Kvinnans kropp skall inte exponeras

Det argumenteras friskt i dessa dagar för att kvinnans kropp inte skall exponeras. Den svenska HM-reklamen för underkläder möts av arga rödstrumpor som sprayar ner och vandaliserar bilderna, i England blir det folkstorm (eller skall jag säga rödstrumpestorm) när Yves St Laurent gör reklam för parfymen Opium

Engelsmännen (eller kanske Engelskvinnor) anser nämligen att det är omoraliskt att se en kvinnokropp. Den vidstående bilden på en kvinnlig modell iförd smycken och sandaler från Yves St Laurent har nämligen föranlett en ren storm. Trots att inga "detaljer" syns har den till Storbritanniens högsta övervakande myndighet ASA dragit på sig inte mindre än 730 anmälningar vars huvudsakliga kritik utgörs av att den är förnedrande för kvinnor.

I Sverige läser vi i dagarna om kvinnliga popartister följande insändare i Aftonbladet av sk "jämställdhetsledare":

"…Att riskera hälsa genom att operera in silikon i brösten och läpparna, är inte längre något folk reagerar över. Det har blivit inträdesbiljetten till lycka och framgång. Musikens kvalité läggs det inte så stor vikt vid. Om de här bimboartisterna skriver sin egen musik och sina texter själva eller inte, är det ingen som bryr sig om. Bara de är smala, blonda, har oproportionerligt stora bröst, plutar med läpparna och tittar villigt in i kameran…"

Själv anser jag (såsom den f d musiker jag är) att det är rentutav skrattretande höra påståendet att musikens kvalité lämnas åsido. Vad jag känner till har ju dessa s k bimboartister haft de allra bästa producenterna som går att uppbringa och låtarnas kvalité kan inte lämnas åsido för då hade de inte gått att sälja. Huruvida de skriver sina låtar själva eller inte, tja, gör Peter Göback det?

Kom sedan ihåg att det är kvinnorna själva som väljer att "exponera" sig, ingen tvingar dem. Kom också ihåg att det är kvinnans eget val huruvida hon vill operera in inplantat eller ej, ingen tvingar dem. Kom även ihåg att rödstrumpemoralisternas påstådda värnande om kvinnan oftast har ursprung i deras egen rädsla och komplexfylldhet.

GOD JUL

God jul och gott nytt år önskar jag Er alla där ute. En speciell tanke tillägnar jag i dessa dagar dem som förmodligen aldrig kommer att se detta, nämligen alla ensamma och hemlösa.

PS. Enligt polsk tradition har man alltid en extra plats och tallrik till en behövande och oväntad gäst på julafton

Våldet har alltid sitt ursprung i rädsla

Våld mot kvinnor är alltid kulturens verk lyder rubriken författad av Anita Goldman, kolumnist på Aftonbladet.

Mycket har jag hört i mitt liv, mycket har jag läst på "nätet" men sällan skådat en i Aftonbladet publicerad så mansfientlig artikel, så full med sammanblandningar av företeelser som ej kan kopplas till varann, så full av rena faktafel. Den övergripande tesen i artikeln är att mannen alltid förtryckt kvinnor samt att kvinnor som alltid underkastat sig denna ordning nu skall stå upp och bryta denna "mäns makt och kontroll över kvinnor" Till stöd för detta anför hon sin tolkning av bibeln, skolboksexempel över sök. "manligt ägande av kvinnokroppen", våldtäkter, politik, kultur, allt i en enda ostrukturerad röra. En väldigt röd-röd-röra om jag så får uttrycka mig.

Hör bara på denna inledning. "I dagarna förbereder sig en stor del av världen att fira ett bibliskt gossebarns födelse. I bibliskt sammanhang är det inget anmärkningsvärt att man markerar födelsen hos små gossebarn som skall växa upp och bli märkvärdiga män". Jag slog för skojs skull upp ordet "märkvärdig" i Svenska akademins ordlista. Märkvärdig betyder "struntviktig" alt "besynnerlig". Vilken tolkning av dessa två Anita väljer låter jag vara osagt.

Det skulle här ta allt för lång tid att kommentera varenda rad av denna artikel och det är inte heller meningen. Läsaren kan istället bilda sig en egen uppfattning om Anitas verklighetsuppfattning. Jag vill istället ge min syn på hur det förhåller sig med dessa i dagarna så aktuella och omskrivna problemen, nämligen våld och kulturkrockar.

Våldet har alltid sitt ursprung i rädsla! Vanlig förbannad mänsklig rädsla! Den uppstår alltid ur en situation som en människa (märkväl, jag säger ej kvinna eller man) inte längre kan hantera på ett rationellt sätt. Låt oss förflytta oss ett antal årtusenden tillbaka i tiden. Där fanns t ex urtidsmänniskan som blev attackerad av ett vilddjur ute på sin jakt efter föda. Hur kan vi tänka oss hans reaktion? Hur skulle vi själva reagera? Jo antingen skulle vi bli fullständigt förskräckta och förstelnade av denna skräck för att sedan eventuellt ta till flykten eller reagera på det andra möjliga sättet, nämligen med ilska som skulle leda till attack/försvar. Nu lever vi inte på detta stadium längre och civilisationen har gått framåt, men våra djupt rotade instinkter sitter kvar. När vi blir rädda drar vi oss antingen tillbaka eller går till attack. Kedjan är den. Människan försätts i en situation som sätter igång känslor av diverse slag som i sin tur relateras till tidigare tankar, bilder, minnen och erfarenheter. Till de vanligaste reaktionerna i ett mänskligt kärleksförhållande hör svartsjukan med de därefter eventuellt hörande våldshandlingarna. Personen är livrädd att förlora sin partner till en annan och reagerar med våld mot antagonisten. Alltså inte en vilja att kontrollera sin partner utan en rädsla för att förlora denne. I de fall som Anita i sin artikel b l a beskriver är det sök hedersmordet, alltså omskrivet rädslan för att dra skam över sin familj. Detsamma kan sägas om kvinnlig omskärelse. Alltså åter igen en rädsla med en därpå följande preventiv handling för att slippa. Nu skall det poängteras att jag på intet sätt är välvilligt inställd till vare sig våld eller kvinnlig omskärelse, men man måste här även ta en annan aspekt under lupp och ta sig en funderare över: vad är det som säger att just vår västerländska uppfattning om rättvisa, mänskliga fri och rättigheter är den allena rådande och riktiga. Är det inte så att vi i många fall (nu tänker jag inte på just kvinnlig omskärelse) ogiltigförklarar rådande ordning i större delen av denna jord? Vad ger oss rätten att kasta på dessa kulturer vårt tyckande och tänkande, vårt sätt att tolka vad som är rätt och fel? Är det inte så att den s k moralen (vad det nu är) även i detta fantastiska landet Sverige avsevärt har växlat genom tiderna? Jag tänker då (med anknytning till de religiösa aspekten) på fallet Botolf i Gottröra 1789. En man som offentligt sade att det de facto inte är Kristi lekamen och blod som intas vid nattvarden och som sedan brändes på bål med motiveringen "att - ovannämnde Botolf - denna djävulens lem! - offentligen tagit alla dessa ord, som nedskrivits ovan, i sin syndiga och hädiska mun …skulle dömas till bålet, så förblev han ändå fast i sin orubbliga övertygelse och svarade: Den elden går snabbt över".

En par andra frågor som jag ständigt ställer mig och som trummas till och från är: Varför mannen skulle vilja att förtrycka sin kvinna och vad han i så fall skulle vinna på det? Anita påstår att kvinnan än idag är ett föremål som tillhör mannen och att han vill ha "kontroll av den kvinnliga sexualiteten". Alltså att mannen har en "äganderätt till kvinnokroppen. Vem hon är, vad hon säger, känner, upplever, och vill, visas inget intresse". Vid så fasansfullt brott som våldtäkt är "det inte kvinnokroppen som kränkts utan mannens egendom".

Låt oss börja med våldtäkten. Man måste göra en distinktion mellan två begrepp i sammanhanget, nämligen skuld och skam. Jag kan börja med att konstatera att mörkertalet är stort inom forskningen. Utan att vidare fördjupa mig i detta säger jag bara kort att följden av brottet för kvinnans del består i skammen alltså den offentliga bestraffningen och på en historisk tidsaxel ligger den före skulden då den förutsätter ett medvetande om skulden som offret tagit till sig i o m omgivningens värderingar. I det förkapitalistiska samhället förknippades våldtäkten som ett brott mot samhällelig ordning, alltså att samhällets minsta beståndsdel, hushållets ära, hade kränkts. Men redan i texter från 1600-talet kommer det in aspekter som talar om en övergång från skuld till skam. Man börjar då nämligen tala om kvinnors vilja och därmed delaktighet i brottet. Hursomhelst fick kvinnans kropp en ny mening. I slutet av 1800-talet ändras uppfattningen igen till att det är kvinnans person som kränkts och inte som tidigare hushållet. Det avgörande rekvisitet var då som nu tvånget och i svensk lag beskrevs i termer av vanmakt. Det avgörande kriteriet är graden av motstånd och relationen till förövaren. När det sedan gäller massvåldtäkter i krig är det ju som bekant en del i krigföringen, alltså ett sätt att sätta skräck i motståndaren. Jag vill därmed påstå att Anitas artikel fullkomligt saknar relevans vad gäller det som hon kallar för manlig "äganderätt till kvinnokroppen" i vart fall för Sveriges vidkommande. Självklart är det ett vidrigt brott men anledningarna och förklaringarna är inte fullt så enkla som Anita låter påskina.

Slutligen detta med mannens påstådda vilja och önskan att förtrycka kvinnan. Jag kan inte säga mycket mer än att det är rent dravel. Snarare är det precis tvärtom i dessa dagar. Men till detta återkommer jag en annan dag i en annan artikel.

KOMMENTARER

"Min hjälte! Äntligen en människa som har ork att resa sig emot detta verbala men ändå fullständiga förtryck. Har väl aldrig sett värre ord i tryck än dom som A.Goldman presterar. Att en kvinna kan känna så mycket hat emot män skrämmer mig. Känner alla kvinnor det så? Vem är jag i så fall gift med? Vart finns det krig hon beskriver? Vart förs den kampen? Jag känner inte igen något av det hon tar upp. En våldtäkt är en våldtäkt varken mer eller mindre. Ett avskyvärt brott mot en annan människa. Mobbing anser jag vara jämställt, det kan vara precis lika förnedrande, då det går ut på att förringa en annan människa. Det är sannerligen inte bara kvinnor som blir mobbade. Det är sannerligen inte bara män som mobbar. Anita Goldman borde öppna sina ögon lite mer än den springa hon har öppen idag".

Naket är kul men bara på män

Inför julen kör HM alltid igång stora reklamkampanjer för att få oss män att köpa underkläder till våra kvinnor. Dessa kampanjer möts alltid av mycket arga rödstrumpor (eller vad de nu är) som anser att det är rent förkastligt att exponera kvinnans kropp.

Jag kunde häromdagen beskåda både hållplatser och affischer nerklottrade med allehanda slagord som: "Rör inte våra kroppar", "Vägra idealet" osv, osv i all oändlighet.

Många är de som anfört argument för att dessa kampanjer skall bort. Till de mer idiotiska hör den som man hörde från Norge förra året. Affischerna skall bort därför att när de manliga bilisterna kör förbi blir de så frustrerade att de kör i diket, alltså att kampanjen skulle utgöra en trafikfara. Till de vettigare: att unga tjejer blir såpass påverkade av rådande ideal att det i slutänden leder till att de får matstörningar av diverse arter. Hur det än förhåller sig med detta leder reklamkampanjerna obönhörligen till massiv vandalisering i form av klotter och förstörelse.

Jag läste i gårdagens (2000-12-13) Aftonbladet följande insändare skriven av signaturen "en amerikansk tjej":

"Naket är kul - bara på män" lyder rubriken (vilken jag förresten tog mig friheten att anamma). "I Sverige har ni så sned kroppskultur. Man blir upprörd över lättklädda tjejer men samtidigt är det kul med lite kuk överallt. Skulle ni ifrågasätta en affisch med en blöt vagina? Självklart, ni klarar knappt av att se Claudia Schiffer i behå och trosor. En vecka tidigare är studion i tv-programmet Silikon fylld med helt nakna män - och ingen reagerade. Tänk om det hade varit tvärtom? …Gubbar norrut strippar för att locka fler kvinnor - då är det roligt. …Amelia har en reklamkampanj med inplastat manligt könsorgan - det tas knappast upp…"

Idag diskuterade jag detta med en tjej som försvarade detta beteende med nedklottrandet av affischerna. Det huvudsakliga argumentet var att "det är det enda sättet som de kan göra sig hörda på". Men är det verkligen det? Har inte vi ett otal olika medier att föra fram våra åsikter igenom. Ordets makt är stor. Personligen tror jag att dessa element, som uppenbarligen av någon anledning (undrar varför förresten) så gärna vill dölja kvinnans (och kanske även sin) kropp, skulle hysa större respekt och aktning för sina åsikter om man förde debatten på ett civiliserat sätt.

"Civil olydnad" sa någon annan. Men är det inte så att civil olydnad är förenad med ett icke-brottsligt förfaringssätt. Ta t ex trädkramarna. Varför inte binda fast sig vid dessa "förfasliga" affischer. Varför inte ställa en människa vid varje reklampelare och tala för sin sak istället för att i nattens skydd, likt ljusskygga råttor, förstöra. En förstörelse som du och jag i slutänden får betala för. Kan inte dessa människor istället träda fram?

Personligen kan jag inte se annonskampanjen för underkläder som något annat än en slags hyllning till kvinnan. En hyllning till den vackra kvinnokroppen. En HYLLNING och icke en exponering. Men det är ju klart. Vi kan ju i detta land, detta otroliga land Sverige, anamma andra länders kulturer. Varför inte ett huckle och heltäckande kroppsdräkt. Det skulle i alla fall få vissa ljusskygga element att känna sig nöjda. Nöjda då de själva troligen är så komplexfyllda att de antagligen inte skulle ens våga att gå på en badstrand.

Nej. Det är inte frågan om exponering. Det är ett simpelt sätt av de stora kedjorna att sälja sådant som vi män tycker om att se på våra kvinnor. Det är ett sätt att sälja det som kvinnorna själva tycker om att ha på sig (i vart fall kan jag säga det av min egen erfarenhet). Därmed inte sagt att alla tycker om det eller ens behöver att ta på sig dessa plagg. Detta är ett fritt land med en frihet att ha på sig vad man vill och säga vad man vill och visa vad man vill, d v s så länge man inte överträder den gränsen som kallas för lag. Att klottra ner reklampelare med fåniga slagord är att överträda lagen och, vill jag påstå, får snarare motsatt effekt. HM får ännu mera sålt! Det går nämligen inte att stoppa de naturliga drifterna hos människan som ju faktiskt är grundläggande för vår överlevnad.

Det är helt enkelt så att män tycker om att se kvinnor i sexiga underkläder, inte för att vi vill förnedra, exponera, utan helt enkelt därför att vi tycker att kvinnokroppen är det allra vackraste att se.

PS. Men i Storbritannien är det ännu värre. Läs här
PPS. Anita Goldnman på Aftonbladet har också synpunkter i dessa dagar Läs här

Pappa gjorde dottern med barn

Under många år hade den 41-åriga pappan sex med sin nu 14-åriga dotter. Hon blev med barn och när denne sk far fick reda på det försökte han att framkalla en abort genom våld mot magen.

Pappans försök att döda barnet misslyckades och när flickan var tretton år födde hon barnet som sedermera adopterades bort. Fadern hotade att döda sin dotter om hon berättade något för någon. Men flickan berättade och mannen dömdes till sju års fängelse, ett i mitt tycke hårt men rättvist straff.

PS. Själv hade jag nog velat skära av kuken på honom