Svenska justitiemord, del 2

I mars innevarande år dömdes en kvinna från Kenya för mord på sina två barn, Elias 4 och Tevin 8. Mamman erkände och menade att barnen skulle få det bättre i himmelen. Efter bara 3 månader skall hon nu släppas fri och visas ut på livstid. Hennes straff är avtjänat och i Kenya och resten av världen är hon en fri medborgare.

Magnus Kristiansson, sektionschef på rättspsyk i Huddinge, vill inte uttala sig om hur man resonerade när beslutet att utvisa kvinnan togs.

– Men av erfarenhet så finns det psykiatriska tillstånd som gör att man efter bara en kort tid inte längre har det tillstånd som gör en farlig, säger han.

Han bekräftar också att hon med största sannolikhet kommer att släppas fri när hon återvänder hem.

– Till Kenya har vi aldrig varit med om att vården har fortsatt, säger han.

Mördade Elias pappa, Karl Gunnar Wiman, blir upprörd när han får höra att 31-åringen redan är på väg ut.

– Då fungerar inte rättsväsendet. Då kan vem som helst komma till ett land och mörda hur man vill och ­sedan bli utsläppt.

Igår skrev jag om fallet Kader Becheref. Han dömdes till tre års fängelse och 10 års utvisning för våldtäkt, sexuellt ofredande, olaga hot mm. 2008 hade han avtjänat sitt fängelsestraff men han släpps ändå inte fri. Anledningen är att Marocko där han är medborgare, och som han flytt ifrån, vägrar att ta tillbaka honom. Han hålls därför isolerad på ett häkte sedan 4 år tillbaka.

I kommentarerna ansåg signaturen Estelle att: ”Att du ska hålla på och försöka försvara blattar som våldtar och skändar...neee. usch och fy! Punkt! Ut med sådant pack”!

Jag önskar att ”Estelle” för mig förklarar rimligheten i påföljderna i dessa två rättsfall. Att våldtäkt kan för en man ge 3 års fängelse och sedan kvarhållande i häkte på obestämd tid, medan en kvinna efter mord på två barn går fri efter 3 månader. Är inte sådana fall utmärkande för en bananrepublik?