Jag hade en gång en buss

För nästan åtta år sedan köpte jag och min dåvarande flickvän en buss. En stor 12-meters buss. Vi hade en frihetsdröm och bussen skulle förverkliga denna. Nu skulle vi bygga om den till en rullande bostad/musikstudio och ge oss ut i vida världen.

Vi satte igång med stor frenesi och engagemang att bygga och pumpade in alla våra pengar in i projektet. Att bygga om en 12-meters buss är dock mycket tidskrävande, dyrt och s a s, "inget som man gör i en handvändning". För att om möjligt kunna få lite bidrag till projektet bildade vi en kulturförening som flickvännen blev ordförande för.

Men solskenshistorien mellan oss tog slut och ersattes av vilda vårdnadstvister. Bussen blev stående något år hos en bonde som inte fick betalt för markhyran av kulturföreningen. Situationen var något märklig för vid detta laget var jag ägare till bussen men föreningen med flickvännen i spetsen arrenderade marken.

För inte så länge sedan ringer en kompis till mig och säger att:
- Du vet att du inte har någon buss längre?
- Vad menar du?
- Ja, du har en stor j-a skateboard
- Va?
- Ja, bonden har sågat ner hela bussen, det är bara förarhytten kvar. Bottenplattan och hjulen är kvar i stort sett.

Där gick denna frihetsdröm i graven och en viss bonde får så småningom infinna sig på förhör för skadegörelse och egenmäktigt förfarande.

PS. Nästa gång jag ser en felparkerad bil skall jag såga ner den och sälja plåten.