det gångna året inser jag att det blir en förljugen historia som jag ger mig in på. Det finns mycket som jag skulle vilja att dela med mig av men som är tvärt omöjligt av hänsyn till andra och till mig själv.

Om jag därför förbiser vad en sådan krönika skall handla om, nämligen ett slags kommenterande av årets händelser vill jag istället ägna en liten tanke åt det som egentligen spelar någon roll. Nämligen hur vi människor beter oss mot varandra. Det är nämligen på något sätt det som hela samhällets grundval står på. Vår moral, en känsla för rätt och fel.

Det tycks vara så att vi inte nämnvärt bryr oss om varandra utan när det kommer till ”kritan” ser enbart till oss själva enligt den välbekanta tesen: ”var och en står sig själv närmast”. Det finns ingen medkänsla eller önskan till lösning vid konflikt när det kommer till ett val mellan egot och vad som helst i övrigt. Alltid vinner de egna intressena före allt annat. Vi har glömt bort eller rättare sagt aldrig vetat vad det egentligen betyder att: ”du skall älska din nästa så som du älskar dig själv”. Det är inte heller många av oss som med gott samvete kan påstå att vi vid en konflikt inte ser till den egna stoltheten först. Den finns där som en oöverstiglig mur. För sådan är människans natur. Vi är alla ”samma-lika”. Självupptagna och oftast för stolta för att erkänna misstag. Det finns inget som heter ”förlåt” utan det är en grad av ett överseende med en händelse. För såren finns där och inget förlåtande kan någonsin ske.

Människan förlåter alltså inte, möjligtvis undertrycker. När någon överträtt denna din sfär av egotripp stolthet innanför ingen släpps in då finns inget annat vi känner än en önskan till en annan mindre angenäm känsla nämligen hämnden.

Så vi kan sitta här och tycka att mänskligheten gått framåt och blivit så civiliserad. Ja, det vill säga om vi vill tro på våra egna lögner.

Gott nytt år på er allesammans.