lördag, juli 17, 2004

Thailand 2004 - Dag 12

Inte började jag att yra om Djoy med Dada Men det var något hos henne som fick mig påmind om människan jag inte längre skulle tänka på överhuvudtaget. Vi gick ut och käkade middag när hon kom, och det var på en sådan restaurang med liveunderhållning av det större slaget. Ett niomanna live band. Men de började att spela musik där texterna började att med all oönskvärd tydlighet tala sitt eget språk till mig blev det nästan för mycket. Dels tänkte jag att överhuvudtaget inte borde vara här för Djoys skull dels att de berörde mig och refererade till…. Ja, just det.

Vad det gäller Djoy sa jag helt enkelt som det var till henne och det var OK, ja, OK var det nog inte men hon skickade detta:

”Darling, I want u and I miss you more than you know”

Idag kom det ett meddelande från henne igen:

”My prince, now I miss you so much, think that if you forget me… I die… darling”

Det låter ju onekligen som att den tjejen gillar mig skarpt

Jag hade igår tänkt att dagen anteckning skulle vara någon slags uppgörelse med Theresia för det började kännas så och det kanske till viss del gör det idag också men precis som jag tror att tankarna på henne är borta så börjar det att mala och mala. Istället för att se verkligheten, allt svek och allt som jag utsatts för ser jag bara det som är bra. Vi har allt en bra lustig hjärna som förtränger det som inte är behagligt och framhäver det som är bra. Jag har nog en extra skruv lös när det gäller det för jag har lyckats att förtränga all skit som jag utsatts för och det jag utsatt henne för

Inga kommentarer: