Ingen är skyldig tills motsatsen har bevisats

Så var Jan Guillou på tapeten igen. Eller rättare sagt de tre somalierna som hittills förvägrats all form av stöd eftersom de klassas som terroristmisstänkta. Trots att ingen lyckats att presentera ett enda bevis har de fått sina tillgångar frysta och all annan hjälp såsom rättshjälp och socialbidrag är förbjuden efter ett påbud från USA (Idag har de blivit berättigade till rättshjälp). Jan Guillou uppmanar nu till ett kollektivt brott mot detta påbud och propagerar för en pengainsamling för dessa människor.

Utan tvekan är det märkliga ting som sker i Sverige. Aldrig i detta lands historia har det inträffat att staten kunnat vidta åtgärder av detta slag mot människor som inte är dömda, än mindre åtalade. Det är av den anledningen helt rätt att stå upp och motsätta sig ett sådant vansinnesbeslut. Å andra sidan förefaller det märkligt att dessa svenska medborgare ligger inne med dessa summor på sina konton som de gör, nämligen 1,2 millioner kronor. Det är inte allt för avlägset att fråga sig varifrån dessa pengar kan komma eller att misstänka att allt inte riktigt står rätt till eftersom de knappast kan "arbetat" sig till dessa pengar. Men trots allt måste ju den enkla principen gälla att ingen är skyldig tills motsatsen har bevisats.

Nåja, Jan må vara av det slaget att han har en inbyggd ryggmärgsreaktion emot USA och det är nog också så att han snuttifierar våra somaliska svenskar, och nog är det så att det handlar om ett kverulanteri utan dess like. Vadå, Jan gick ut under de tysta minuterna för offren för terrorattacken. Men faktum kvarstår. Dessa tre individer är i Sverige 2002 fråntagna sina rättigheter, utan någon som helst tillstymmelse till bevis och än mindre rättegång.

Nog är det så att Jan i sak har rätt.

Ett dubbelt utanförskap

I dagens Metro (sid. 3) finns att läsa att självmordfrekvensen är mycket högre (4 ggr) bland utlandsadopterade barn än deras jämnåriga födda i Sverige. Det framgår av en studie gjord av Docent Anders Hjern vid Epidemiologiskt centrum på socialstyrelsen.

Studien omfattar nästan 13 000 adopterade i åldrarna upp till 29 år och är en av de största som någonsin gjorts även med internationella mått. Anledningen till denna höga frekvens är att de utlandsadopterade är utsatta i mycket högre grad. Det hela handlar om att man känner sig annorlunda och utanför p g a sitt annorlunda utseende, det handlar om större förväntningar från närmaste och annan omgivning. Kort sagt en mycket större utsatthet.

I somras genomfördes i Sverige en lagändring som gör det möjligt för homosexuella att adoptera barn. Trots att den allmänna opinionen i Sverige var emot detta så manglades vi under en lång tid med all möjlig påverkan och när till slut opinionen svängde ja då ändrades lagen. Man hade tagit hänsyn till alla parter utom just barnen. Hur tror ni att det för dessa kommer att kännas när de till sina kamrater tvingas att förutom alla tankar på varför man blivit bortlämnad, all utsatthet, dessutom tvingas att presentera, mamma och mamma, eller pappa och pappa. Detta är i mitt tycke helt sjukt, eller som min (adopterade) flickvän uttryckte saken:

- Det räcker väl med att man är adopterad. Det är mycket som man får utstå bara av den anledningen.

Men ingen hänsyn har tagits till vad barnen kommer att känna utan det övergripande har varit att tillfredställa egna behov. Jag känner många homosexuella, ja nästan bara homosexuella. De allra flesta är emot en sådan ordning som nu stadgas i lag.

- Vi är allt för tidigt ute och så länge det inte finns en bred acceptans för homosexualitet ja då kommer barnen att fara illa av detta, säger Lars G en god homosexuell vän till mig

Barn är ofta riktigt stygga mot varandra och det räcker att vara lite avvikande för att bli en hackkyckling. Vad blir då inte detta för anledning att mobba? Hur kommer barnen att ta ett dubbelt utanförskap?

Året 2001

Alla helger är slut. Nytt år, nya tag, nya glädjeämnen, nya sorger, framgångar och motgångar. Allt här i livet har en plus och en minussida. Ying och Yang i ett samspel.

Det känns idag angeläget att sammanfatta det gångna året. Till de världsliga händelserna hör väl den 11 september till de som oförglömligt etsat sig fast på våra näthinnor. Bilden av två flygplan som med full kraft slår i World Trade Center. 6000 människor dör. En smärta orsakad av ett terrordåd utan motsvarighet. Gråtande barn som mist sina föräldrar. Makar, vänner, allt i en osannolik ondska som förändrat världen om än inte för alltid så för en god tid framöver. I spetsen för detta vansinne står en skäggig gubbe som få hört talas om innan, en tomte som i religionens namn utför detta vansinne med hjälp av sin likasinnade nissar. Men Tomteverkstaden stängdes abrupt av Amerika. Inga fler presenter till USA skall utdelas från detta håll. Nåja, Tomten själv tycks ännu vara vid liv.

Fler tomtar finns att hitta i Sverige och denna sajts historia, nåja vissa kallar dem för riddare, eller var det de själva? Vad vet jag och vad bryr jag mig vad dessa insnöade töntar håller på med. Men att de på falska grunder genom massiva aktioner släcker ner denna sida är något jag inte kommer låta passera. Rättsväsendets tröga maskineri är igång, vi får se varthän det bär. Rapporter utlovas.

Ytterligare tomtar fanns på badplatsen Näset detta år. Mitt bland badande familjer öppnar ett pucko eld och tömmer ett helt magasin. Folk flyr i panik och mitt i detta kaos visste jag inte var min dotter befann sig eftersom gått iväg för att leka lite. Vad jag kände mig maktlös. Usch!

Göteborg förvandlades denna sommar till rena rama kigsplatsen när s k demonstranter slog sönder hela paradgatan Avenyn. Det var en underlig känsla att efter deras framfart gå på denna gata. Det fanns inte en enda hel ruta längs hela den långa gatan. Vrede. Man var rent ut sagt förbannad på småglinen. Nå det visade sig så småningom att poliserna inte betedde sig mycket bättre de heller. Mycket våld har vi skådat detta år i det annars så lugna och vänliga Göteborg.

För mig personligen har detta år varit strålande på alla sätt och vis. Jag vill inte här omnämna för mycket av hänsyn till min omgivning. Huvudsakligen handlar det om att min dotter mår bra och utvecklas i en rasande fart. Möjligen blir det ett problem i ett senare skede. Barn som har allt för lätt för sig har ofta en benägenhet att bli s k problembarn. Allt hänger nog på oss som föräldrar och hur mycket stimulans vi kan ge när hon med hästlängder redan nu passerat sina jämnåriga.

Bland de häftigaste resorna jag någonsin gjort var Thailandresan. Oj oj oj så mycket upplevelser. Oj så omtumlande.

Ny bil är alltid trevligt. Nu glider jag/vi i en Mitsubitshi Galant. Härlig bil. Japanerna de kan, tro mig.

I övrigt får jag väl önska alla allt gott och lev väl.

PS. Till er svenska fanatiker… äsch, köp en dildo eller något…