Avundsjuka

Jag växte upp i en miljö bland människor jag inte önskar att någon som är mig nära skulle träffa. Samtidigt var jag var et sk ”underbarn” i musik. Det var en tuff skola. Förr fanns inte OG eller liknande. Men jag drogs till dessa människor. Kanske i en protest.

Idag har alla fallit ifrån på ett eller annat sätt. Antingen är de döda av sitt leverne eller så har de familjer och har skärpt till sig. Själv hamnade jag i ett ingenmansland. Jag tog avstånd från allt som jag varit med om med det resultatet att jag knappt vet vem jag är idag. Det finns de som tycker jag är en svikare, det finns de som är allt för upptagna med sitt eget, det finns de som tycker jag är en idiot.

Det är skam att prata om ensamhet. Man ska helst vara upptagen till 100%. Men sedan jag kom hem till Sverige för 4 dagar sedan är det 2 personer som självmant hört av sig. En hora som bor i min lägenhet i Patong och min mamma.

Många jävlas med mig, vilket också är anledningen till varför jag är här igen. Här har jag ”bara” min dotter, inget annat. Men avundsjukan är så till den milda grad hög att man gör allt för att förstöra.

För Wojtek bor ju i ”paradiset”. Ni skulle bara veta hur det är i paradiset! Ni vet inget alls!