"Kärring-feminism (Feminista Ragata) Eng: Senior Bitch

En modern form av gårdagens satmara. Favoritsatsen: "Män som är rädda för starka kvinnor", signalerar verklig fara. Nämligen: Här kommer någon med starka behov av att försöka dominera... Matriarkatvisioner kan ej uteslutas! Storemor ser dig!” AFS

Några exempel hämtade från en dagbok nära dig:

”Sedan pratade jag och pratade och ibland fick jag svar från honom. Ibland vred han sig av olust när attackerna blir vidriga. Jodå, jag kan vara riktigt jävla vidrig. Jag lockar in honom i verbala fällor och så slår jag till - hårt.”

”Stefan gillar att sjunga i mitt öra. Igår sjöng han något om "ta på dig något sexigt...." fast på engelska. Då blev jag helförbannad! "Vi kvinnor ska ta på oss något sexigt", sa jag åt honom med kall röst. "Men ni män då? Köper ni dyra kalsonger för att bli sexigare", fortsatte jag. "Vi är fan inte till för att behaga er!", var nästa replik från mig”.

Våra svenska feminismer

En uttömmande fälthandledning för professionella feministkritiker. Nu med de latinska namnen! Om feminismens expansion och implosion, könshopkok och moralkaksbak samt en hel del annat matriarkatnyttigt.

I) ULTRAFEMINISMER (Feminista ultimata)
De mest extrema och aggressiva samt mera agerande MOT män än FÖR kvinnor. Därmed tydligt attraktiva för media varför dessa medverkat till extremfeministisk propaganda och dominans i Sverige.

Animalfeminism (Animalia wachenfeldtia)
Populärt kallad “grisfeminism" efter dess vanligaste metafor under invektivet “män är djur". Förutom gris är gorilla och dinosaurie särskilt populära. Verkar inte ha insett att även kvinnor är djur, kanske särskilt de som för saken på tal. "Kaka söker maka!"

Kannibalfeminism (Canniballa scumsolanas)
"Man-eaters", Scum. Tala om gammal skåpmat, USA-importerad! Vill i svensk tappning spara de bästa bitarna av mannen i frysbox. Nådde landet under medias hyllning av feministisk våldsromantik och kriminalitet. Begreppet "kvinnofrid" gäller förstås inte från det hållet.

Talibanfeminism (Tallibanna schymania)
"Svenska män och talibaner är jämställda. Med varandra." En uppfattning som omhuldas av bl.a. rikspolitiker samt Jämo-Borgström. De mest extrema sägs vilja införa s.k. "burka" för svenska män, byxmodellen av kroppsslöja, med ögonnät o munkavle!

Rara feminismer (Rarapa fanatica)
Sammanfattande benämning för rabiat-, radiak-, radikal- och rasial-feminismerna. Extremformer som är svåra att särskilja utom för de invigda. Ömsom samarbetar, ömsom bekämpar varandra.

Rabiat-f, (rabies=galenskap). Mycket ettrig och oförsonlig.

Radiak-f, (radiac=strålning). Besvärande utstrålning - jobbiga vibbisar.

Radikal-f, (radicalis=instabil). Försöker utrota all logik i debatten.

Rasial-f, (racisme=raslära). Rasisten säger att det är fel på rasen. Den andra. Feministen säger att det är fel på könet. Det andra. II)

SOCIALMODERALISKA FEMINISMER (Feminista sossemoralia)
Schymanfeminismen tvingade(?) fram en Perssonfixerad dito ("genus är en sossekonstruktion") även för de borgerliga att svansa efter. Resultatet blev statsfeministisk enögd "jämställdhet" men med splittrade ideologiska motiv.

Likhets-feminism (Egalitarus paradoxus)
Hets à la engelsk rävjakt, "to the bitter end"! Mycket motsägelsefull. Pendlar mellan begär och avsky till allt med "man"; manskönet, mansroller, mansnormer och manssamhället. Halva folket - hela "gubbväldet"! Hävdar "kvinnlig frigörelse" men är farligt osjälvständig.

Särartsfeminism (Androfobis differentialis)
Inser könsskillnaderna och vill dra kvinnlig fördel av dem. Anser sig stå över mannen på områden som kärlek, moral, konst och politik. Extremformen är lesbisk av könspolitiska skäl. Kvinnors gamla och nya privilegier är OK genom skrytnormen "tjejer är bäst". "Likarts-" och "särhets-feminismer" är utbrytarformer från de ovannämnda. Det finns även en blandform, "likartad särhetsfeminism" heter den. (Däremot finns ännu inte särartad likhets-f.)

Milli-tantfeminism (Ragata neoclassica)
Populärbenämnd som "kärringfeminism". En uppdaterad form av gårdagens satmara. "Fredsvänlig" enligt Teorin (Maj-Britt T. alltså). Favoritsentensen: "Män som är rädda för starka kvinnor" indikerar både mansförakt samt tydliga dominans- och kontrollbehov av att spela ut män mot varandra. Matriarkatambitioner kan ej uteslutas. Storemor ser dig!

Tvärsomfeminism (Antagonista swedesia)
En helsvensk "kärringen mot strömmen"-feminism från Jämtställtland (Kris-Pina Tvärsom, "Kvinnomaktsutredningen" & Riksbanken, AnnBritt Grynepalt, mansfångväktardirektör, Manna-Reta Winberg, feminister m.fl.). Mycket maktfixerad. "Allt skall vara som nu men precis tvärsom! Ge kvinnofällorna till mannen och mansmakten till kvinnan så blir allt bra!"III)

KONTAMINERANDE FEMINISMER (Feminista infiltrera)
Politiskt korrekt statsfeminism "för kvinnans skull" blev beordrad vidare genom media, lärosäten, myndigheter, rättsväsen m.fl. Och tillbaka igen till Riksdagen. En sluten cirkel utan öppen kritik mot ogräsfloran av könsdogmer.

Blas(k)femi(nism) (Intricare massmedia)
Nästlade sig tidigt in i svensk press genom den s.k. "jämställdhetsdebatten" på Damens Nyheter, X-pressen (en f.d. tidning), Aftonblahadet samt SVT/SR. Blaskfeministen kör en ytlig attityd med knep och tjuvnyp; snyft och skryt, gnäll och skäll. Placerar ogenerat det egna "täcka könet" på oskuldens piedestal men sprider skuld och förakt mot "det otäcka".

Genusfeminism (Genitalis observantus)
Inkvoterad på universiteten genom den obskyra s.k. "genusvetenskapen" med dess krav på "könsmaktsordning och reda". Men detta är bara början! Feministiska 5: te-kolonnare på andra institutioner försöker nu finna feministbevis och skapa genusordning ända ner på mikroskopsnivåer inom t.ex. molekylärbiologi, DNA-forskning samt atomfysikområdet.

Petitessfeminism (Justitia inabsurdum)
"Den feministiska detektiven!" Helt fenomenal på att snoka upp de allra minsta eller ovanligaste köns- eller genusskillnaderna överallt och alltid, för att kunna förvandla dessa till astronomiska orättvisor inför en förbluffad menighet! Med efterföljande politiserande om millimeterrättvisa, alltså för ena parten. Metodiken pendlar mellan jäntgnället och jämtskället.

Sekretessfeminism (Manipulativa masceralis)
Hemlig, dold eller maskerad bakom oklar identitet. Spelar neutral och "helt vanligt trevlig" på jobb, skola eller fritid. Men se upp, i namn av "jämställdhet och genus" yppar sig plötsligt en Ulvskog i fårakläder som vill markera sitt könsmaktsrevir genom smygfeministisk indoktrinering! En förrädisk "modern" form av feminism med metoder som sprider sig!

IV) EUFEMI(NI)SMER (Feminista egocentrica)
Eftersom kritik mot feminism oftast dömts ut som "kvinnoförakt" har en oantastbar och "fulländad" feminism utan verklig självkritik definitivt degenererat till könsegocentrisk narcissism, med en starkt förskönande inställning till det egna könet.

Egofeminism (Narcissista dilletanta)
Särdeles självorienterad. Har trots eller tack vare detta expanderat genom grupptryck och kollektivanslutning. Från 60-talets "Jag, en kvinna", till dagens upprepade "Vi kvinnor". Ger sig rätten att tala i alla kvinnors sak samt tror (eller låtsas tro) att alla kvinnor tänker som hon.

Ekofeminism (Enkellogica innocentia)
Beskriver sig själv som "den som spar hon har sin oskuld kvar och gynnar även Moder Natur". En tämligen harmlös och välvillig typ, men som förstås när sparandet misslyckats skyller detta på mannen precis som alla andra feminismer.

Erofeminism (Sexista erotica)
Lack, läder, gummi. Ja allt som behövs för att "ta för sig", när ändamålet helgar medlen. Tjejmedia utstakar den feminist-erotiska vägen. Att "kasta B-H:n" på 70-talet var bara ett knep för att få köpa nya och sexigare. "Sexköpslagen" stör inte här heller. "Sex is power!"

Eurofeminism (Feminomenalia europea)
En standardiserad EU-feminism, ännu ej praktiskt genomförd utan fortfarande på projektstadiet. Det råder nämligen stor oenighet mellan EU:s olika feministrar vilka standardregler som skall gälla. T.ex. ville vår egen Manna-Reta Winberg som första punkt ha svenskornas rätt att få tugga snus på EU:s feministerrådsmöten!

V) ÖVRIGA FEMINISMER (Feminista fragmentaria)
Feminism i endast det ena könets intresse är en "jämställdhetens paradox". Så vad är "feminismens ide" egentligen? Antingen eller? Både och? Nytänkande eller revanschism; eller bara "det gamla vanliga"?

Feminismini (Minilogica konstifica)
Lite magrare - "lättfeminism". Kallar sig inte feminist men kör med delvis samma argument. Är möjligen okunnig om feminismens överdrifter eller rena lögner och/eller aningslös inför dess destruktiva metoder. Uppvisar därmed en överslätande attityd vilken återfinns både bland allmänt välvilliga jämställdhetssvenskar liksom hos samhällets fega medlöpare.

Feminissan (Tjejigare egotrippa)
"Fjortis-", "tjejtidnings-", "prinsessfeminism" m.fl. Feminismens "logiska utveckling" till en Skugge av sitt forna jag: Ät kakan och behåll den, allt handlar om dig och på dina villkor! Pendla mellan gamla tjejroller och nya, precis som du känner för stunden. "Men killarna måste anpassa sig för det är vi som bestämmer spelreglerna, så det så!"

Feminissen (Feminisse contramasculine)
"Manlig feminism". En könsdebattens tulipanaros, en genusmanipulerad korsning mellan forna tiders gentlemän och toffelhjältar. Feminissen negligerar eller är okunnig om sitt eget köns dilemma, sina utsatta bröders problem och sina förfäders oftast ärliga uppsåt och arbete. Dras med en besvärande fjäskläggning. Extremformen söker trygghet i matriarkatdillerier.

FN-ismen (Feminalia globala)
Ja vad skall man säga? En "självklarhet om kvinnor och barn", men att de tydligen glömt bort mannen som kön, utom skulden förstås! FN-ismen är sista steget, innan de skjuter ut feminismen i (Moder) Solsystemet. För visst finns det väl orättvisa normer även där? I de bemannade rymdfärdsplanerna råder ju uteslutande Marsdominans! T.o.m. feministdagen IKD (Internationella kvinnodagen) har dom förlagt till Mars! Förslag: Lasta nästa raket med IKD-080308 och skicka iväg den till Venus.

Universal-feminismen ( Femi-miss Universum)
Feminismen, som säger sig ha ambitionen att lösa kvinnors problem, är idag själv ett veritabelt samhällsproblem, en söndrare av familj, kärlek och vänskap! Den har blivit sin egen begränsande och självgenererande ”kvinnofälla” och ”burka” även för de svenska kvinnor som inte är dess anhängare. Den påstår sig vilja avskaffa könsrollerna men konserverar dem i stället samt skapar dessutom helt nya! Faktum är, att feminismen själv blivit en statisk och gigantisk kvinnlig könsroll: Den upphöjda könsmoralistens. ”Legitimerad” genom skuldobjektet mannen och den påstådda ”jämställdheten”. Den senare enkönad och kvoterad - samt förstås bara när ”det passar”! ”Sexus opportunitas necesse est! Veritas politicus non necesse est!” som romarna kanske skulle ha sagt.

Alla män är makthungriga snuskhumrar

”Äktenskap ingås mellan en kvinna och en man. De som har ingått äktenskap med varandra är makar. Makar skall visa varandra trohet och hänsyn. De skall gemensamt vårda hem och barn och i samråd verka för familjens bästa”.

Så står det i första och andra paragrafen i Äktenskapsbalken. Lagstiftarens intentioner är glasklara liksom att dessa tre meningar står i paritet med den kristna tron (som jag uppfostrats med). Hela grundvalen för vårt samhälle vilar på dessa tre meningar. Men nuförtiden finns allehanda märkliga familjebildningskonstellationer att finna. Till de mer extrema hör kanske den schizofrena killen som ville registrera partnerskap med en av sina multipla personligheter men vanligtvis handlar det om människor av samma kön. Dessa bör naturligtvis ha samma rättigheter i samhället och inte diskrimineras för sin läggning. Vad man gör i sitt sovrum är varje individs ensak. Men hela fundamentet håller onekligen på att rasa samman ivrigt påhejat av allehanda lobbyister och den rättstänkande feministiska kyrkan.

Alf Svensson och hans parti är de enda som inte kallar sig för feminister. Tro sjutton det! Hela grundtanken med feminismen är ju felaktig. Den bygger ju på att det finns en konfliktsituation mellan könen. ”Verklig jämställdhet förutsätter, att den feministiska gnällmonologen om könsmakt, ersätts av en dualistisk genusdebatt om samarbete, på båda könens villkor!” (Antifeministiska samfundet)

Lisa marklund skriver i Aftonbladet: ”Jag tycker att män ska ha samma rätt som kvinnor att bestämma över barnen - om de tar lika stor del av ansvaret för dem. Så brukar nu inte vara fallet. Mitt intryck av faderskapsrörelsen är att männen vill tvinga tillbaka kvinnorna till beroende, underkastelse och maktlöshet”. Vad menar tanten egentligen? Skall vi införa någon slags övervakande myndighet som sätter männen på prov?

– Nu har du bytt en blöja mindre denna vecka och har därmed visat ditt rätta ansikte. Du är en äkta företrädare för patriarkatet vars enda syfte är att förtrycka kvinnan och har därmed diskvalificerats från rätten att bestämma över ditt barn

”Det ältas jämt och ständigt och jämställt om det s.k. manssamhället. Det som våra förfäder byggde upp, för att det var en manlig plikt, som våra förmödrar förväntade sig av dem. Idag är detta något fult, som om mannen alltid bara skulle ha roffat åt sig för att hålla kvinnan kvar i stugan. (Exklusive då förstås lumpen, soptömning, snöröjning och alla andra manliga privilegier.) Och mannens makt – den utmålas som ännu ruskigare, som själva basen för ett enda syfte - kvinnoförtrycket! Kvinnomakt däremot, beskrivs som något fint och ädelt, ett nära framtida mål, vilket vi alla förväntas sträva mot och ödmjukt underkasta oss!” (Antifeministiska samfundet)

Likadant är det när det gäller kärlek. Den "äkta" kärleken är förbehållen kvinnorna. När jag går på gatan med min helsvenska vackra och betydligt yngre asiatiska sambo kastas blickarna efter oss och vi kan höra deras tankar. ”Vilken bordell har han köpt henne på i Bangkok. Vilken äcklig snuskhummer”. Men när grannfrun i de övre 50 avverkar sin tionde tjugoåring av afrikanskt ursprung ses det som något fint. En livsbejakande människa.

Så är det i dagens Sverige. Alla män är makthungriga snuskhumrar vars enda syfte är att förtrycka kvinnan. För kvinnorna är spelrummet öppet.

Har man inte demonterat den s.k. svenska välfärden nog?

De senaste tio åren har jag dag ut och dag in hört om neddragningar och besparingar. Det påstås från alla berörda att det inte finns pengar att det måste sparas. Marknaden styr, marknadsekonomi, marknads-hittan-och-dittan. Den allena rådande dogmen om konkurrensens förträfflighet står oemotsagd.

Men så radas det upp historier gång på gång. Senast idag dog två spädbarn. Anledningen var att det inte fanns plats på BB och det blivande föräldraparet skickades runt från sjukhus till sjukhus i jakten på plats. De hamnade så småningom i Finland där barnen dog. Paret skickades sedan hem i ett plan med de döda barnen som handbagage!

Man hör om ständiga övergrepp på åldringar, misshandlar, vanvård, maskar i liggsår. Det skrivs, dementeras, förklaras men inget händer i realiteten. Vården skall ju bli effektivare och så mycket bättre om den utsätts för konkurrens. Marknadsekonomin är vår allas frälsare.

Men var tar pengarna vägen då? Är det inte dags att slå upp ögonen och se verkligheten nu? Inse att vården måste få kosta, skall kosta och att det i ett modernt samhälle måste vara ett prioriterat område som inte skall styras av kostnadseffektivitet utan kvalité.

Onekligen tycks det vara så att politikerna är besatta av tanken att vilja ha allt så billigt som möjligt och de är beredda att betala vad som helst för det.