Thailand 2004 - Dag 16 del 2

Jag kan inte vara riktigt klok i huvudet. Här har jag träffat två helt underbara människor som dessutom råkar vara bland de snyggaste jag någonsin haft och så går jag och grubblar över Theresia. Skall jag för evigt vara fast i henne?

Men jag vet varför. Att inte få en förklaring är det som gör mest ont. Känslan att inte veta varför. VARFÖR???

Allt känns bara som en tillfällig omplåstring, en tillfällig lycka som inte kan ersätta den sorg och förlust som jag känner. Jag har ju insett att jag inte finns för henne och att det finns andra i mitt ställe och att jag skall hålla mig långt långt borta. Men mitt hjärta har fått sig en törn som jag aldrig kommer att hämta mig ifrån.

Imorgon Bangkok, sedan Sverige. Inte har jag blivit lyckligare eller kommit över något. Bara befäst att det bara finns en för mig som jag alltid kommer att älska, och hon vill inte ha mig!

Thailand 2004 - Dag 16

Jag vände in och ut på plånboken och se, där ramlade det ut lite slantar. Följaktligen studsade jag iväg och köpte en biljett och hotell i Bangkok. Imorgon bitti sticker jag och är i Bangkok tills det är dags att åka hem till Sverige på lördag. Problemet är bara att jag inte får tag på Kooky. Mobiltelefonen ”går inte att nå för tillfället”. Om inte annat så får jag lite storstadspuls innan jag åker hem. Bangkok är ju verkligen en alldeles speciell stad. Nytt, gammalt, kultur, tro, sex, blandas i en jättegryta. Har bara inte fattat var jag hamnar, d v s var hotellet ligger, men det skulle vara centralt, å andra sidan är ju allt centralt i Bangkok.

Sedan Dada åkte hem i söndags har jag tillbringat min tid med Djoy. Får väl se om det blir någon fortsättning på det hela eller om jag skall betrakta allt detta som sommarflörtar. Djoy är den tredje tjejen här och jag kan inte annat än att säga att jag tyckte/tycker mycket om henne. Häromdagen var det ju nästan på gränsen till förälskelse. Ett klick som inte är så vanligt att man upplever, det trots språkbarriärer och allt. Men från det till att ta hem henne till Sverige är steget stort för oss båda. Jag får väl se hur det känns när jag lämnat allt detta bakom mig och kommer hem. Klart är ju att hon är rolig, snäll, snygg och som Helen uttryckte saken: ”uppfostrad i rätt kultur”. Helen tror att jag kommer att göra ett val mellan dem och sedan ordna så att någon av dem kommer hem till Sverige. Återigen var det tårar när vi kom underfund att nu är stunden kommen, nu är det roliga över.

Sverige ja, där finns det en liten/stor människa som väntar som jag saknar oerhört nu. Jaqueline, min alldeles underbara dotter. Jag har skickat några SMS men hon vet nog inte hur man svarar eller så finns det inga pengar på kortet. Hursomhelst så ses vi ju snart igen.

På fredag när lönen ramlar in skall jag storhandla i Bangkok. Kläder, kläder och åter kläder. När jag åkte hit tog jag med mig en t-shirt och ett par byxor. Allt annat har jag köpt här. Billigt är bara förnamnet. Men nu skall det köpas saker till mina nära och kära och till mig själv. Jag skall förnya hela garderoben.

Hoppas bara att det inte strular med lönen, annars ligger jag lite risigt till, fredag till lördag. Men jag har ju en hembiljett och lite reserver när jag väl hamnar i Sverige.

Thailand 2004 - Dag 15

Det ser inte ut att bli något av Bangkok vilket är väldigt synd. Hade verkligen velat träffa Kooky. Jag har tillbringat många timmar i telefon med henne. Hennes engelska är helt perfekt då hon går i något slags engelskt Universitet. Hon verkar snäll och dessutom snygg och välutbildad. Man skulle kunna fråga sig vad hon vill en gubbe som jag. Helen sammanfattade alla mina huvudbryerier helt enkelt med: ”Hopp om en bättre framtid”.

Är det så, då finns ju jag inte någonstans för dem utan fungerar som en gateway, eller en ”språngbräda” som Helen uttryckte saken.

Oavsett vilket är ju jag inte fri. Jag kommer aldrig att bli fri. Skickade detta till Theresia tillsammans med ett kort:

”Nu har jag förevigat dig
Det som står på den översta
tatueringen är Satchima på
thailändska.

Du är den människa som jag
älskat och fortfarande älskar
passionerat

Därför skall jag bära med ditt
namn resten av mitt liv”

Thailand 2004 - Dag 14

I Bangkok väntar en annan tjej, Kooky (på bilden bredvid) som också är högskolestuderande. Jag hade lovat att dyka upp denna vecka men nu börjar pengarna tryta…

Jag vet varken in eller ut nu. Klart är att mitt luftslott kommer att spricka snart. Fem dagar kvar…

Här ligger Djoy vid min sida och sover. Det börjar kännas tjatigt att alternera på det viset. Inte juste mot någon. Patong börjar jag också kunna nu. Funderar på att ta det riktigt lugnt i två dagar för att dra ner på kostnaderna och sedan på onsdag sticka till Bangkok och träffa Kooky. Det är ju ändå bara ett luftslott allting, så varför inte passa på?

Fortsättning följer

Thailand 2004 - Dag 13

Dada och jag har igår haft den trevligaste kvällen hittills. En rent ut sagt förbaskat trevlig kväll. Vi åkte och tittade på en otroligt bra föreställning eller kanske man skulle kalla det för en show som handlade om Thailändsk kultur, eller rättare sagt myten om Kamala. På sina ställen var det så vackert att tårarna rann. Tur att det var så mörkt i lokalen. Anläggningen som det hela tar plats i, och showen, har för övrigt fått priset som bästa ”vad-det-nu-är” och det med all rätta. The Phuket Fantasy är förresten ett passande namn. Dessförinnan åt vi på världens största bufférestaurang med all upptänklig mat från världens alla hörn.

För att tjata ihjäl mig om Theresia kunde jag inte låta bli att tänka på att hon borde se något sådant för att förstå mer än bara det som vi tog reda på sist vi var här. Den Thailändska kulturen är verkligen djupare än vad vi kan föreställa oss och elefantens roll (som ju är Thailand nationalsymbol) har jag kanske börjat begripa efter att ha sett showen. I stort sett ligger det till ungefär som i vår tro. Först levde människorna i harmoni sen kom det onda och sen kom Kamala och räddade världen, och Kamala var en elefant. Det var en spektakulär föreställning med trapetsdansöser lasershower film och all möjlig teknik och nte en död minut.

Efteråt åkte vi hem till hotellet, hon var trött ville sova, jag uppspelt och ville varva ner. Men varva ner blev det inte utan en djup diskussion om kärlek och dylikt, men denna behåller jag för mig själv

Idag på dagen hjälpte jag henne med diverse arbeten till universitetet som hon låg efter med och som skall inlämnas imorgon. Trevligt med en intelligent tjej och trevligt att visa att man själv kan hjälpa till på samma nivå.

När hon skulle åka idag grät hon, hon gjorde allt för att dölja det men när vi höll om varandra såg jag hur tårarna sipprade fram och det blev ett känslosamt avsked.

Men knappt hann jag hem förrän telefon började att pipa, Djoy på tråden igen…

Thailand 2004 - Dag 12

Inte började jag att yra om Djoy med Dada Men det var något hos henne som fick mig påmind om människan jag inte längre skulle tänka på överhuvudtaget. Vi gick ut och käkade middag när hon kom, och det var på en sådan restaurang med liveunderhållning av det större slaget. Ett niomanna live band. Men de började att spela musik där texterna började att med all oönskvärd tydlighet tala sitt eget språk till mig blev det nästan för mycket. Dels tänkte jag att överhuvudtaget inte borde vara här för Djoys skull dels att de berörde mig och refererade till…. Ja, just det.

Vad det gäller Djoy sa jag helt enkelt som det var till henne och det var OK, ja, OK var det nog inte men hon skickade detta:

”Darling, I want u and I miss you more than you know”

Idag kom det ett meddelande från henne igen:

”My prince, now I miss you so much, think that if you forget me… I die… darling”

Det låter ju onekligen som att den tjejen gillar mig skarpt

Jag hade igår tänkt att dagen anteckning skulle vara någon slags uppgörelse med Theresia för det började kännas så och det kanske till viss del gör det idag också men precis som jag tror att tankarna på henne är borta så börjar det att mala och mala. Istället för att se verkligheten, allt svek och allt som jag utsatts för ser jag bara det som är bra. Vi har allt en bra lustig hjärna som förtränger det som inte är behagligt och framhäver det som är bra. Jag har nog en extra skruv lös när det gäller det för jag har lyckats att förtränga all skit som jag utsatts för och det jag utsatt henne för

Thailand 2004 - Dag 11

Jag kunde inte låta bli att träffa Djoy. Jag ringde igår på dagen och hon kom som ett skott. Vackrare än någonsin. Vi tog en tur med bilen till en helt otrolig utsiktsplats och bara njöt. Nåja, njöt är väl att ta i. Den hittills varmaste dagen.

På kvällen var vi ute och stämningen var minst sagt hög, Vi dansade skrattade och hade väl den hittills roligaste kvällen. Nu ligger hon här bredvid och sover. På kvällen kommer Dada och jag vet inte vad jag ska göra. Djoy verka tycka väldigt mycket om mig Och Dada åker en sträcka motsvarande Göteborg Stockholm för att träffa mig.

Jag har ställt till det!


Kl. 15.00

Nu har jag lämnat henne hemma med förevändningen att jag måste lämna tillbaka bilen, vilket jag i o f s var tvungen att göra. Men så fort jag lämnat henne känner jag nog att jag är en skit som tar hit Dada. Djoy hade ju gråtit, varit helt förstörd när jag försvann, och var nu uppenbarligen och synbart mycket glad över att se mig igen. Jag får förklara som det är att jag redan lovat att träffa Dada och inte kan backa ur det. Men det blir väl en smocka som hon inte kommer att ta och chanserna till det som vi pratade om igår, nämligen att hon skulle hälsa på i Sverige lär väl vara minimala.

Å andra sidan är ju Dada mycket trevlig hon också. Men vi har inte haft sådär jätteskoj som jag och Djoy(jag minns inte när jag hade så skoj som igår), och även om hennes engelska inte är den bästa (praktiskt taget obefintlig) så är det något som sa klick. Ett klick som aldrig infann sig med Helen. Jag tyckte väldigt mycket om henne och tycker väldigt mycket om henne även om hon nu bara kastar skit på mig (i o f s ganska förståeligt om man får läsa detta) men det som infann sig med Theresia och med min dotters mor och Djoy (tror jag) kom helt enkelt inte. Visst kan man växa in i en djupare relation vilket jag hade hoppats på men detta som kallas förälskelse blev det inget med. Jag kan älska Helen, och gör det också, men passionen, förälskelsen kom aldrig. Jag vill följaktligen gärna vara vän med henne men det vill inte hon med motiveringen att jag ljugit och inte tänkt på hennes känslor. Det råkar bara vara så att jag aldrig ljugit om något för henne (har för dåligt minne för det ;) och jag har brytt mig, försökt att få henne att må bra. Detsamma kanske lyser igenom i mina kontakter här att jag är snäll och bryr mig men något som inte syns än, det är hur jag genom detta kan få människor att känna sig låsta eftersom jag alltid tror mig ha den bästa lösningen på allt varvid partnern blir mer eller mindre handlingsförlamad. Helen hade varit bra för mig med tanke på det för hon är en mycket intelligent tjej och har en egen vilja som ingen sätter sig på. Hon är dessutom mycket snäll och lojal och ser bra ut, även om våra kroppskonstitutioner är något annorlunda, det är snarare hon som skulle bära mig till sängen på bröllopsnatten :)

Men det är ju bara skit att inte jag förälskade mig utan bara tjatade om Theresia. Men man kan ju inte rå för vad man känner.

Just nu känner jag att jag skulle vilja gå ut och äta en fin middag med Djoy och att detta med Dada kunde vänta. Har en känsla av att jag kommer börja att yra om Djoy med Dada precis som jag yrar om Theresia med Helen.

Så, nu får det räcka för idag, nu har jag yrat färdigt.

Thailand 2004 - Dag 10

Jag har uppenbarligen strulat till det. Patong är inte så stort och nu börjar jag att bli känd som en ”butterfly”. Djoy hade blivit skitledsen och gråtit stora floder enligt hennes kompis hon bor med och som manande kom med pekfingret. De hade sett mig på stan med den nya tjejen. För min del blev det inte mycket bättre av några SMS jag fick idag från Helen. Hon menar i stort att jag är en ”råtta” och att hon nu hittat en 24-årig sydamerikan

Mitt svar:
”Ja så har råttan brutit lite hjärtan här också för råttan glömde att det är människor”

Helen
Är vi inte det allihop? Ja alla vi som du utnyttjat för att stärka ditt eget ego? Äckel är vad du är!

Här sitter jag idag och hur jag än bär mig åt kommer jag att göra någon illa. Igår hade jag lämnat ett SMS om att Djoy skulle höra av sig antingen igår eller idag så att vi kunde hitta på något idag. När hon ringde hade jag redan somnat. Fem missade samtal på telefonen, alla från henne. Imorgon skall Dada komma.

Jag vet inte vad jag ska göra. Gillar skarpt båda två. Djoy är aningen fräschare Dada en bra bit intellektuellare men har inte lika nära till skratt som Djoy. Båda två är otroligt omhändertagande och otroligt vackra. Jag vet inte hur jag skall bära mig åt men hur jag än kommer att bära mig åt blir det fel och det slutar antagligen som alltid när det är så (nog för att det var många år sedan som jag var i en sådan sits) att man mister båda eftersom jag ju är ett "äckel" och en "råtta". Men mista dem kommer jag ju dessvärre göra i vilket fall som helst. Det är bar a nio dagar tills jag ska åka hem.

Men en sak är bra, jag har knappt tänkt på Theresia, och boken, d v s uppgörelsen, ligger nere och kommer nog att så göra varför jag tills vidare stänger ner den länken

Thailand 2004 - Dag 9

Hon kom igår och åkte ikväll. En ambitiös tjej som studerar vid en handelshögskola. Skärpt sådan, med andra ord och en tjej som jag fick utbyte av även intellektuellt. Gårdagens bild hade jag fasat för att den skulle ljuga men nä då, precis lika vacker i verkligheten som på bilden. Vi hyrde bil och åkte runt lite och kollade på omgivningarna. Trevligt rent allmänt hela dagen.

Men när hon åkte fick jag åter min ensamångest och ringde Djoy från i förrgår, eller när det var, och vi ska träffas ikväll. Ja ja, jag vet att jag är tokig. Men det är inget jag kommer att ångra när jag så småningom ligger på dödsbädden. Tvärt om kommer jag vara glad att jag tog för mig när chansen fanns.

Men jag fasar för Sverige och dess kalla breddgrader och attityder.

För alla som undrar vill jag bara tillägga att det här inte handlar om sexköp utan vanliga tjejer som jag träffat på olika sätt. Fast som jag ju beskrev innan så är ju den definitionen hårfin.

Thailand 2004 - Dag 8

Igår natt kunde jag inte sova och gick ut en sväng för att promenera. Om nätterna fylls Patong med sk ladyboys, eller som vi kallar de på svengelsa, ”shemales”.

Faktum är att jag sprungit på dessa både här o där i Asien, ja, dessa resor på hemssidan här är ju inte alla jag gjort, men detta var något av det mest extrema som jag någonsin sett. Det fanns inte en vanlig människa ute vid kl. 3-4. Och när alla började samlas kring mig var det nästan, ja inte bara nästan, som att utmana ödet. Hela stranden var fylld med folk av alla de konstiga slag och alla började samlas kring mig! Jag tänkte att nu är det kört, nu blir man rånmördad som en dum ”falang”. Men det gick bra, jag snackade med dem och hade faktiskt riktigt skoj och kom så småningom hem till hotellet

(ensam märväl, för att undvika missförstånd)

Tänker i det sammanhanget på ett SMS som jag fick precis i samband med det, eller direkt när jag kom hem. Känns lite som om det fanns en direkt connection emellan oss och det känns väldigt skumt. Precis som jag tänker på henne kommer alltså detta.

”… Du har valt ett udda sätt att ta livet av dig, eller vad du nu sysslar med? Men hur skall du ta itu med konsekvenserna av ditt handlande om du inte lyckas? *ledsen*

Det var hjärtskärande. Själklart står det ganska mycket mer i SMS:et som jag inte vill citera men som ungefär har innebörden att jag skadar henne oerhört genom att bete mig som jag gör och att jag av någon underlig anledning är svartsjuk när hon har sex med andra. Men där låg jag mitt i natten och tänkte på henne när det kom. Och visst är det just det som jag håller på med. Ett självmord. Jag utsätter mig för den ena faran efter den andra. Precis som igår, precis som vissa oskyddade samlag. Det är ju inget annat en rena rama skära självmordsförsöket. Dessutom skadar jag människor.

Vad vinner jag då? HIV? Vad? Theresia? Henne som skrev SMS? Självkänsla?

Klart är att allt börjar kännas olustigt igen, och när det gör det då är det dags igen för ”nya tag”. Som alla förstår är det åter igen inte aktuellt med den förra tjejen av olika skäl. Idag är det dags för ett mera seriöst försök att finna lycka *ha ha ha*. Jag har i vart fall under ett halvårs tid mailat och chattat med en tjej härifrån, ja, d v s från en stad belägen ca 6 timmars bilväg härifrån. Så idag kommer hon på besök.

Fast redan nu börjar det av olika skäl kännas som bondfångeri igen. Kanske bara en känsla men den brukar alltid slå in rätt. Jag får se. Det är i alla fall hon på bilden har bredvid.

Thailand 2004 - Dag 7

Igår blev det en skön dag vid poolen hela eftermiddagen. Jag kan äntligen simma efter att ha måst undvika vatten en hel vecka, eftersom nygjorda tatueringar inte tål vatten. Det var rent ut sagt *gör-skönt* Äntligen lite semester och *sol och bad*

Jag har de senaste dagarna haft sällskap och hon har varit med i två dagar nu. Synd bara att nivån på språkfärdigheterna i engelska inte är de allra bästa bland Thailändarna. Men det är i o f s inte konstigt med tanke på att det är en helt annan språkgrupp. Jag har försökt att lära mig några fraser på Thailändska och de försvinner lika fort ur hjärnan som de kommer in. Bara att försöka uttala dessa ord är en konst. Så när jag ser en västerlänning prata flytande Thailändska är det faktiskt imponerande. Funderar dock på att till nästa gång ta en kurs eller något sådant. Kanske fastnar det något till slut

Förutom alla vackra flickor har jag sprungit på ett par andra människor. MÄN (kors i taket) En norrman från Stavanger och en Skotte. Inga djupare bekantskaper men kul att få prata lite svenska.

Helen jobbar sig. Inte undra på det. Jag har väl inte kläckt ur mig det snällaste till henne på sistone. Nu skall hon ge igen eller vad håller på med. Fick ett SMS där hon säger att hon haft sex med Soheil. Sedan kom ett till där hon säger att hon saknar mig och ett till där hon säger att jag skall glömma henne helt. Sedan jag skaffade mitt Thailändska nummer har det kommit ett 20-tal SMS från henne. Tänker inte fördjupa mig offentligt allt för mycket i mitt förhållande till henne men visst är det underligt, som jag ju tidgare konstaterat, att man ganska snart hamnar i mönster i förhållanden. När jag var tillsammans med Theresia var mönstet det att hon *försvann* med ca 2-4 veckors mellanrum och det fortsatte genom hela vårt förhållande. En annan sådan egenhet var att hon kunde köra över en fullständigt och hänsysnlöst för att tillgodose de egna behoven. Med Helen är det likadant. Intervallerna för dessa svängningar är dock mycket tätare här, bara några dagar. Ingen vidare stabilitet att tala om och dessutom *ett tungt bagage*. Klart att jag tycker om henne och blev svartsjuk när hon skickade detta med Soheil och visst har hon rätt att bete sig eftersom jag gör det. Men skillnaden är att hon gör det för att hämnas och mina anledningar är mycket mera komplicerade än jag vad jag själv lyckas att förstå.

Det finns mycket som jag skulle kunna skriva om här men som inte tål offentlighetens ljus av hänsyn till andra och mig själv.

Ja det blev en lång harrang. Dags att gå ut och njuta av tillvaron *With or without you*

Thailand 2004 - Dag 6

Det blev ju lite party igår. Men jag låter bli att säga så mycket mera. En bild säger ju mer än tusen ord!

Thailand 2004 - Dag 5 del 3

Inte vet jag vad jag håller på med här. Taskig är jag mot dem som håller av mig och säger saker jag normalt inte skulle. Slag under bältet är väl det snällaste man kan säga om mina uttalanden idag till Helen (eller vad hon nu är). Det är kaosartat i huvudet på mig i alla fall.

Jag skall ut i vanlig ordning idag. Kanske kommer jag hem med en fru till slut *ha ha ha*

På bokfronten står det still sedan två dagar. Ingen lust att gräva mer just nu. Vad det gäller kärlek… eh, jag orkar inte skriva mera. Varför denna redogörelse av mitt känsloliv?

Fuck you all!!

Men jag ska igenom detta och jag ska ”bekräftas” om så vid flera små tillfällen. Sen kommer verkligheten i Sverige. Då kommer jag verkligen att hamna i en svacka. Svacka är väl bara förnamnet.

Och till slut så har denna underliga resa inte gett något alls, jo, kanske…. Lite insikt?

Men just nu är det bara att gå ut och testa jaktmarkerna. Vad skall jag annars göra. Jag betalar ju inte mer än 30 papp för att sitta inne på ett j-a hotellrum. Nu skall jag ha skoj även om själen gråter

Thailand 2004 - Dag 5 del 2

Tvåsamhet. Överallt tvåsamhet. Och här kommer man ensam som en annan j-a Nisse. JAG HATAR ENSAMHET. Och ju mer jag är här desto mer inser jag att jag aldrig kommer att bli lycklig igen. Jag har inget att komma med och mina tankar har fastnat på en enda sak. Vissa säger att jag är sjuk. Kanske är jag det. Kanske är det att jag ville så mycket och möttes av likgiltighet och svek. Kanske kallas det för passion. Vad vet jag

Svek, precis som igår. Jag har också svikit och ingett falska förhoppningar, till Helen. Nu tror hon att hon skall ge igen genom att knulla sina X och fixa nya dejtar. Varsågod, ha det bäst. Jag kan inget säga om det. Det verkar dock som om ingen längre bryr sig om det ”långa loppet” Allt är nu, självbekräftelse, pengar, karriär. Precis det jag tror att jag håller på med. Men jag blir istället utnyttjad. Jag tror att jag utnyttjar men i själva verket är det tvärt om. Dum j-a ”Falang” (vit korkad man) som går så långt att han köper presenter till okända kvinnor. J-a idiot!! Det är vad jag är. En idiot. Fullkomligt verklighetsfrämmande! Lever i en fantasivärld. Men det kanske är på det viset psykopater skapas. Svikna, obehövliga, självömkande, obekräftade.

I sanningens namn håller jag på att bli tokig. Kanske lika bra att göra slut. En gång för alla.

Thailand 2004 - Dag 5

Igår var det min tur att bita i det sura äpplet (igen)

”Sånt är livet, så mycket falskhet, den man förlorar vinner en annan.” När jag väl trodde att jag träffat någon som kanske berörde mitt hjärta då visar det sig att jag är utbytbar även i detta land. Nåja, inte konstigt, vem vill ha en gubbe som jag.

Jag får vänja mig vid tanken att alltid bli dumpad av de jag råkar tycka om. Jag får också inse att det inte finns någon kärlek. Bara attraktion och pengar som gäller. Jag kommer aldrig mer att tro på några lögner om att jag betyder något för någon annan.

Här hade man gått och gjort sig till och köpt smycken och så kommer jag och då sitter hon med en annan man. Allt är ett stort horeri. Fast det visste jag ju innan :(

Thailand 2004 - Dag 4 del 2

Tidigare idag skrev jag att jag har dåligt samvete men det behöver jag inte ha längre. Skönt! Helen skall träffa sin gamla KK eller kärlek (jag låter det vara osagt) Soheil och har fixat en date. Jag får lyckoönska

På MSN tidigare idag

Helen säger: Jag har kommit på att du inte alls é den jag trodde. Ialla fall..............jag har fixat dejt på SD. Och idag ska jag träffa Soheil. Så nu vet du vad jag ska göra

Wojtek säger: Ha det sa skoj, Det tänker jag ha
Helen säger: Ja.....faktum är att jag mår bättre nu än jag gjorde när du just hade åkt....så det hjälper att läsa. Men......ska till jobbet nu. Du behöver inte tänka på mig....jag la ner dig igår
Wojtek säger: Lycka till på dejten
Helen säger: Hej med dig. Ja...ska jag
Wojtek säger: Hejdå
Helen säger: Hej
Wojtek säger: Men jag får säga att du verkar nog en smula desperat
Helen säger: Ja.....det är jag. Tänker inte låta dig knäcka mig
Wojtek säger: Låt det inte skina igenom när du träffar daten
Helen säger: Han vet om dig. Visste redan om dig när du o jag gick på dejt
Wojtek säger: OK, ännu en tröstande pappa?
Helen säger: Soheil é det ingen fara med
Wojtek säger: Som lyssnar
Helen säger: Han är bara KK. Nä.....inte så alls. Men vi utbytte "erfarenheter" på SD innan
Wojtek säger: Ja du har ju hängt med länge och ännu inte hittat
Helen säger: Nu såg han att jag va tillbaka och gratulerade mig till att det gått så bra
Wojtek säger: Hmm
Helen säger: Precis. Berättade då hur jäkla bra det hade gått *ironi igen* Men visst.....................jag måste också bekräfta mig
Wojtek säger: Jo jo, men lycka till med Soheil och daten och allt. Jag önskar dig lycka till
Helen säger: Detsamma! Hej då
Wojtek säger: 2:a ggn nu
Helen säger: Ja
Wojtek säger: Hej med dig
Helen säger: Hej då

Ärligt talat så är det svårt att bli berörd eftersom jag egentligen bara har en sak i huvudet. Att bli av med känslorna för Theresia. Det får inte ta tre år som i Annas fall. Jag önskar henne (Helen) också lite lycka. Har flera gånger påtalat att hon ska ta för sig och att jag tänker göra det, så det känns bra att hon gör det nu. Jag hoppas att jag får behålla henne som vän.

Men faktum är att jag fortfarande gråter de mest bittra tårar över den jag passionerat älskat mest i hela mitt liv

Men nu ska jag iväg o träffa en människa som har den snyggaste kroppen jag sett på länge. Snäll och framför allt rolig är hon också. Inget djupsinne där inte. Party, party, party!!!

Thailand 2004 - Dag 4

Fredag är det här hela tiden känns det som.

Jag känner mig som en skit. Har faktiskt dåligt samvete. Även om jag gjorde slut innan jag åkte hit känns det inte bra att genom dessa anteckningar såra en människa som jag faktiskt tycker väldigt mycket om och som har varit mycket lojal och juste mot mig. Men det som jag gör här behöver jag att göra och kommer att fortsätta med. Att utnyttja så många som möjligt och att eventuellt bli fri från Theresia på det sättet.

En ny tjej har jag träffat. Får väl se om vi skall ses någon mer gång. Risken finns för hennes figur är bara hisnande vacker. Men det finns ju så många fler

Thailand 2004 - Dag 3

Livet ter sig tämligen meningslöst idag varför det nog inte blir någon lång anteckning.

Jag mötte samma tjej ute igår igen. Igår är nog snarare idag. 2 gick jag ut.

Hotellet bråkar. De vill ha pengar av mig för en extra person. Det tillägget har jag redan betalt för att disponera rummet fritt. Nåja. Inget finns i hjärnan idag. Varenda hjärncell känns som bortblåst. Men det kanske har varit på det viset länge.

Vad jag än gör, vad jag än skriver så hamnar jag bara djupare och djupare inne i depressionen, men HON bryr sig inte. När jag hamnade på sjukan med 190 i puls utan att läkarna kunde förklara och utan att varken lugnande eller hjärtrytmsreglerande bet, sket hon i det också, trots att jag höll på att dö.

Tack o hej leverpastej.

Thailand 2004 - Dag 2

Stannar inne hela dagen.

Hon kom tillbaka igår. Vi möttes ute och hon hade de mest snygga kläderna. Det var bara wow! Hon är bara… phhh. Tyvärr har jag inga bilder. Kameran blev kvar på hotellet. Men vi var ute och hade skoj.

Idag skulle jag jobba på boken och sidan så jag var inte så pigg på att ha en massa människor omkring mig. Jag sa att hon skulle höra av sig, men ärligt talat så dumpade jag nog henne idag. Det är inte med asiatisk kultur förenligt att sparka ut någon från hotellrummet med en hundring i handen till taxi.

Någon ringde ifrån Sverige idag. Inte Theresia. Kanske någon som verkligen älskar mig. Och jag är bara kall, säger att jag måste göra vad jag måste. Men det är ju så:

A man has to do what he has to do

Men det känns ensamt idag, och jag behöver det kanske. Kanske älskar jag hon som ringde?

Thailand 2004 - Dag 1

Det är inte mycket att tillägga än vad som sades i inledningstexten. Första tjejen är ”avverkad” och jag mår inte så mycket bättre för det. Tre dagar tillbringade vi tillsammans. Hon var snäll, vacker och mycket ung, samtidigt gammal och tärd av livet här i Thailand som inte alltid är lätt för de som bor här.

Tja jag gjorde mig väl inte direkt några illusioner om att få behålla en tjej som är 21 och som jag tog till största delen för att hon påminde om Theresia. Dessutom satte jag igång och tjata om henne. Hur korkad får man vara!?

Däremot sa hon en tänkvärd sak till mig. ”Vad har du egentligen gjort för mig för att jag ska älska dig som inte andra män har gjort eller kan göra?” När hon sa det slog det mig, vad har jag egentligen gjort för någon av min förra flickvänner som ingen annan kan göra. Jag är utbytbar och inte speciell på något vis om man ser på det hela lite krasst och man kan då fråga siig vad kärlek egentligen är om inte en tillfällig attraktion för att sedan gå in i ett mönster som man antingen gillar eller ej.

Jag är inte klok, men jag tänker fortsätta på den inslagna vägen här i alla fall. Thailändskor är i mitt tycke de vackraste kvinnorna i hela världen, även de snällaste och mest förstående och med en mentalitet som passar mig. Kanske springer jag på någon i min jakt efter lycka som vill ha mig, speciellt sedan jag precis tatuerat ”Satchima” på min högra arm :)

Thailand 2004 - Förord

”Du älskar bara en person, Theresia. Hon vill inte ha dig…

Du befinner dig i Thailand för att sörja din förlust. Du ska riktigt frottera dig i självömkan där nere, genom att skriva en bok om din älskade.

När du inte skriver eller sörjer, ska du bekräfta dig själv och din manlighet. Bästa sättet att göra det på, är att knulla så många små asiater som möjligt. Kan du inte bekräfta dig på annat vis, så kan ju de göra det.

Eftersom du trots allt detta inte mår så bra, så kan du ju alltid dricka dig aspackad… och förhoppningsvis må lite bättre”

Tja, jag kunde inte sagt det mycket bättre själv

Wojtek
Patong den 6 juli 2004

Polen 2003 - Dag 6

I morse kom Kingas mamma upp till villan. Ärende: Kinga hade gråtit halva kvällen igår efter att Jaqueline och hon skilts åt. Hon var så ledsen för att de inte mera skulle träffas. Mamman hade då sagt till Kinga att hon kunde maila eller skriva och nu skulle mamman ha adresserna.

Det var helt otroligt att se ännu en gång det som jag redan tidigare sett, nämligen att de två tjejerna verkligen funnit varann. Jag får väl försöka att åka med Jaqueline till Polen ännu en gång. Om inte annat så för att hon skall lära sig språket, något som jag kunde ha gett henne ”gratis” men som jag försakat då jag känner det som onaturligt att prata Polska med henne.

Annars har vi nu påbörjat resan hem igen. Jag är lite mera utvilad nu än på vägen hit så det är en baggis att bränna järnet i Mercedesen. Har idag varit uppe i hastigheter närmare och över 200 km/h. Rätt häftig känsla. Det går ju bra på de avsnitten där det har byggt nya fina motorvägar här i landet. Hastigheten är fri med en rekommenderad på 130 km/h.


Vi stannade till vid mina farföräldrars grav. Märklig känsla att stå där och titta på fotona vid graven och läsa efternamnet ”Wybraniec” Jaqueline var helt tagen av att se sin gammelfarfar och mormor. Klappade fotona. Med tanke på min fars hälsa såg jag en sådan bra inskrift på en grav att jag nästan vill ha den själv. Där stod:

To co mnie spotkalo
I wy nie unikniecie
Ja jestem w domu
wy tylko goscmi


Fritt översatt ungefär såhär:

Det som mötte mig
Kan ni inte undvika
Jag är hemma
Ni bara gäster

Polen 2003 - Dag 5

Ännu en dag till ända och denna resa börjar att lida mot sitt slut.


Det har varit en lugn söndag med besök hos grannarna. Trevliga grannar må jag säga. Människor som vigt sitt liv åt familjen. De strävar på och lägger ner sin själ i att fostra barn och ta hand om sitt. Sitt hus, sina nära, sina barn.


Kinga som är deras äldsta dotter är en underbar tjej som Jaqueline kom så bra överens med. Jag fick som far dåligt samvete idag över allt som jag inte har gjort för min dotter. Medan Kinga spelade piano tittade Jackie på och ville och hade kunnat om jag som far hade lagt ner lite energi. Medan Kinga pratade engelska och tog privatlektioner staplade Jackie fram.


Men det är ju så att det behövs två för att det skall funka. Jackies mor bryr sig inte mer än sin egen näsa och sitt välbefinnande, möjligtvis…. Äh vad f-n! Jag blir så bitter när jag ser hur människor planerar och genomför sina planer tillsammans medan vi i Sverige bara ser till oss själva, och den egna nästippen utan en tanke på alla konsekvenser.

Jag har idag bestämt mig för att viga mitt liv åt nuet och framtiden för mig och Jaqueline. Alla andra kan fara åt helvete!


Imorgon åker vi hem till detta underbart egotrippade landet Sverige. Jämställdhetens Mekka. Feminismens allsmäktiga lära. Förbannade dekadenta förvridna jäkla idéer. Far åt helvete jävla flatjävlar. Ni fattar ingenting!

Polen 2003 - Dag 4

På plats i tre dagar nu. Vi har fått uträttat vad vi kom hit för och nu är det tid för att slappa och vila hoppas jag. Det har varit en riktig helvetesresa. Även om vägarna nu börjar bli bra i Polen är det många sträckor som inte lever upp till någon standard att tala om. Det stod 1300 km sedan Göteborg. Det är långt för i Polens fall får man tala om timmar på vägarna inte hur många km det rör sig om.


I torsdags var vi i min födelsestad Katowice. Det var en märklig känsla att gå omkring på ställen som jag minns sedan jag var ett litet barn. Vi var utanför huset där jag bodde som barn innan vi flyttade till Sverige. På den tiden var Katowice så nersmutsat att man inte kunde vistas utomhus mer än en timme innan en vit skjorta var helt svart.

Idag är det annorlunda. Man har blivit miljömedveten och mängder av kolgruvorna har fått stänga och andra renas. Det som fortfarande spyr ut smuts är de gamla lastbilarna och de äldre bussarna. Men sammantaget är det en enorm skillnad.

---------------------------------------------------

Det är ett helt underbart ställe här. Det ligger uppe på en hög kulle med utsikt över en dal där Donau flyter förbi. Det finns inte mycket ställen att roa sig på, rättare sagt det finns inga alls för allt i den vägen har slagit igen. Men det var ju inte därför som vi kom hit.


Jaqueline har naturligtvis hittat en kompis att leka med, Kinga Verkligen fascinerande att se hur barn hittar varann utan att ha ett gemensamt språk. De har nu lekt i två dagar i sträck utan att kunna prata med varann, men förstår varann i alla fall.


Från det ena till det andra. Jag kanske var lite hård i mina omdömen om polackerna häromdagen. Visst finns det en hjärtlighet kvar hos mina landsmän som inte har förtagits av kapitalismens intrång. Det är nog snarare så att polackerna måste lära sig att handskas med den nya situationen. När jag var här sist för ca 4 år sedan var det faktiskt värre. Folk hade fått pengar men inte lärt sig att handskas med attityden. Alla var ovänliga i affärerna och mentaliteten i affärerna var alá kom-inte-här-och-stör-mig och har-du-inte-bestämt-dig-snart. Detta håller på att försvinna och har förbytts mot en väldigt uppsmilad variant där man välkomnas och åter välkomnas och möts av idel leenden. Men när det kommer till förhållande människor emellan har nog trots allt inte mycket förändrats. Jag vill i vart fall tro att det är så.

Polen 2003 - Dag 2

Vad trött jag är. Vi har gjort 90 mil sedan igår kl 16. Det sätter sina spår (he he) och speciellt om det är polska vägar som det rör sig om. Polackerna kan inte köra. Eller rättare sagt de kör som de lever. Hänsynslöst och efter devisen att var och en är sig själv närmast.


Jag minns ett annat Polen. Ett fattigt Polen men där alla hjärtligt delade med sig av vad de hade. Så är det inte idag. Alla jagar pengar och om Polackerna förut åkte runt i världen med väskorna fulla av konservburkar, med doppvärmare som i värsta fall sattes in i taklampan hittar dessa idag lika motbjudande sätt att tjäna ännu lite mera pengar i det ”nya” Polen. Ränderna går inte ur och ibland blir det hela tröttsamt. Jag tänker b l a på de polacker som för något decennium sedan flyttade till Sverige och sedan åker tillbaka till Polen. Många gör allt för att överträffa sina landsmän och verkligen visa att de lyckats i det nya landet.

Tänk det slår mig att jag känner igen en polsk kvinna på mils avstånd. Jag behöver inte höra henne. Det räcker att titta. Tro mig jag skulle inte ta fel, i vart fall inte på dem som bor i Sverige.

Jag känner mig idag inte speciellt stolt över mina landsmän. De mänskliga värdena har definitivt gått förlorade i jakten på status och pengar.

I övrigt är jag rejält trött. Jag hade hoppats på att åka direkt till villan i södra Polen men blev övertalad att stanna till på vägen för att vila halvvägs hos min mors/fars bekanta. Resultatet blev bara det att vi spenderade närmare tre timmar på att hitta dem, dessutom närmare 10 mil åt fel håll från destinationen. Tid och sträcka som kunde användas till att komma fram till målet. Istället blir det en dag i bilen imorgon också.

Polen 2003 - Dag 1

Så var man på väg igen. Ännu en av de otaliga resorna. Denna sommar blir det tre stycken. Nu Polen, en restresa någonstans ”vartsomhelst”, och sedan Agadir.

Det hela har tagit en mindre lustig början. Min pappa är inte vid så god vigör som man hade önskat. Det var meningen att han skulle vara med på resan tillsammans med mig, min mamma och min dotter, men istället befinner han sig på ett mindre angenämt ställe, nämligen ett sjukhus.


Resan till Ystad till färjan som går till Polen gick bra. Vi hann t o m stanna till i Lund för att jag skulle visa den vackra staden där jag började att plugga juridik.


Väl på färjan var det high-life i baren

Som vanligt kan jag bara konstatera igen. Vad mycket vackra kvinnor det finns! Och allt så många av dem vill är att visa upp sig för att få själbekräftelse och att... Och sedan när kärleken har svalnat ja då gastas dets om jämställdhet och hur taskiga män är. Jag känner igen resonemanget från mig själv, fast omvänt. Ja ja. Inga djupare tankar idag. Dags att sova. Om tre timmar skall jag köra 80 mil. Kul på hjul :)

Polen 2003 - förord

Polen 2003 för andra gången med Jaqueline

Jag ser verkligen fram emot resan och att få visa landet för min dotter

På agendan: att hjälpa min mamma med lite saker och om det blir tid över se oss omkring i Katowice där jag är född och trakterna däromkring. Det skall bli en spännande resa. Sist jag var i Polen var Jaqueline liten. Nu kommer hon att få mer utbyte

Häng med!
Wojtek den 10 juni 2003

Barns logiska tankar

Jag blir så paff av barns logiska tänkande som ibland blir så påtagligt och inte sällan riktigt riktigt roligt. Här kommer ett par exempel ur min dotters tankevärld.


Om mens
Om kvinnor får mens borde männen få kvinns

Om att bli stor
När jag blir stor skall jag inte bli något utan göra något bra

Om Saddam
Tror du att du har några vänner? Tror du att din mamma skulle uppskatta vad du gör? Om du glömmer all makt och rikedom, hur tror du att de fattiga har det?

Krig

Krigsfilmer är barnföbjudna. Varför är inte krig det?

Jaqueline Wybraniec

USA:s krig mot Irak

USA – allas vår världspolis – tar sig nu nya rättigheter. Man drar igång ett krig utan att ha världsopinionen med sig och till på råga på allt eventuellt i strid med folkrätten. Anledningen till detta krig sägs vara att man vill nedrusta Irak från påstådda massförstörelsevapen och att Saddam Hussein sägs ha nära kopplingar till terrororganisationer. Dock är inget av detta bevisat. Men världshjälten USA säger sig nu ta ansvar för världsfreden och tar därmed till krig. I mina öron låter det motsägelsefullt. Var befann sig USA när massakern i Ruanda ägde rum? Var finns USA när statskupper på löpande band sker i Afrika? Var finns beskyddarna av mänskliga rättigheter då? Man säger sig vilja åstadkomma en demokrati i Irak. Åter igen låter argumentet märkligt.

Sanningen är nog snarare att USA vill störta Saddam Hussein för att komma åt kontrollen av oljan samt priset på densamma. Antagligen kommer man lyckas med det förstnämnda och i USA:s regi tillsätta en marionettregering som kommer att ”förhandla väl” om oljepriset, med andra ord kommer USA diktera priset på råolja. Börserna världen över tog ett glädjeskutt när USA deklarerade att ett anfall är att vänta inom 48 timmar. Motbjudande!

Att Saddam Hussein är ett paranoit svin råder inget tvivel om. Läs några av böckerna som författaren Fredrick Forsyth skrivit, t ex ”Förhandlaren” eller ”Guds vrede”. Mycket är fiction men baserat på verkliga fakta. Man får verkligen lära känna Saddam Hussein och så mycket är säkert, mannen litar inte på någon, inte ens de närmaste. Fakta är också att han tagit till bilogiska stridsgaser mot sitt eget folk vilket i sig säger en hel del. Tortyrkammare och våldtäktstrum hör inte heller till ovanligheterna i Saddam Husseins sätt att utöva makt.

Hela problemet med detta är tveeggat. Det finns mycket goda skäl att få bort en man som Saddam Hussein från makten men de skäl som anges av USA är inte de verkliga skälen. USA:s skäl är främst att skaffa sig kontroll över oljan. Inte bryr USA sig om hur människorna har det i Irak eller om de får uttrycka sina åsikter. Money talks and bullshit walks enligt den gamla amerikanska tesen.

Man kan bara hoppas att de civila förlusterna blir små och att alla civilister och framförallt barn hämtar sig från det enorma trauma som ett krig innebär. Tänk dig att vara liten och höra bomberna detonera utanför och tro att man skall dö varje gång det smäller. Jag känner ett djupt medlidande med alla människor i Irak som inte önskat detta och som inte förtjänar vaken en Saddam Hussein eller en världspolis.


PS. Vem kan idag förutse resultatet och verkningarna av ett sådant krig. Kanske håller världsordningen att förändras igen i en riktning som ingen kommer att kunna hantera.

PPS. Irakkriget. Så heter det i media förväntat stundande kriget i Irak. Men vems är kriget? Man kan lätt få uppfattningen om att det är Iraks krig med USA och medierna drar avsiktligt eller ej bort uppmärksamheten från det faktum att det är precis tvärtom och borde följaktligen benämnas som ovan

Girighet

Varför tycks det som om alla makthavare och för den delen potentiella makthavare tappar fotfästet och faller in i den allmänt kända tesen: ”all makt korrumperar”. Åter och åter ser man snikenheten komma upp till ytan hos dem som har.

Den aldrig sinande girigheten personifierad upphör aldrig att förvåna. Vem minns inte den kvittoklippande Mariazin? Nu senast är det Gudrun Schyman som lade krokben för sig själv och fick avgå samt dvokaten Thomas Martinsson som påstås ”tvätta pengar” och ta duktigt betalt eller vad nu de exakta åtalspunkterna är. Nåväl, Martinsson kommer kanske att rentvås i rätten med tanke på yrke, kompetens och kompiskrets.

Gudrun hade ju inte ”menat något” utan slarvat. Kanske är hon lite väl medveten om uppsåtsrekvisitet som krävs för att det skall föreligga brott. Alla kan ju ”slarva” och säkerligen är det inte alltid så lätt att företräda vänsterns åsikter när man själv lever så långt från den gråa verkligheten för många andra.

Vad det gäller Martinsson (om han nu blir fälld) är det ändå förvånande med tanke på att han måste tjäna… alltså tjäna pengar. Jag tycker kanske att det är relativt små pengar att skita ner sig för i hans ställning och därför heller knappast troligt att han har gjort det när en mordutredning kan ta hundratals timmar i förberedelse till en lön på över 1000 kr per timme.

Problemet är nog inte så enkelt. Girigheten, att vilja ha, ligger mycket djupt nedärvt hos människan. Kontrollen kunde däremot lösas relativt lätt genom att införa samma regler för politiker och andra potentiella ”slarvare” som man redan har för anställda på RSV. Nämligen att deras deklarationer automatiskt granskas hårdare och inte heller av den närmaste kompiskretsen utan av personal inom andra skattekontor utom länet

Makten måste granskas

Annica Tiger är en offentlig person som måste tåla kritik på nätet och inte sätta yttrandefriheten ur spel

Även publicerad på http://www.pul.nu/

Annica Tiger är en offentlig person med egen se-domän. Den typen av domäner är reserverade för juridiska personer som inte omfattas av PuL. Mot den bakgrunden får Annica Tiger tåla offentlig kritik.

Annica Tiger agerar inte som en privatperson på Internet. Hon utnyttjar en "se-domän", som utgör startsidan för ett antal olika hemsidor. "Se"- domänen registreras av människor i yrkesverksam roll. Innehavarens eller företagets namn skall ha en anknytning till domännamnet och verksamheten. Följaktligen är Annica Tiger inte att betrakta som privatperson. Detta faktum tycks ha förbisetts av samtliga instanser som handlagt hennes ärende. Därav följer att hon får finna sig att hon i själva verket är en offentlig person, som både kan och skall granskas och kritiseras offentligt.

När det alltså gäller Annica Tigers invändningar beträffande integritetsskyddet faller "… uppgifter som hänför sig till en persons offentliga liv i princip utanför skyddsområdet" för PuL (NJA 2001 s.416.) vilket jag konstaterar med ledning av den s k Ramsbrodomen.

Yttrandefriheten är en av de mest grundläggande friheterna vi har i svensk konstitution och en av grundvalarna som hela demokratin vilar på. Denna har Annica Tiger systematiskt försökt sätta ur spel. Här följer två exempel:

Min sajt innehåller till dags dato över hundra artiklar ett antal uppsatser och en del reseskildringar. En av frågorna som jag engagerar mig i är barnens rätt till båda föräldrar. Ett otvetydigt faktum när jag började granska argumentationen på andra forum och själv gav mig in i debatten om automatisk gemensam vårdnad (s k AGV) är att Annica Tiger hellre velat "tysta mig" än att föra en debatt.

Detsamma gäller en annan hemsida som går under namnet "Nodaddy" där innehavaren i detalj har beskrivit de många tvivelaktiga metoderna som Annica Tiger använt sig av för att sätta munkavle på innehavaren av hemsidan och andra.

Det vanliga förfarandet om man är missnöjd med innehållet på en hemsida är att ta kontakt med hemsidesmakaren för att ta bort material som man anser är kränkande. Fungerar inte det går det att göra en anmälan till polisen och datainspektion. Annica Tiger har dock aldrig kontaktat mig för att framföra synpunkter med en önskan att jag skall ta bort innehåll på hemsidan. Istället har hon tillgripit en annan metod och dagligen klagat hos Internetleverantörernas olika abuseavdelningar. Följden har blivit att min sida stängts ner inte mindre än 10 gånger. Kanske till och med fler. Jag har helt enkelt tappat räkningen. Detta utan föregående granskning eller uppmaning om rättelse och trots att sidan godkänts av polis, åklagare och datainspektionen. Detsamma gäller den tidigare omnämnda Nodaddy-sidan som stängdes ner tidigare i veckan efter Annica Tigers dagliga påtryckningar.

Kontentan är att man kan "tjata till sig" att en hemsida stängs eller måste censureras trots att innehållet i densamma strikt följer svensk lag, alltså enbart av den anledningen att det inte faller den klagande i smaken och denne inte "gillar" vad där framförs. Detta är ett förhållande som jag anser vara ytterst allvarligt och får mot bakgrund av det anförda tolkas så att yttrandefriheten inte råder trots statsmakternas vilja och intentioner.

Lite tillspetsat skulle man kunna säga att det i en sådan ordning är en diktatur som vi lever i där Annica Tiger iklär sig rollen som domare och bödel.

Annica Tiger svarar: Tjat stänger inte hemsidor

8 januari 2003

Utdrag ur artikel publicerad på http://www.pul.nu/.

Klicka på rubriken om du vill läsa hela svaret

"Alla Internetleverantörer och företag som tillhandahåller hemsidesutrymme på Internet har avtalstexter, som reglerar användandet. Telia har en klausul som säger att hemsidesinnehållet ska följa "god publicistisk sed", vilket Telias jurister sedermera har kommit fram till att hemsidan Nodaddy inte gör. Den ansvarige bakom sidan, Xxxx Xxxxxxx, har två gånger ombetts att ta bort vissa avsnitt som stred emot Telias avtalstexter, men vägrat. Därför tillkom stängningen av hemsidan. "Tjat" allena kan inte stänga ned hemsidor. Det vore en fara för yttrandefriheten, det håller jag med om."

......"Ramsbro-domen innebär att fler och fler uthängssidor frias av Datainspektionen, med hänvisning till att de anses vara "journalistiska". Ramsbro-domen slår fast att undantaget från PUL ska omfatta publicering med ändamål "att informera, utöva kritik och väcka debatt om samhällsfrågor av betydelse för allmänheten". Men vem avgör vad som är kritik, information eller debatt? Vart går gränsen? Vart ska de som drabbas vända sig för att få rättelse? Steget från att informera, utöva kritik och väcka debatt till att utföra en regelrätt förtalskampanj på nätet är numera ganska litet. Det tillkommer fler och fler sidor som under journalistisk täckmantel regelrätt hänger ut personer, med Datainspektionens goda minne."

Wojtek Wybraniec svarar: Annica Tiger klagar så mycket att det menligt påverkar Telias arbete

9 januari 2003

Annica Tiger har offentligt uttalat sig på sin hemsida samt andra forum sedan 1998. Hon "går" t o m under epitetet "IT-debattör". Annica är därför en offentlig person som skall granskas och kritiseras. Poängen är att hon p.g.a. sina egna publiceringar på en se-domän får tåla en ännu högre grad av exponering och granskning samt att PuL överhuvudtaget inte är tillämplig.

Annica Tiger framställer sig själv som den "stackars" kvinnan som "hängs" ut. Så är inte fallet utan hon har utsatts för en saklig kritik med bevis som stöd för påståendena. När människor verkligen "hängs ut" t ex med nakenbilder av sina hämndlystna X eller när det handlar om, visserligen harmlösa men ändå principiellt viktiga uppgifter som människors hälsa och fysiska status, reagerar rättsväsendet. Men så är inte fallet med Annica Tiger och så har även åklagare resonerat när denne bedömt ärendet. Åklagare har nämligen en möjlighet och skyldighet att åtala om "det är påkallat ur allmän synpunkt" BrB 5:5 1 st. Det handlar alltså inte om att "jaga mygg och svälja kameler" utan om att "skilja äpplen från päron".

Kritiken på Nodaddys och min sida har gällt att Annica Tiger tillgriper allehanda tvivelaktiga metoder för att få tyst på människor som inte tycker som hon. Allt under täckmanteln att hon är "uthängd". Istället för att bemöta kritiken på ett sakligt sätt har hon satt i system att trakassera Internetleverantörerna.

Xxx Xxxxxxx (jag har blivit ombedd att ta bort namnet med hänvisning till att han inte är en offentlig person) på Telia Abuse, den 29 juli 2002, säger följande i telefonsamtal med mig: "Annica Tiger har under lång tid ständigt ringt oss om din hemsida. Vi kan inte ha det så och det är inget som säger att vi behöver publicera din sida trots att den är laglig".

Xxxxx Xxxxxxxx (jag har blivit ombedd att ta bort namnet med hänvisning till att hon inte är en offentlig person) på Telia abuse, den 3 oktober 2002: "Annica Tiger klagar så mycket att det menligt påverkar vårt arbete."

Där är anledningarna till att sidorna har stängts! Inget annat.

I sina artiklar återkommer Annica till följande frågeställningar: "Vem avgör vad som är kritik, information eller debatt? Var går gränsen?" Svaret måste vara att det ankommer på de rättsvårdande myndigheterna att avgöra det samt att ett sådant avgörande alltid måste grunda sig på en individuell bedömning eftersom "journalistiskt ändamål" inte är något statiskt begrepp utan varierar från fall till fall. Uppfattningen om vad som är journalistik varierar därför också som så tydligt åskådliggjorts av Annica Tiger när hon vägrar att finna sig i beslut trots att överinstanser kommit fram till samma resultat som underinstanserna.

Det lustiga i kråksången är att Annica till Datainspektionen (Diarenummer 495-2001) själv skriver: "Att skriva att Annica Tiger är en fet kossa eller att skriva att Annica Tiger är en psykopat är i mina ögon subjektiva åsikter och därmed harmlösa!" Tydligen är det OK men att säga sanningen svider uppenbarligen (eller om det var tvärt om).

Annica skall komma ihåg att gränsen är satt mycket högt av HD och att allt hon har utsatts för är en kritisk granskning där det finns bevis för varje stavelse:

"Att elektroniskt eller på annat sätt publicerade texter innehåller kränkande eller nedvärderande uppgifter eller omdömen … anses utgöra ett normalt inslag inom ramen för en kritisk samhällsdebatt. Som Europadomstolen framhållit innefattar yttrandefriheten även rätten att framföra sådan information och sådana tankar som kränker, chockerar eller stör" (Ramsbrodomen).

Detta ovan sagda gäller, inte Annica Tigers försök att sätta yttrandefriheten ur spel såsom hon bevisligen gör trots att hon ogenerat påstår motsatsen i sin artikel.

Människan förlåter inte

Skymningen sänker sig över Göteborg just nu. Där ute sitter människor bakom sina stängda dörrar. Hit men inte längre. Alla har en sfär som man inte får komma innanför. Så är det också här. Så när jag idag sätter mig ner framför datorn för att skriva någon slags krönika över det gångna året inser jag att det blir en förljugen historia som jag ger mig in på. Det finns mycket som jag skulle vilja att dela med mig av men som är tvärt omöjligt av hänsyn till andra och till mig själv.

Om jag därför förbiser vad en sådan krönika skall handla om, nämligen ett slags kommenterande av årets händelser vill jag istället ägna en liten tanke åt det som egentligen spelar någon roll. Nämligen hur vi människor beter oss mot varandra. Det är nämligen på något sätt det som hela samhällets grundval står på. Vår moral, en känsla för rätt och fel.

Det tycks vara så att vi inte nämnvärt bryr oss om varandra utan när det kommer till ”kritan” ser enbart till oss själva enligt den välbekanta tesen: ”var och en står sig själv närmast”. Det finns ingen medkänsla eller önskan till lösning vid konflikt när det kommer till ett val mellan egot och vad som helst i övrigt. Alltid vinner de egna intressena före allt annat. Vi har glömt bort eller rättare sagt aldrig vetat vad det egentligen betyder att: ”du skall älska din nästa så som du älskar dig själv”. Det är inte heller många av oss som med gott samvete kan påstå att vi vid en konflikt inte ser till den egna stoltheten först. Den finns där som en oöverstiglig mur. För sådan är människans natur. Vi är alla ”samma-lika”. Självupptagna och oftast för stolta för att erkänna misstag. Det finns inget som heter ”förlåt” utan det är en grad av ett överseende med en händelse. För såren finns där och inget förlåtande kan någonsin ske.

Människan förlåter alltså inte, möjligtvis undertrycker. När någon överträtt denna din sfär av egotripp stolthet innanför ingen släpps in då finns inget annat vi känner än en önskan till en annan mindre angenäm känsla nämligen hämnden.

Så vi kan sitta här och tycka att mänskligheten gått framåt och blivit så civiliserad. Ja, det vill säga om vi vill tro på våra egna lögner.

Gott nytt år på er allesammans.

Gott nytt år!

God jul

Var är killarna?

På den kurs som jag just nu tar på universitet är vi 126. Av dem är 87 tjejer. Likadant är det i hela universitetsvärlden. Föreläsningssalarna har fyllts med kvinnor. Var är då killarna?

Ingen tycks kunna svara på frågan som aktualiserades igår i ett Aktuelltreportage. Ingen vill kännas vid den brännheta potatisen. Jag har en teori. Inte särskilt vetenskapligt underbyggd, bara en tanke. Jag tror att mannen i dagens samhälle totalt har tappat fotfästet. Ingen man vet idag vad det innebär att vara man. För hur är man som ”man” idag? Män ska vara allt som män genom tiderna har varit men ändå inte. Mansrollen är oklarare än någonsin. Så till den milda grad att män nuförtiden kallar sig för feminister för att passa in i normen som inte finns. Nå dessa feminissar skulle ju aldrig drömma om att göra karriär och skaffa utbildning. Hur ojämställt är inte det?

I ärlighetens namn tror jag att vi står inför enorma problem. Den svenska mannen av idag är mycket vilsen och vet inte hur han skall förhålla sig till livet längre. Men ingen bryr sig väl om sådant när kvinnan är så förtryckt.