onsdag, juli 11, 2001

Huvudlöst handlande

Jag läste häromdagen om en snubbe som skall operera bort sitt huvud för att sätta det på en annan kropp. Han är nämligen redan totalförlamad efter en olycka och i stort behov av transplantation av flera organ.

Först trodde jag att det var ett stort skämt alltihopa för onekligen låter det som rena rama sience fiction. Men detta är alltså sant och operationen skall utföras av en amerikans läkare. Själva ingreppet kommer att utföras i Tallin där det inte finns några rättsliga hinder för det. I Sverige liksom i ett antal andra länder är ett sådant ingrepp inte tillåtet. Killen har för övrigt väldigt små chanser att överleva. Läkaren har tidigare gjort dylika experiment på apor som överlevt som mest i åtta dagar. Om han nu överlever en längre tid blir det med en mängd mycket starka antiavstötningsmediciner och även om han skulle överleva kommer hans huvud inte att få kontakt med den nya kroppen eftersom det inte går att sy ihop nerverna i ryggmärgen. Han kommer alltså att även fortsättningsvis att vara förlamad.

Förutom att man naturligtvis ställer sig frågan om varför en människa går med på ett sådant ingrepp när det är så små chanser att han överlever ställs även ett antal frågor på sin spets. Är detta moraliskt riktigt att göra så? Tydligen har lagstiftaren ansett att det inte är OK i Sverige. Andra länders lagstiftare har väl inte ens i sina vildaste fantasier trott att det skulle vara möjligt och lagstiftning saknas därför. En annan fråga man får ställa sig är: vad är det som utgör en människa? Är det huvudet och därmed hjärnan? Var sitter själen på människan? Hur definierar man en människa? I Sverige anses man inte vara död förrän hjärnaktivitet avslutats. Alltså, om man skulle kunna hålla liv i bara ett huvud skulle man alltså betraktas som levande människa. Å andra sidan dödförklaras man inte heller om hjärnan är död men hjärtat slår. Så vad är en människa i sådana situationer? Att det är svåra moraliska frågor och ställningstaganden är det enda som man kan vara säker på.

Själv tycker jag nog att hela den här historien för tankarna till Frankensteins monster.

Inga kommentarer: