Dags att vässa tangentbordet

Jag läste denna artikel och kände genast ångest. Vad är det för smörja som jag kläcker ur mig på sistone? Jag har i mitt stilla sinne undrat varför kommentarer uteblir men kommer på mig själv med att älta om mitt eget känsloliv. Vad hade jag egentligen väntat mig annat än möjligtvis samma kommentar som jag redan har fått: ”Men för h-e, köp dig en biljett till Sverige”!

Mestadels använder jag Internet för att sprida åsikter. Det är viktigt med åsikter nu när Svensken, som ju påpekas i krönikan ovan, blivit en jasägare, en nickedocka utan förmåga att självständigt tänka och ifrågasätta. Det är sånt som är viktig att skriva om. Storebrorsamhället, orättvisorna, saker som berör och upprör. Bristen på visioner, det prylfixerade samhället där du värderas efter hur mycket du har i fickan, ja jag kan komma på hundratals viktiga saker att skriva om. Relationer, hur vi inte kan hantera dem längre i ett elitistiskt klimat där människor blir allt mer egotrippade.

Jag måste dock höja ett varningens finger. Skriver du om dessa saker så vinner du inte popularitet. Den här bloggen är nog den mest nerstängda och utskällda i hela Sverige. Att kritisera kvinnorörelsen var minst sagt påfrestande, men visade samtidigt enorma brister i demokrati och att yttrandefrihet bara finns på pappret. Folket i Sverige skall vara jasägare och vi skall älska feminismen.

Fast alla dessa frågor har jag ju redan ältat, om och om igen. Inget händer. Det leder ingenvart och jag har på sista tiden blivit mycket resultatinriktad. Jag lämnar helst ältandet därhän, det är långt mera angeläget att komma till lösningar.

Jag är också makalöst trött på att bli utskälld hela tiden. Någonstans får man nog. Många kända bloggare har inte pallat det trycket. Kanske är det på allvar dags att stänga ner tyckarverkstaden på Kolumnen och starta en ren humorsajt. Eller kanske bara ändra ton från det allvarsamma till satir. Med humor är det mycket lättare att påverka. Rubriken Happy news International var ett exempel och "Power to computers" ett annat, med en underliggande djup mening. Det förvånar mig i övrigt att ingen kommenterat ”Power to computers”. Kanske är det svårt att förstå datarösten eller kanske drar jag för långsökta paralleller.

Men som jag själv tidigare har sagt, en blogg är ju inte ett forum för en inbördes beundran och har man åsikter så får man på nöten. Samtidigt är det inte heller ett bra forum för att bli allt för personlig, då den sanningen alltid måste friseras till skydd för andra inte offentliga personer, samt att man gärna bättrar på den egna rollen, medvetet eller omedvetet.

Men att sätta igång och tycka synd om sig själv på sin blogg är bara patetiskt och fullständigt ointressant, fast inte desto mindre mänskligt.

Så håll i er, snart kommer jag igen med nya irritationsmoment så snart jag vässat tangentbordet och laddat kameran

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=564&a=401308