Vårdagjämning idag. Våren är på väg. Människor förmodas att vara glada. Att se framåt, se positivt på tillvaron. Men tillvaron kan förändras så snabbt. Rätt vad det är slås fötterna undan på oss och vi faller. Förhoppningsvis reser vi på oss igen, men inte alla.
Det är sällan jag stöter på människor som lever i nuet. Alla har planer, större eller mindre. Vi "strävar framåt" heter det. Och medan vi strävar efter mera saker, "bättre tider", mera pengar, så springer livet ifrån oss. Vi har nämligen glömt vad som är nu. Men det är just i nuet som vi lever. Det är nu livet finns, inte imorgon eller om ett par år. I vår strävan att göra tillvaron bättre försvinner det faktum att det inte är efter ett par år som vi skall vara lyckliga, det är ju nu! "Den som har mest saker när han dör vinner." Och rätt vad det är så är barnen stora och vi har missat hela uppväxten, rätt vad det är finns inget i din närhet. Många samlar pengar på hög. "Vi ska ha det till barnen så att vi lämnar något efter oss". Vi måste jobba övertid för att få råd med semestern. Vi jobbar och jobbar och jobbar och plötsligt så sitter vi med en massa pengar på kontot till ingen nytta alls. Vad värre är, det finns de som inte ens vill röra denna kvasilycka för då finns "den" ju inte kvar?!
I förhållande till partnern tycks det vara likadant. Vi är sällan rädda om det vi har. Ständigt försöker vi att förändra varann. Vi är aldrig nöjda. Men det är ju nu som livet är inte imorgon, det är nu. Alla har fel och brister. Det finns inga perfekta människor och vi kan inte heller ändra på varann. Förändring sker när du själv ändrar på dig, då är partnern tvungen att inta en annan attityd, men man kan aldrig ändra denne genom ord.
Så vårda dessa stunder av lycka, dessa stunder tillsammans i vått och torrt. För utan att du har märkt det är de förbi och du ställer dig frågan, vad har jag gjort med mitt liv? Varför blev det så? Varje stund är viktig och det är det som är livet, i nuet, inte imorgon. Varje konflikt skall lösas, inte imorgon utan nu, varje gång du älskar med din partner är nu, inte imorgon. För imorgon kanske det inte finns något kvar och du ställer dig frågan om och om igen. Varför, varför gjorde jag så? Varför lät jag det gå så? Varför sa jag aldrig det som jag ville? Varför gjorde jag inget när det fanns tid?
Vårda och älska varann. Försök inte att läxa upp varann, försök att finnas. Bara finnas och göra saker för varann, nu, och inte imorgon. Och när misstag sker, var förlåtande, far inte med stolthet. Att förlåta är en av de ädlaste egenskaperna hos en människa. Inget blir bättre av att förfara med stolthet när hjärtat säger annat. Att spela ett falskspel.
En sak till. Lyssna!! För "Den lärde talar till barnen. Den vise han lyssnar"
onsdag, mars 20, 2002
fredag, mars 08, 2002
Yttrandefriheten i Sverige
Jag har tidigare skrivit om att yttrandefriheten är begränsad i detta land eftersom det på de olika webforumen sitter s.k. moderatorer som censurerar inlägg. Detta eftersom den ansvarige utgivaren för forumet är ansvarig för allt som skrivs på webbplatsen. Igår har Aftonbladets ansvarige utgivare i Stockholms tingsrätt blivit fälld för hets mot folkgrupp då ett par rasistiska inlägg p.g.a. tekniska problem inte tagits bort förrän efter ett antal dagar. Detta har fått till följd att aftonbladet stängt ner sina "tyck till" sidor.
Det absurda inträffar alltså att en lag ämnad att värna den allmänna debatten och åsiktsbildningen som utgör en av de främsta grundvalarna för ett demokratiskt styresskick i själva verket inskränker (?) den. Detta vidstående är dock en mycket grov förenkling av verkligheten eftersom man lika gärna kunnat säga att det är de ansvariga på Aftonbladet som inte tar sitt ansvar och "fegar" ur. För att åskådliggöra vad som avses måste man förstå huvuddragen i den svenska Tryckfriheten och yttrandefriheten (TF och YGL)
Vår första TF utfärdades år 1766 och var en frukt av upplysningstidens tänkande. Censuren avskaffades och förbjöds. Myndigheternas skrifter gjordes offentliga för alla. 1812 infördes den s.k. "indragningsmakten" vilket gjorde det möjligt för regeringen att inställa utgivningen av "dagblad eller periodisk skrift" utan föregående rättegång om den ansågs "vådlig för allmän säkerhet utan skäl och bevis förnärmande personlig rätt eller av en fortfarande försmädlig egenskap" Denna indragningsmakt användes flitigt för att kväva den politiska oppositionen. Aftonbladets grundare, Lars Johan Hierta hittade dock ett kryphål i lagstiftningen som gjorde indragningsmakten verkningslös. Han startade allteftersom nya tidningar, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2 o s v, med nya ansvariga. Denna indragningsmakt avskaffades helt 1844. Flera reformer följde och med flera ändringar i detaljer men med bibehållna huvuddrag ersattes den gamla TF år 1949, som även denna bygger på de gamla bestämmelserna
Jag skall inte närmare gå på alla detaljer kring denna mycket detaljreglerade lagstiftning utan bara beröra sådant som har vidkommande för händelseutvecklingen på Aftonbladet. Det hela handlar här om i stort sett tre punkter: ansvarighetssystemet, skyddet för meddelare och de olika tryckfrihetsbrotten.
Ansvaret för vad som publiceras är ett ensamansvar för den ansvarige utgivaren. Anstiftare och andra medverkande går fria. Ensamansvaret anses främja yttrandefriheten. Det är en förutsättning för att meddelare och anonyma författare skall gå fria. TF handlar nämligen också om rätten att "meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande" Meddelaren går alltså fri även om det meddelandet han lämnar annars är brottsligt exempelvis brott mot tystnadsplikt eller förolämpning. För vad som publiceras enligt TF svarar meddelaren aldrig. Dessutom gör ensamansvaret att brottsutredningen och bevisningen förenklas. Man tillämpar en uppsåtspresumtion för att utgivaren inte skall kunna skylla på att han inte har läst skriften. Lagstiftaren säger att i fråga om ansvar "skall anses som om vad skriften innehåller infört däri med hans vetskap och vilja". Publikationsbrotten finns upptagna i en s.k. katalog som innefattar bl.a. hets mot folkgrupp (som är aktuellt för Aftonbladets vidkommande) och förutsätter uppsåt eller grov oaktsamhet.
Jag konstaterar därvid att TF inte längre fungerar tillfredställande eftersom den inte tillåter en fri åsiktsbildning. Vissa åsikter är överhuvudtaget inte tillåtna att skriva (såsom dessa som Aftonbladet blivit fällt för). Därvid finns det ett tvång att ha censorer som enligt eget tycke sållar bort inlägg som kan strida mot TF och BrB. Å andra sidan är det ju den rådande ordningen och därför minst sagt oansvarigt av Aftonbladet stänga ner "tyck till" sidorna därför att den ansvariga utgivaren de facto inte vill ta sitt ansvar. Att en tidning med en rejäl vinst inte kan utöka kontrollen av vad som publiceras är förunderligt.
Kanske är det nu dags för en översyn av TF i och med det nya mediet Internet. Kanske borde ansvaret för vad som publiceras på just fria debattforum, elektroniska anslagstavlor läggas på författaren med de enorma problem i bevisföringen som det skulle innebära. Man kan ju med lätthet bevisa från vilken dator ett inlägg skrivits men aldrig bevisa vem som har suttit bakom tangenterna. Dessutom är jag av den principiella åsikten att man inte skall in och riva i grundlagstiftning så fort det höjs röster ifrån media och enbart av den anledningen att beslut gått emot en medarbetare.
Sammantaget är det alltså en svår nöt att kläcka därför att TF å ena sidan förutsätter en kontroll av vad som publiceras och av den anledningen inte är en fullkomlig yttrandefrihet utan en tillrättalagd. Å andra sidan finns inga bra alternativ. Om ansvaret lades på författaren skulle hela konstruktionen och avsikten med TF falla.
Det absurda inträffar alltså att en lag ämnad att värna den allmänna debatten och åsiktsbildningen som utgör en av de främsta grundvalarna för ett demokratiskt styresskick i själva verket inskränker (?) den. Detta vidstående är dock en mycket grov förenkling av verkligheten eftersom man lika gärna kunnat säga att det är de ansvariga på Aftonbladet som inte tar sitt ansvar och "fegar" ur. För att åskådliggöra vad som avses måste man förstå huvuddragen i den svenska Tryckfriheten och yttrandefriheten (TF och YGL)
Vår första TF utfärdades år 1766 och var en frukt av upplysningstidens tänkande. Censuren avskaffades och förbjöds. Myndigheternas skrifter gjordes offentliga för alla. 1812 infördes den s.k. "indragningsmakten" vilket gjorde det möjligt för regeringen att inställa utgivningen av "dagblad eller periodisk skrift" utan föregående rättegång om den ansågs "vådlig för allmän säkerhet utan skäl och bevis förnärmande personlig rätt eller av en fortfarande försmädlig egenskap" Denna indragningsmakt användes flitigt för att kväva den politiska oppositionen. Aftonbladets grundare, Lars Johan Hierta hittade dock ett kryphål i lagstiftningen som gjorde indragningsmakten verkningslös. Han startade allteftersom nya tidningar, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2 o s v, med nya ansvariga. Denna indragningsmakt avskaffades helt 1844. Flera reformer följde och med flera ändringar i detaljer men med bibehållna huvuddrag ersattes den gamla TF år 1949, som även denna bygger på de gamla bestämmelserna
Jag skall inte närmare gå på alla detaljer kring denna mycket detaljreglerade lagstiftning utan bara beröra sådant som har vidkommande för händelseutvecklingen på Aftonbladet. Det hela handlar här om i stort sett tre punkter: ansvarighetssystemet, skyddet för meddelare och de olika tryckfrihetsbrotten.
Ansvaret för vad som publiceras är ett ensamansvar för den ansvarige utgivaren. Anstiftare och andra medverkande går fria. Ensamansvaret anses främja yttrandefriheten. Det är en förutsättning för att meddelare och anonyma författare skall gå fria. TF handlar nämligen också om rätten att "meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande" Meddelaren går alltså fri även om det meddelandet han lämnar annars är brottsligt exempelvis brott mot tystnadsplikt eller förolämpning. För vad som publiceras enligt TF svarar meddelaren aldrig. Dessutom gör ensamansvaret att brottsutredningen och bevisningen förenklas. Man tillämpar en uppsåtspresumtion för att utgivaren inte skall kunna skylla på att han inte har läst skriften. Lagstiftaren säger att i fråga om ansvar "skall anses som om vad skriften innehåller infört däri med hans vetskap och vilja". Publikationsbrotten finns upptagna i en s.k. katalog som innefattar bl.a. hets mot folkgrupp (som är aktuellt för Aftonbladets vidkommande) och förutsätter uppsåt eller grov oaktsamhet.
Jag konstaterar därvid att TF inte längre fungerar tillfredställande eftersom den inte tillåter en fri åsiktsbildning. Vissa åsikter är överhuvudtaget inte tillåtna att skriva (såsom dessa som Aftonbladet blivit fällt för). Därvid finns det ett tvång att ha censorer som enligt eget tycke sållar bort inlägg som kan strida mot TF och BrB. Å andra sidan är det ju den rådande ordningen och därför minst sagt oansvarigt av Aftonbladet stänga ner "tyck till" sidorna därför att den ansvariga utgivaren de facto inte vill ta sitt ansvar. Att en tidning med en rejäl vinst inte kan utöka kontrollen av vad som publiceras är förunderligt.
Kanske är det nu dags för en översyn av TF i och med det nya mediet Internet. Kanske borde ansvaret för vad som publiceras på just fria debattforum, elektroniska anslagstavlor läggas på författaren med de enorma problem i bevisföringen som det skulle innebära. Man kan ju med lätthet bevisa från vilken dator ett inlägg skrivits men aldrig bevisa vem som har suttit bakom tangenterna. Dessutom är jag av den principiella åsikten att man inte skall in och riva i grundlagstiftning så fort det höjs röster ifrån media och enbart av den anledningen att beslut gått emot en medarbetare.
Sammantaget är det alltså en svår nöt att kläcka därför att TF å ena sidan förutsätter en kontroll av vad som publiceras och av den anledningen inte är en fullkomlig yttrandefrihet utan en tillrättalagd. Å andra sidan finns inga bra alternativ. Om ansvaret lades på författaren skulle hela konstruktionen och avsikten med TF falla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
