Det blev i dagarna ett väldans halabaloo när en konstnär avslöjade att han gjort en ny version av filmen om Pippi Långstrump. Han har klippt ihop alla existerande filmer och gjort en sexuell version av det hela. Det är sekvenser som idag kan uppfattas ha sexuell innebörd men som vid tiden för inspelningen inte uppfattades så, alltså scener som när t e x Pippi åker ner för en lång ledstång och kjolen fladdrar upp, vuxna som tar henne på låret o liknande.Etablissemanget rasar nu hursomhelst. Att göra konst med anspelning på sex och barn är att gå för långt menar många, b l a skådespelerskan som spelade Pippi. SF hotar att stoppa filmen, man har nämligen hittat käpphästen Copyright. Konstnären har inte frågat om lov till att använda aig av materialet.
Jag är idag kluven. Det är i och för sig att gå långt men egentligen inte mycket annorlunda än vad vi lördagsvis bänkar oss framför vid TV-apparaterna, nämligen småstjärnorna. Jag tycker fortfarande att det är att utnyttja barn när man spökar ut de i utmanande vuxenkläder men å andra sidan barn vill ju agera som vuxna och härmar dem ideligen. När tjejen på MTV vickar på rumpan och plutar med läpparna gör ungarna likadant. Tro mig, jag har själv en dotter som är sex år. Att framställa Jesus som bög blev "stor konst" enligt många, själv tyckte jag att utställningen "Ecce Homo" var vidrig. Det var sannerligen att gå för långt. Men om nu det var OK så varför är det inte dito att göra "stor konst" av Pippi Långstrump. Vad jag har förstått handlar nämligen konsten om att beröra känslor på ett eller annat sätt. Det är inte längre frågan om vackert eller fult utan att man skall känna något. Om det nu är meningen att jag skall känna äckel av "Ecce Homo" så har ju konstnären lyckats och gör ju det uppenbarligen även med den nya framställningen av Pippi. Men å andra sidan, på barnens bekostnad? Det är för mig också svårt att ta ställning till något som man inte har sett ännu, bara läst om i media.
Avslutnigsvis är det två saker som slår mig i detta. 1 Att scenerna funnits där hela tiden och 2 konstaterar jag att det tydligen är helt OK att ge sig på Jesus under förespeglingen av "konst" men ve den som ger sig på Astrid Lindgren, för det är väl det som det i slutänden handlar om, eller?
Det är en "konst"-ig värld som vi lever i
Läs här om Astrid Lindgrens reaktion
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar