Vad trött jag är. Vi har gjort 90 mil sedan igår kl 16. Det sätter sina spår (he he) och speciellt om det är polska vägar som det rör sig om. Polackerna kan inte köra. Eller rättare sagt de kör som de lever. Hänsynslöst och efter devisen att var och en är sig själv närmast.
Jag minns ett annat Polen. Ett fattigt Polen men där alla hjärtligt delade med sig av vad de hade. Så är det inte idag. Alla jagar pengar och om Polackerna förut åkte runt i världen med väskorna fulla av konservburkar, med doppvärmare som i värsta fall sattes in i taklampan hittar dessa idag lika motbjudande sätt att tjäna ännu lite mera pengar i det ”nya” Polen. Ränderna går inte ur och ibland blir det hela tröttsamt. Jag tänker b l a på de polacker som för något decennium sedan flyttade till Sverige och sedan åker tillbaka till Polen. Många gör allt för att överträffa sina landsmän och verkligen visa att de lyckats i det nya landet.
Tänk det slår mig att jag känner igen en polsk kvinna på mils avstånd. Jag behöver inte höra henne. Det räcker att titta. Tro mig jag skulle inte ta fel, i vart fall inte på dem som bor i Sverige.
Jag känner mig idag inte speciellt stolt över mina landsmän. De mänskliga värdena har definitivt gått förlorade i jakten på status och pengar.
I övrigt är jag rejält trött. Jag hade hoppats på att åka direkt till villan i södra Polen men blev övertalad att stanna till på vägen för att vila halvvägs hos min mors/fars bekanta. Resultatet blev bara det att vi spenderade närmare tre timmar på att hitta dem, dessutom närmare 10 mil åt fel håll från destinationen. Tid och sträcka som kunde användas till att komma fram till målet. Istället blir det en dag i bilen imorgon också.
Jag minns ett annat Polen. Ett fattigt Polen men där alla hjärtligt delade med sig av vad de hade. Så är det inte idag. Alla jagar pengar och om Polackerna förut åkte runt i världen med väskorna fulla av konservburkar, med doppvärmare som i värsta fall sattes in i taklampan hittar dessa idag lika motbjudande sätt att tjäna ännu lite mera pengar i det ”nya” Polen. Ränderna går inte ur och ibland blir det hela tröttsamt. Jag tänker b l a på de polacker som för något decennium sedan flyttade till Sverige och sedan åker tillbaka till Polen. Många gör allt för att överträffa sina landsmän och verkligen visa att de lyckats i det nya landet.
Tänk det slår mig att jag känner igen en polsk kvinna på mils avstånd. Jag behöver inte höra henne. Det räcker att titta. Tro mig jag skulle inte ta fel, i vart fall inte på dem som bor i Sverige.
Jag känner mig idag inte speciellt stolt över mina landsmän. De mänskliga värdena har definitivt gått förlorade i jakten på status och pengar.
I övrigt är jag rejält trött. Jag hade hoppats på att åka direkt till villan i södra Polen men blev övertalad att stanna till på vägen för att vila halvvägs hos min mors/fars bekanta. Resultatet blev bara det att vi spenderade närmare tre timmar på att hitta dem, dessutom närmare 10 mil åt fel håll från destinationen. Tid och sträcka som kunde användas till att komma fram till målet. Istället blir det en dag i bilen imorgon också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar