Detta är Nimis, en skulptur gjord av drivved från havet. Verket påbörjades 1980 av den självlärde konstnären Lars Vilks.Till sitt yttre ter sig Nimis som en svagt strukturerad, ja nästan en komponerad brädhög som är 150 meter lång och 15 meter bred. Lars Vilks är här riksföreståndare för landet Ladonien, d v s marken kring Nimis som han har utropat till en suverän stat. Vid den officiella invigningen av landet på ett galleri i Stockholm 1992, förevisades landets pass, sedlar, frimärken, karta och vapen, samtidigt som man öppnade de diplomatiska förbindelserna och demonstrerade landets digitala territorium, det "virtuella rummet". Medborgare i Ladonien kan man bli genom att ansöka om medborgarskap, varvid man registreras och får ett pass. Adligt medborgarskap kostar en liten slant och landet skall också snart välja sin konstitution och ett parlament. Man skall på nätet också bygga ett riddarhus för de adliga medborgarna samt trycka frimärken och även starta en reguljär postgång. Vidare skall det bli möjligt att mantalsskriva sig i den nya staten.
Nu är det INTE själva Nimis eller landet Ladonien som utgör "dagens idioti". Nej, det är istället det faktum att konstverket under mer än femton år har varit föremål för rättslig prövning. Nimis är nämligen uppfört utan byggnadstillstånd. Kommunen är inte glad över "bråten" och Vilks har dömts till böter flera gånger. Enligt naturvårdslagens formuleringar är det, förklarade tingsrätten, inte fråga om ett konstverk utan en byggd "anläggning" och måste därför rivas. Lars Vilks har i sin tur valt att sälja dagsböterna till fansen som vallfärdar hit. Efter sju rättsliga prövningar beslöt högsta domstolen att Nimis skulle rivas men då hade Vilks sålt verket till Joseph Beuys, och när denne dog köptes det av konstnären Christo som nu äger det. Det innebär att rättsapparaten sätts igång från punkt noll igen och hela rättegången får göras om.
Det är i mitt tycke förvånansvärt att kommunen har låst sig så i sin uppfattning. Det drar ett löjets skimmer över kommunalpamparna att driva en sådan process enbart för att få rätt. Människor vallfärdar ju dit för att se det mytomspunna verket. Finns det därmed inte alla skäl att ompröva sitt ställningstagande efter närmare tjugo år? Finns det inte bättre saker att spendera kommunens resurser på?
Fotnot: Nimis ligger strax väster om Arild, utanför Ängelholm i Skåne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar