Häromdagen sprang jag på Thérésia, mitt X. Hon satt i en körskolebil och vred huvudet så långt åt sin elev att jag trodde att det skulle gå ur led. Hon ville inte kännas vid mig .
Det är märkligt hur det snackas skit bakom ryggen på mig. Jag känner en olycklig själ som jag på alla sätt hjälpt de sista åren. Han har inte haft pengar de sista åren eftersom ingen vill anställa honom. Från att arbetat som projektchef går han idag på soc. Följaktligen kan man inte låna ut pengar till en honom för han har inget att betala tillbaka med. Så jag har ställt upp bjudit honom på middag efter middag, vinflaska efter vinflaska efter vinflaska, allt medan min fru ogillande tittade på. Killen pratar oavbrutet när han väl sätter igång, det är så öronen vissnar. Det mesta som kommer ut handlar om honom själv eller hans egen förträfflighet och han lyssnar aldrig på andra.
För någon vecka sedan satt han hemma hos mig och och han får för sig att jucka på mig. Smockan hänger löst. Sedan somnar han och i sömnen (om han nu sov, vilket jag betvivlar) yrar han fraser av typen ”en död polack är en bra polack” samt andra oförskämdheter som inte är värda att upprepa. För någon dag sedan fick han dock komma hit igen av det enkla skälet att han hade en vän med sig som jag gärna ville träffa. Då sitter människan och uppviglar stämningen mot mig och när jag lämnat sällskapet spyr ur sig galla över min person. Alla åkte härifrån.
Det finns mycket mera att berätta men i huvudsak resulterar det för min egen del i att jag tar en rejäl time out från allting och gör mig följaktligen oanträffbar. Ingen som var här i torsdags bör således göra sig besvär att kontakta mig. Jag kommer inte att svara. Personen beskriven ovan kommer aldrig mera komma innanför min personliga sfär, ni andra får avvakta. Jag är inte glad över det som hänt.
Här snackas det om att hushållen skall spara ström, för miljöns skull. Vanliga lampor förbjuds och ersätts med dyra lågenergilampor. Men var och annan dag när jag går förbi Valhalla Idrottsplats lyser det mitt på dagen 80 stycken 2000W-lampor.
Idag satt jag åter igen i den elektriska stolen. Denna gången körde de in nålar i mina muskler och mätte och körde ström. Undersökningen var närmast att likna vid tortyr. Bland det absolut otrevligaste jag någonsin gjort på sjukhus.
Så nu återstår bara att byta ut ögonen, benen och axeln, sen är jag som i nyskick .
Varför slår jag inte ihjäl småkrypen på toaletten? Spindlar, silver-blabla, allt möjligt! Det är ju så att de kommer in när en del av huset ligger under marknivå. Någon nära mig skulle bränna ihjäl en snigel häromdagen, NEJ! Men häll salt på den så plågas den ihjäl! Mycket bättre. Eller stoppa kattungarna i en påse med några stenar i och släng i vattnet. Whatever
BTW. Frugan mötte en kobra i dörröppningen igår. Det gick bra men jisses, hej hej…
Jag Sms-ade idag och i vanlig ordning missade jag bokstäverna på pekskärmen. Tanken slog mig: varför gör ingen en telefon som man kan göra större?
En gång i tiden hade jag en telefonbok som bestod av två hårda magnetiska plattor, med papper emellan. Man kunde alltså dra ut den som ett dragspel eller bläddra och sedan slå ihop allt till en liten rektangel. Varför inte göra likadant med en skärm? ”Tja, det finns redan” säger kompisen och visar mig videon ovan. Fantastiskt!
Men jag väntar fortfarande på riktig 3D TV, alltså utan fåniga glasögon. Undrar om jag hinner uppleva det under min livstid?