Jag fick en kommentar idag på min sons begravning. Människan ifråga undrade om det var en dvärg som begravdes. Min dotters mamma, ni vet hon som kallar sig för ACL i kommentarerna ansåg i ett telefonsamtal för 2 år sedan att ”det var gott åt dig att han dog”.
Idag blev jag upplyst om att jag inte visste ett skit om detta eftersom jag inte burit på barnet och jag tyckte att min sorgetid var över efter närmare två år, liksom min frus var. Så hur länge skall man sörja? Min mamma har gått till min fars grav varje dag som hon är i Sverige i 7 år.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
det är torde vara upp till var och en att välja tid. det är ingen svaghet att sörja utan att sörja kan vara ett bevis på/för ett ödmjukt handlande i vördnad för någon man haft i sin närhet som kan ta sig uttyck på olika sätt!
Jag tycker inte att det är riktigt friskt att gå till en grav varje dag efter 7 år
Den ende hjärlöse här är du
Människor som uttalar något sådant måste vara ordentligt sjuka och må så dåligt inombords att de ruttnar av sig själv...
Så klart är det alltid svårt att förstå exakt vad som händer och hur någon annan känner om man själv inte har varit med om samma sak.
Det som är basicförståelse är ju dock att ni måste ha varit med om ett rejält trauma och att ACL eller vem det nu är som tykar sig är komplett galen, (alternativt mycket bitter och sårad).
Hoppas att ni försöker på fler barn!
Stina
Hon vill, inte jag med tanke på allt som kan tänkas hända
Om man oroaar sig inför framtiden är det inte värt att leva. Det skadar dock inte med lite rationell planering. Jag håller med Stina!
// Dr. Snuggles
Jag har inte gjort någon kommentar om detta, okej lämna mig utanför !!!
OCH DEN JÄVLA STINA SKALL BARA HÅLLA SIN KÄFT, FATTAT ???
Anna Lindfeldt
Du verkar lite labil Anna. Men jag är säker på att det har sina orsaker :-)
Skicka en kommentar