En kokbok för kannibaler

Indelning&bedömning
Advokat
Affärsman
Bankir
Bonde
Boxare
Diplomat
Frisör
Författare
Idrottsman
Ingenjör
Krögare
Militär
Missionär
Pamp
Polis
Politiker
Popstjärna
Präst
Psykiater
Recensenter
Skådespelare
Vem passar till vad?
Hjärna
Skinka
Tunga
Hjärta
Lever
Orientalisk fläskgryta
Råbiff
Slottsstek
Sjömansbiff
Surstek
Pyttipanna
Köttgryta
Pölsa
Korv
Lungmos
Änglamat
Serveringsförslag och uppläggning

Som kannibal kan man indela och bedöma maten efter olika grunder. Maten kan indelas t ex efter sitt yrke, sitt känsloliv, sin kroppsbyggnad, sin karaktär, sin smak os v. Det finns ett nästan oändligt antal sätt att gruppera maten. Det finns tom de som indelar maten efter dess politiska åskådning. Denna indelning är inte så vanlig och används inte ofta. Dock skall man komma ihåg att vänstersvängd mat ofta blir mer borgerlig om den får ligga ett tag och dra sig.

Hudfärgen kan inte ligga till grund för en politisk indelning. En illröd människa behöver alls inte vara kommunist. Hon kanske bara har haft en plats i solen för länge och reagerar då med att bli röd. På samma sätt behöver en mörkbrun människa inte vara nazist. Det kan vara en neger. En blå person kan vara en högerman, men det kan lika gärna vara någon som har svårt att få luft. Här har politisk matindelning ej skett, utan maten indelas och bedöms på andra grunder.

Indelning och bedömning

Matindelning kan med fördel göras efter matens yrke. Matens yrke påverkar nämligen både smaken och konsistensen. Här följer nu en kortfattad alfabetisk indelning och bedömning.

Advokat

Advokat skall inte blandas ihop med avocado som är en frukt huvudsakligen för icke kannibaler. Advokater är ofta hårda i skinnet (hårdhudade) och kan behöva flås innan de tillagas. De har, liksom politiker en benägenhet att slingra sig och kan därför vara svåra att få riktigt tag i, när man skall stoppa dem i grytan. Många advokater, som av någon anledning inte vill kokas, försöker prata sig ur tillagningen. De pratar flinkt och oavbrutet, vilket kan vara störande. Det kan då vara både praktiskt och vackert att sätta ett äpple i munnen på dem. Dels blir de då tysta, dels ser det trevligt ut, speciellt om det är en fet advokat. Man kan också grilla advokat. Grillad advokat med pepparsås är en riktig festmåltid. Man får dock beräkna en längre grilltid än normalt för advokater, eftersom de ofta är vana vid att bli grillade. Innan man serverar advokaten, bör man sila bort alla lagvrängartermer och felaktiga prejudikat.

Affärsman

Även affärsmän går att tillaga på ett trevligt sätt, men de behöver ofta koka länge. Man kan behöva byta vatten flera gånger under kokningen, eftersom affärsmans-avkok ofta blir litet oljigt. Vissa affärsmän måste förvällas innan tillagningen för att få bort en lite besk smak av lurendrejeri. Affärsmannens tunga skall man ta vara på. Den är stor och välutvecklad och passar utmärkt att koka och äta kall med saltgurka. Många affärsmän har en stark smak av alkohol, företrädesvis whisky. och det går därför att göra en stark sås av avkoket. Affärsmän passar också bra för flambering. Spriten gör att de brinner bra. En del affärsmän är så fulla av alkohol, att man bör vara försiktig med att äta för mycket om man skall köra bil efteråt. Speciellt hjärnan kan simma i sprit och bör därför ätas med måtta. Någon festmåltid är ju inte affärsmannen, men som en litet tråkig vardagsmiddag duger han gott.

Bankir

Bankirer är, måste man faktiskt konstatera, väldigt tråkig mat. Stel och utan egentlig smak. Inte ens med aldrig så mycket kryddor, blir det någon smak på dem. Bankirer är därför billig mat som mest äts av fattiga människor. Människor med dålig ekonomi försöker därför ofta få tag i bankirer. Se bara till att ni tar av den kritstrecksrandiga kostymen ordentligt innan ni lägger bankiren i grytan.

Bonde

Bönder är god och nyttig husmanskost. De smakar friskt och gott och äts gärna av hälsokostkannibaler. Bönder har ofta en smak av morötter, rödklöver, mjölk och gödsel. De passar bra att äta på sommaren, när regnet öser ned. I regn smakar nämligen bönder bäst. (Jämför uttrycket' "regnet är bra för bönderna).

Boxare

Boxare kan vara svåra att få tag på, men när man lyckats få tag på en bra boxare har man gjort ett fynd. Med bra boxare menas givetvis en boxare som är dålig i boxning. Ju sämre han är på att boxas, desto mer stryk har han fått, och ju mer stryk han har fått, desto mörare är han. En riktigt dålig klass 5 boxare är en delikatess. Mör och fin. Ta bort alla blåmärken innan han kokas, men låt honom gärna behålla boxhandskarna på. Dels ger det en pikant bismak, dels ser det trevligt ut när man serverar honom. Rensa bort hjärnan före tillagningen, den går ändå inte att använda.

Diplomat

Diplomat är gott. De har en förfinad och elegant smak och lämpar sig väl som en luftig förrätt. Liksom advokater och politiker kan de slingra sig kraftigt, när man försöker fånga in dem, men de slingrar sig med en sirlig elegans. Även under själva kokningen ler de förbindligt. De har ofta ett välsmakande skal, men innanmätet kan vara av skiftande kvalitet. I allmänhet har diplomaten en pikant bismak av dry martini och man serverar lämpligen diplomaten ihop med gröna oliver.

Frisör

Man bör inte koka soppa på frisörer. De fäller nämligen hår.

Författare

Författare smakar apa. Bör bara ätas om ingen annan föda finns att tillgå.

Idrottsman

Idrottsmän har ofta mycket muskler. Alla kroppens muskler är hos idrottsmän fasta och hårda och de ger ett gott tuggmotstånd, vilket är bra för tänderna och motverkar tandlossning. Kannibaler med svaga tänder bör undvika att äta alltför vältränade idrottsmän. Idrottsmän har ofta en litet enkelriktad och enfaldig smak. De idrottsmän som ägnar sig åt löpning kan vara svåra att få tag på, eftersom de har en tendens att springa iväg. Då får man locka fram dem genom att vifta med en guldmedalj, en hormonspruta eller en större mängd svarta pengar.

Hos många idrottsmän har musklerna svällt ut så kraftigt, att de vuxit in i hjärnan. Hjärnan har då tryckts ihop och blivit liten och nästan hela skallen är fylld med hårda, vackra muskler. Dessa går dock inte att tänka med.

Ingenjör

Ingenjörer är tråkig mat. Trådig och tråkig. De har dessutom en stark smak av besserwisser, som är mycket svår att få bort. De är sega att tugga och efterlämnar en fadd smak av räknesticka, skiftnyckel och enfaldig humor i munnen. Ingenjörer bör kryddas kraftigt, gärna med cayenne-peppar och oregano. Man kan gärna hälla litet sprit i grytan också, det brukar kunna ta bort litet av den tråkiga smaken. Ingenjör är en rejäl husmanskost, och den är näringsriktig och nyttig, men ack så tråkig.

Krögare

Krögare är riktig festmat. De är ofta välmatade, runda och goda. De bistår gärna med råd om sin egen tillagning och man behöver därför ingen kokbok när man tillagar krögare. Det är bara att fråga dem själva om hur de vill bli anrättade. Om man själv är restaurangägare och driver matställe för kannibaler, kan man gott ta extra betalt för krögare. En saltad räkning är något som krögaren själv uppskattar.

Militär

Om mycken mat kan man säga: "Det här smakar inte dumt". Det kan man inte säga om militärer. Dessa smakar nämligen dumt. En träig, litet enfaldig smak, nästan som sågspån. När man kokar militärer måste man ha en stor gryta, militärer går nämligen inte att böja. De är alldeles stela i ryggen och mycket styvnackade. De är beniga och bör benas ur ordentligt. Den träiga pappsmaken är särskilt uttalad hos furirer, fanjunkare och överstar. Dessa är i det närmaste helt oätliga. Häller man sprit på militärer blir de litet ätligare, men det går åt mycket sprit och den dumma smaken går aldrig att få bort. Hjärnan är stel och fyrkantig och smakar kork. Militärer bör serveras i givakt-ställning.

Missionär

Missionärer är ju gammal basmat för kannibaler och har under långa tider varit kannibalernas enda föda. Med avtagande religiositet i världen har missionärernas antal krympt. De kvarvarande missionärerna är fortfarande åtliga, men har liksom många präster en syrlig smak av dubbelmoral.

Pamp

Under denna rubrik inräknas mat som direktörer, fackföreningspampar, kommunalfullmäktige och liknande. Pampar är svårtillagad och besvärlig mat. De är minst lika hårdhudade som advokater och mer styvnackade än militärer. De behöver ofta bultas ordentligt för att bli litet möra. Pampar måste flås och benas ur, vilket ofta är ett svårt och tidskrävande arbete. Det är frågan om det är värt att lägga ned så mycket arbete på att tillreda en pamp. De är hårda även efter att de har benats ur och ofta är de genomruttna inuti. De har en besk smak av översitteri, som inte ens kan döljas av den grundliga spritimpregnering, som pampen ägnat sig åt. Pampen är oaptitlig och motbjudande och uppskattas bara av vissa kanniba ler, nämligen de som tillhör stammen Rövslickare.

Polis

Poliser är ekonomisk mat. Poliser är nämligen väldigt dryga och räcker länge. Smaken är torr.

Politiker

Politiker är spännande, men inte särskilt god mat. Som tidigare nämnts är politikern mycket skicklig att slingra sig och hal som en ål. Det krävs ofta flera kockar för att fånga och tilllaga en politiker, så slingrig och besvärlig är han. Man måste, när man kokar en politiker, se till att man har lock på grytan, annars smiter politikern iväg med snabba, slingrande rörelser. Själva smaken på politiker påminner mest om smaken på orm utom politikerns huvud, vilket smakar precis som kålrot. Liksom affärsmannen har även politikern en väl utvecklad och stor tunga, men den går inte att äta. Den är nämligen mycket giftig och kan vara livsfarlig att smaka på, Många politiker har begått självmord innan de hamnat i grytan, genom att bita sig i tungan.

Politiker har en frän smak av lögn och hyckleri, som känns tydligt genom ormsmaken. Dessutom har politiker ofta en obehaglig lukt, som många kannibaler har svårt att fördra. I likhet med vissa giftiga svampar, måste man förvälla politiker innan man kan äta dem. De bör kokas ordentligt och noga. Innan man bjuder på politiker, bör man ta reda på om gästerna tål det. Många människor är nämligen allergiska mot politiker och reagerar kraftigt om de kommer i närheten av dem. Politiker kan också irritera magen och orsaka illamående och kräkningar. Till politiker kan man istället för potatis och grönsaker äta skallerorm och skorpioner. Det passar så bra både i fråga om ,smak och uppläggning.

Popstjärna

Popstjärnor har en exotisk och främmande smak. De är kannibalernas kinesmat. Popstjärnan har ofta en intressant, litet frän smak av mariuhana, LSD och avslagen starköl. Popstjärnor skall avnjutas i små mängder åt gången, annars kan det vara skadligt. De behöver inte kryddas, tvärtom, utan går att äta som de är, efter att ha tvättats noga och ha fått koka upp i lätt saltat vatten. Popstjärnor räknas som vilt, är svåra att fånga och ofattbart dyra. De flesta betingar ett överpris, men eftersom många kannibaler är beredda att betala. så trissas priserna upp till det absurda.

Präst

När man kokar präst måste man, liksom när man kokar militär, ha en stor gryta. Militärer kräver en stor gryta därför att de inte går att böja. Så är dock inte fallet med präster. Präster måste ha en stor kastrull eftersom de är så väldigt uppblåsta. Det kan vara svårt att få ned en präst t o m i största modellen av kastruller p g a prästens uppblåsthet. Präster är som ballonger och vill man inte koka prästen hel, kan man sticka hål på honom. Då blir han betydligt mindre, när en stor mängd hyckleri och skenhelighet har pyst ur. Sticker man hål på präster, får de utan vidare plats i en normalstor gryta. Det kan dock vara skojigt att koka prästen hel, det ser trevligt ut. Många kannibaler föredrar att steka prästen, med motiveringen att det är lika bra att prästen vänjer sig vid att stekas.

Präster har en otrevlig smak av dubbelmoral (jämför missionär) och många kannibaler har svart att få ner präster. Många präster har en sötsliskig, sirapsaktig smak som är direkt kväljande. De flesta präster har också en otäck smak av fördömande och fördomar, som inte går att få bort ens med sprit. Ett fåtal präster har en ren och fin smak av religiositet, men detta är sällsynt.

Psykiater

Psykiatriker har en egendomlig och mycket egen smak. Innan de tillagas måste hjärnan och nerverna rensas ur, eftersom dessa är alldeles sjuka. Därefter kan psykiatern kokas eller stekas på vanligt sätt. Serveras gärna tillsammans med kokt potatis, ärtor och Valium.

Recensenter

Recensenter är ofta gallsprängda och har en bitter smak. Inte så sällan kan man känna en bismak av avundsjuka. Recensenter bör sockras ordentligt, eftersom de är väldigt sura.

Skådespelare

Skådespelare är mycket sköra och måste behandlas varsamt. De spricker lätt och är ömtåliga för stötar. Nerverna bör försiktigt avlägsnas, eftersom de är ytterst spända, spröda och känsliga. Om man penslar skådespelare med smickrande sockerlag stabiliseras nervsystemet litet. Skådespelare är både goda och självgoda och har en smak av egocentricitet.



Vem passar till vad?

Vid matlagning, liksom vid så många andra tillfällen här i livet, gäller det att försöka få rätt man på rätt plats. Man skall eftersträva att utnyttja de bästa egenskaperna hos maten och använda dessa där de passar bäst. Ingen icke-kannibal skulle komma på idén att göra korv på oxfilé eller servera biff med bearnaisesås till dessert. Bland icke-kannibaler förekommer aldrig att man gör köttfärs av tournedosen eller serverar stekt njure med vaniljsås.

Även för kannibaler gäller att viss mat lämpar sig bättre för vissa ändamål och sämre för andra. I vissa fall kan det vara direkt farligt, att inte känna till elementära fakta om vilka bitar av vem som passar till vad. Som tidigare nämnts kan man t ex inte äta tunga från politiker, eftersom den är giftig. Däremot kan man lugnt äta politikerns hjärna, även om den har en frän och litet bitsk smak. På samma sätt bör man undvika lever från affärsmän och parnpar. Deras levrar är ofta alkoholskadade och kan vara helt skrumpna.

Vem passar då till vad? Smaken är olika, men här nedan följer några förslag på vilken mat som passar till olika rätter och förslag på vilka kroppsdelar som är fördelaktigast hos olika människor. I förekommande fall talas också om vilka delar man bör undvika.

Hjärna

För kannibaler som uppskattar hjärna föreslås intelligent mat. Den är mycket, mycket sällsynt och det är inte så lätt att förutsäga var man kan få tag i den. Även om man satsar på människor, som med tanke på yrke, samhällsställning och utbildning, rimligen borde vara intelligenta, så blir man ofta besviken. Några garantier finns inte när det gäller hjärnan och nästan alltid visar den sig vara mindre och smaklösare än förväntat. Det är ingenting att göra åt, människosläktet är på det viset. Vissa hjärnor är direkt osmakliga, men det är sällsynt med livsfarliga hjärnor. Däremot är det inte ovanligt med hjärnor, som är så fyllda med underliga och absurda idéer, att man blir sjuk av dem. Speciellt hjärnor fyllda med fördomar är illasmakande och ofta rent äckliga. Dessa hjärnor måste förvaras isolerade.

Skinka

En fin skinka hittar man ofta hos kvinnliga fotomodeller, balettdansöser och porrfilmsstjärnor. Vill man ha litet kraftigare och tjockare sittfläsk, rekommenderas pampar som sitter mycket i meningslösa konferenser, eller människor med ordentlig övervikt.

Tunga

Som tidigare nämnts passar affärsmäns tungor bra till t ex inkokt tunga med potatismos. Affärsmäns tungor är stora, saftiga och hala. Även advokater har välutvecklade tungor, liksom försäljare och gigolon. Vissa religiösa sekter har också kraftiga tungor, nämligen de som ägnar sig åt tungomålstalande. Ett bra sätt att lära sig känna igen de giftiga politikertungorna är att titta noggrant på deras spetsar. Dessa är oftast kluvna.

Hjärta

För de kannibaler, som tycker om inälvsmat som t ex hjärta, måste man tyvärr konstatera att det är mycket ont om goda hjärtan. Falska hjärtan, små hjärtan, hårda hjärtan och giftiga hjärtan vimlar det av, men ett stort, gott hjärta är det inte ofta man träffar på. Hjärtan av sten från bankirer och blödande hjärtan från konstnärer finns hos varje välsorterad kannibalcharkuterist, men ett stort, rent hjärta är en raritet. Dessa goda hjärtan är en delikatess, men de verkar tyvärr vara utrotningshotade. Den Ickekannibalistiska världen hånler åt goda hjärtan, utnyttjar dem och bedriver rovdrift på dem. Bland icke-kannibaler värderas inte goda hjärtan högt, tvärtom. Icke-kannibaler värdesätter av någon oförklarlig anledning små kalla, hårda hjärtan mycket högre än stora, goda. Säga vad man vill om kannibaler, men de förstår att uppskatta ett gott hjärta.

Lever

Lever är godast från nykterister. Skall levern flarnberas, är det lämpligt med lätt alkoholskadad lever. Den brinner bra.

Orientalisk fläskgryta

Till denna rätt tar man lämpligen några feta kineser.

Råbiff

Till råbiff passar boxare bra. De är bultade och litet blodiga.

Slottsstek

Om möjligt böl slottsstek göras på kungligheter. Dessa kan dock vara svåra att få tag på, eftersom de är sällsynta. Man kan istället använda personer, som har någon anknytning till slott. Hovfunktionärer, kammarherrar eller hovnarrar duger bra att göra slottsstek på. Tyvärr har dessa slottsanknutna människor ofta en smak av högfärd, men det är Inget att göra åt. Om man vill göra slottsstek och varken har tillgång till kungligheter eller hovfunktionärer, skall man inte misströsta. Det går i nödfall också att använda vissa damtidningsjournalister. De har en lätt smak av slott, hov, prinsessbröllop och sirap.

Sjömansbiff

Ett par muskulösa matroser ur handelsflottan är det bästa. Även styrmän duger. Man bör alltid se till att det är yrkesmän, som har den äkta smaken av salt och hav. Söndagsseglare i vita byxor och klubblazer duger inte.

Surstek

Till detta tar man lämpligen någon missbelåten människa. (Finns det några andra?). En människa, som just sett en god vän få framgång i livet, duger utmärkt till surstek.

Pyttipanna

Här går det att använda vem som helst, skuren i fina bitar. Till pyttipanna tar man inte något högklassigt kött, utan något litet enklare går bra. Lök, potatis och något billigt, enkelt kött. Det duger gott med generaldirektörer, högre statliga tjänstemän eller liknande. Det låter inte så gott, men om man har på ordentligt med salt och framförallt peppar, så känner man inte mycket av den enfaldiga smaken.

Köttgryta

Ingenjörer är bra grytmat. Det är rejäl mat, som man blir mätt på. Om man vill ha det litet exklusivare, kan man göra fransk köttgryta. Ingenjörerna kokas då iklädda svart basker och vitlök och man. lär dem säga: 'Ue suis un Pâté de porc en terrine" före kokningen.

Pölsa

En tråkig maträtt. Mosa in några affärsmän, lärare och militärer. Tillsätt potatismjöl och salt och peppar. Låt det koka länge över svag låga. När det är färdigt tar man av grytan från spisen och slår ut innehållet i vaskeri. Det är ändå ingen som vill ha pölsa.

Hamburgare

En äkta hamburgare skall vara amerikansk, det vill säga vara gjord på riktiga amerikaner. Dessa finns i övermått och är inte svåra att fä tag på. De är dessutom billiga. Tillagningen är enkel: Man tar först av de litet för korta, randiga byxorna och den grälla storrutiga kavajen. Därefter avlägsnas skjortan, slipsen och guldklockan. Slutligen avtas de blå-vit-röd-stjärniga kalsongerna, varefter amerikanen mals i stor kvarn. Är det en amerikanska gör man på samma sätt: ta av den ljusblå peruken, de paljettbeströdda glasögonen och den orange-lila-röd-blommiga klänningen. Mal i kvarnen. Vill man ha texas-burgare istället för vanliga hamburgare, får man se till att amerikanen är från Texas. Tillagningen är den samma som för hamburgare, enda skillnaden är att man inte f *ar glömma att ta av den jättelika cowboyhatten och den nästan lika stora slipsnålen i äkta grönt glas. Över hamburgaren häller man sedan ett par liter ketchup och maten är klar.

Korv

I korv kan man, liksom är fallet bland ickekannibaler, stoppa in vad som helst. Några kvalitetskrav behöver man inte ha, in med skräpet i skinnet bara. Gör man korv själv, så är det ett utmärkt tillfälle att bli av med gamla matrester, skorpsmulor, hundmat, hunden själv, kålpudding, tvål, gamla strumpor och karriärister. Se bara till att korvskinnet håller. Av samma skäl som gäller för slottsstek, är det svårt att göra riktig prinskorv. Däremot kan man passa på, om man träffar några turister från Österrikes vackra huvudstad. Då har man chansen att göra äkta wienerkorv, vilket är ganska gott. Av ungrare kan man göra en stark salami, avryska exilfurstar gör man korv Stroganoff och får man tag i några aptitliga dalmasar så är det ett bra tillfälle att göra falukorv.

Lungmos

Bör inte göras på storrökare.

Änglamat

Tillagas på missionärer. Sila bort fördomarna före serveringen.


Serveringsförslag och uppläggning

Lika viktigt, som att maten är god, är att den presenteras och serveras på ett smakfullt och aptitligt sätt. Det är inte bara smaklökarna, som skall tillfredsställas vid en god måltid, även synintrycket är viktigt. Ett vackert dukat bord med vackra och framförallt stora tallrikar, stora fina glas och smakfullt bestick. Vassa knivar och spetsiga gafflar skall det vara. Gärna en vacker bordduk och blommor på bordet. (Blommorna kan också användas som sallad om man har ont om grönsaker). År det en större middag, skall man ha placeringskort om gästerna kan läsa. Om gästerna inte kan läsa får de sätta sig som de tycker, dock bör de sitta på stolarna och inte på bordet.

Varma rätter serveras på varma tallrikar. På tallrikarna ligger servetterna, som bör vikas på något trevligt sätt. För att lyckas med servettvikning, måste servetterna vara manglade och lagom styva. Vill man vara litet raffinerad kan man vika servetterna, så att de passar till den mat som serveras. Om man bjuder på militär t ex, så kan man vika servetterna i formen "Kopplade gevär". Bjuder man på löksoppa och kokt fransman (Baeuf Bourguignonne) så kan servetterna vikas i "Fransk lilja". Andra servettvikningar är "Portföljen" (passar bra till diplomat), "Solfjädern" (passar bra till japansk köttgryta) och "Idioten" (alldeles utmärkt till politiker).

Maten bör serveras, presenteras och garneras på ett sådant sätt, att det harmonierar med matens egen karaktär. En trevlig uppläggning av maten förstärker intrycket av fest och gör att maten smakar bättre. Försök anpassa uppläggningen till den typ av mat, som serveras. Man kan t ex servera mexikansk biff i sin egen sombrero, filmregissör i sin egen basker (garnerad med solglasögon) eller diplomat upplagd i en vacker olivgrön attachéportfölj. Advokater kan man garnera med hoprullade blad ur lagboken och bankirer garneras förstås med sedlar. Golfspelare garneras med golfbollar, författare med goda recensioner och militärer med varma servetter. Boxare kan man med fördel garnera med blodpudding. Journalister garneras med trycksvärta och psykiatriker serveras på läderklädd dyscha.

Snickare serveras på planka, bilmekaniker serveras inlagd i olja och hantverkare serveras utan kvitto.

Att servera en hemmafru i papiljotter ser inte trevligt ut. Papiljotterna har dessutom en tendens att fastna mellan tänderna. Läkare kan mycket väl serveras i vit rock och gärna på ett operationsbord. Bjuder man på pamp, bör den serveras hel och med ett stort, rött äpple i munnen.

När man serverar präst, bör det ske på uppvärmd tallrik och med levande ljus på bordet. Krögare serveras med fördel i traktörpanna och skulle man lyckas få tag på äkta prinskorv, så serveras denna givetvis på silvertallrik. Politiker serveras gärna på långt och vasst spett.