Istället utgör de en mycket liten men mycket högljudd grupp kvinnor, med motiv höljda i luddiga fraser, som i verkligheten verkar bestå av kvinnor som hatar män. Dessa trångsynta människor med föga förmåga till debatt borde väl egentligen ej tilldra sig mitt intresse. Varje försök till diskussion har slutat i personangrepp där man i sin debatteknik tagit till metoder som "guilt by association", andra otillbörliga knep och någon gång rena lögner. Gruppen har saknat vilja till en saklig debatt och snarare drivits av enskilda individers vilja att tycka mycket och många ggr för tyckandets egen skull. Debatten blir s a s ett självändamål, kärnfrågorna försvinner. Alla som ifrågasätter blir till potentiella fiender och man ser mörka moln över
horisonten. Allt går ju att argumentera emot, vad som sägs är däremot mindre viktigt.Vad är det då som feminism handlar om? Feministerna vet det inte ens själva, man har nämligen intagit helt olika ståndpunkter och det finns ett antal olika doktriner: Liberalfeminister, anarkistiska feminister, likhetsfeminister o s v. Det roliga är att man till de allra tidigaste feministerna räknar en man, nämligen Platon. Jo då, redan då menade gamle Platon, vilket på den tiden (ca 400 f Kr) var revolutionerande och samtidigt lite löjeväckande för samtiden, att kvinnor skulle betraktas som jämlika männen d v s, och bara om: hon hade förutsättningar för det.. Duglighet var det avgörande kriteriet. Platon försökte genomföra sin teori med mindre lyckat resultat (han höll på att aldrig få återvända till Äthen) och det är inte förrän i mitten av 1700-talet som man börjar att diskutera kvinnan i samhället. Det har tidigare handlat om "a man's World", kvinnan är knappt omnämnd i litteraturen. Rousseau anser nu att kvinnans främsta uppgift är att avla barn och ta hand om dem eftersom hela naturens gång är sådan att hon både fysiskt och känslomässigt är bäst lämpad för detta. Han anlägger en hel rad biologiska motiv till stöd för sin tes. Mary Wollsonecraft är på den tiden hans största opponent och agiterar för ett antal fri och rättigheter. Man skall komma ihåg att kvinnorna själva, i vart fall i medelklassen, inte var så intresserade av dessa frågor. De levde i "okunnighetens slöja" och satt mest och rullade fingrarna när de inte ägnade sig åt sina älskare. Medelklassen hade det bra och behövde inte bry sig.
I Wollstonecrafts spår följer ett antal olika debattörer, idéer, riktningar och synsätt som här fattas anledning för att närmare redogöra för. Den gemensamma nämnaren var och är alltjämt jämlikhet/jämställdhet med en början i att kvinnan skall ses som en social varelse med samma rättigheter som mannen. En nitisk skulle säker kunna anföra en rad fler skäl men i huvudsak handlade det då om en social frigörelse från mannen. Möjlighet till eget arbete, rösträtt var avgörande frågor som drevs då. Numera är allt av detta samt det mesta av betydelse reglerat i lag. I jämställdhetens tecken har man släpat in snart sagt allt i detta med feminism inkl s k "positiv diskriminering" (d v s att det är helt OK att diskriminera män på kvinnans bekostnad men ej tvärt om) och mer eller mindre tvingar alla på sina tankar såsom det allena rådande evangeliet. Den konformism som råder i Sverige påbjuder alla att köpa den gängse uppfattningen för att inte hamna i blåsväder. Den politiskt riktiga åsikten är den att kvinnan är lik mannen i alla avseenden utom själva könet.
Men det finns ju ett otal sätt att se det hela på. Perspektivet beror s a s på betraktaren. Personligen tror exempelvis inte att kvinnan vill bli jämnställd, eller rättare sagt, ofta vill hon behålla sitt privilegierade ställning som kvinna och samtidigt bli jämnställd mannen. "Den starkare är enbart skenbart herre, och i verkligheten beror av den svagare… Det som alltså är det allra ljuvaste i mannens seger, är ovissheten, om det är svagheten, som ger efter för styrkan, eller om kvinnan hänger sig av fri vilja. Och kvinnans vanliga förslagenhet bjuder henne att alltid låta denna ovisshet råda mellan sig och mannen. Denna kvinnors slughet motsvarar fullkomligt deras kroppsbeskaffenhet. I stället för att rodna över sin svaghet berömmer de sig av den; deras späda muskler är utan motståndskraft; de låtsar sig inte bära de lättaste bördor; de blygs över att vara starka. Och varför? Det är inte bara för att verka ömtåliga , utan det är ett slugt försiktighetsmått från deras sida. De vill därmed på förhand urskulda sig och förbehålla sig rätten att vara svaga när så behövs".* Samma sats skulle kunna anföras vad det gäller det våld som drabbar kvinnan i familjesituationen. Men våldet förekommer emellan alla kön. Män, såväl som kvinnor. Jag vill påstå att våldet är en människofråga och skall inte ses som en specifikt feministisk fråga. Det berör båda könen och ter sig efter ett mönster med en mängd komplicerade och samverkande faktorer och mekanismer. Man har idag koncentrerat sig kring det våld som mannen utverkar mot kvinnan och glömmer, visserligen en minoritet (tror man), där kvinnan är den som utverkar detsamma. I rimlighetens namn borde det vara av intresse, och speciellt de som gör anspråk på att vara feminister, att diskutera dessa frågor. Mannen framställs allt för ofta, i vart fall av extremisterna, som ett monster som besinningslöst och utan anledning regelmässigt piskar upp sin kvinna. Nå riktigt så ligger det inte till.
Det allvarligaste är dock att dessa frågor inte tillåts att komma fram. Tänk bara att det sitter s k moderatorer (förr kallades de för censorer) och granskar vad som skall få skrivas på de olika tidningarnas webbplatser, är inte det ett hot mot yttrandefriheten? Det är bedrövligt när det finns människor som raderar debattinlägg som de inte tycker "passar´. Det är bedrövligt när extremister under falska anklagelser ser till att stänga ner b l a denna sajt. Vad dessa inte inser är att det enbart genom en helt öppen debatt där alla åsikter får komma till tals som man uppnår idealet. "Den som censurerar gör också anspråk på egen ofelbarhet"** I debatt kommer det ändå ganska snart att framstå självklart vilka argument som är de kraftigaste och livsdugligaste. Man skall också komma ihåg att det just är ur de udda idéerna som huvudsaklig utveckling sker, ej ur denna "lagom-mentalitet och det s k "samförståndet". Jag konstaterar därför att det just nu inte existerar någon riktig debatt eftersom den är censurerad och tillrättalagd. Det kanske beror på att ingen orkar ta i "de heliga korna". Ingen orkar att ställa sig frågan, har feministerna rätt? Kan man se på saken på ett annat sätt? Håller dessa dogmer som feministerna trummat i årtionden eller är det bara tomma tunnor som skramlar ovanligt högt? Men det förutsätter som sagt debatt, en debatt där inte parterna koncentrerar sig på att stycka sönder debatten och kommentera ord i stället för den övergripande tesen.
* Rousseau, Jean Jacques, ur Emile
** Mill, John Stuart, ur Om friheten
