CSN överträffar sig själva igen.

Som student råkar man varje terminsstart för samma elände dvs inlämnande av ansökan om studiemedel och sedan en lång väntan på att de på CSN skall behandla den.

Väl medveten om den tröga byråkratin var jag denna termin välförberedd och för alla eventualiteters skull tog jag med mig skriftliga verifikationer på mina studieresultat, knallade ner till CSN och satte mig ner tillsammans med dryga hundratalet studenter som också satt och väntade. Drygt en och en halvtimme senare blev det så min tur och jag lämnade med vänligt leende på läpparna över mina handlingar och undrade om jag kunde få min ansökan behandlad på en gång. En sådan behandling går till så att CSN kollar om man uppnått studiekravet på 15 poäng per termin och sedan kollar de huruvida man har skulder att betala till dem eller ej. Är allt OK 'trycker de på knappen' och tre bankdagar senare har man pengarna.

Mannen på andra sidan disken upplyser mig på ett högst arrogant sätt att de minsann har tre veckors handläggningstid och att jag inte skall göra mig några illusioner om att jag skall behandlas annorlunda. Min naturliga följdfråga blir då varför han tror att man i så fall gör sig besväret att komma till CSN sitta och vänta i en och en halv timme för att få prata med en handläggare för att sedan bara bli avsnoppad och de skall lägga handlingarna på hög. Något bra svar hade han inte men han hade redan bestämt sig varvid vidare diskussion kändes meningslös. Jag ber då att få prata med hans chef som kommer ut tittar på mina handlingar säger att vad det gäller studieresultaten är det inga problem men att man måste följa turreglerna. En diskussion utvecklar sig och där står vi och argumenterar en bra stund. Sedan jag nu kommit fram till disken och den första handläggaren har vi diskuterat i närmare en halvtimme men de vägrar att behandla min ansökan. En behandling och godkännande hade tagit två till tre minuter. Jag säger så småningom att jag inte klarar att vänta tre veckor, att jag har barn som inte kan gå hungrigt samt att kurserna vid juristlinjen är av en sådan beskaffenhet att varje försening inverkar på studieresultaten. Handläggaren (d v s chefen) ger då med sig och säger att de naturligtvis inte kan vara så 'fyrkantiga' och även om ansökan definitivt inte kan behandlas just denna dag så skall de göra det så snart som möjligt eftersom jag har särskilda skäl.

Jag går därifrån uppskakad och rejält förbannad över inställningen de har till studenter och kan för mitt liv inte förstå varför de vägrade att behandla en fullständig ansökan, med allt på bordet, en behandling som hade tagit två till tre minuter i anspråk men kan tänka sig att tjafsa med mig i över en halvtimme om huruvida de skall behandla eller ej just denna dag. Dock är jag relativt nöjd då min ansökan säkerligen kommer att behandlas snart.

Idag, en vecka senare har CSN fortfarande inte lyft ett finger vid min ansökan om studiemedel!!

Och varje år är det likadant. Fullkomligt oacceptabelt långa köer på CSN:s kontor och en rent ut sagt grisig attityd från handläggarnas sida. Varför gör man inget åt saken? De är ju väl medvetna om att det kommer en anstormning av ansökningar om studiemedel i samband med terminsstart men inget görs för att servicen skall bli bättre. Tvärt om har man nu istället infört ett BETALNUMMER till CSN. Vill man ringa och prata med dem telefonledes kostar det ungefär dubbelt så mycket som ett vanligt samtal! Jag fick vänta närmare tjugo minuter innan jag kom fram till en handläggare idag medan telefonen tickade in pengar åt CSN.

Jo, jo. Om detta handlar myndigheternas serviceskyldighet reglerad i lag. Detta är inget annat än en stor skandal! Men vi studenter finner os snällt i denna behandling och tänker i all stillsamhet att det blir nog bättre nästa år..

Barn som sexualobjekt

Vi går idag mot ett samhälle som med all oönskvärd tydlighet accepterar att barn utnyttjas som sexualobjekt. Det sker på ett smygvist sätt. Jag återkommer till det. Samtidigt ökar anmälningarna till BRIS av barn som blivit sexuellt utnyttjade. Ett förhållande som enligt min uppfattning går som hand i handske.

Efter att idag tittat på programmet småstjärnorna ställer jag mig frågan: vem har kommit på programiden att spöka ut barn i utmanande kläder smink och peruk så att de skall efterlikna sina förebilder på MTV? OK jag kan hålla med om att det ser gulligt ut, d v s i en normal människas ögon. Men med vilken inställning tittar en pedofil på programmet när lilla X iklädd utmanande klänningar och med putande målade röda läppar står och på ett barns vis vickar på rumpan.

En stor klädkedja har för inte så länge sedan börjat att sälja spetsunderkläder i storlekar precis lagom för en åttaåring. Dessa finns i färgerna vitt och svart. Alltså för fortfarande kroppsligt outvecklade barn. Vem köper dessa? Vilka föräldrar gör det? OK barn vill efterlikna sina föräldrar men är det inte en frågan om objektifiering och en sexualisering av barn?

Det är likadant med reklamen som omger oss dagligen. Reklammakaren har nämligen kommit på att det som är lite förbjudet attraherar oss och görs reklamen på det sätt som närmast är att betrakta som en gråzon till vad som är tillåtet kan man sälja mer av sina produkter. Därför omges vi ständigt av reklam i denna gråzon. Ett högst aktuellt exempel i dessa dagar är Apollos reklam för sina resor där man får se en en femton kanske fjortonårig flicka iklädd i en minimal g-string liggande på en luftmadrass och läsande på en tidning.

Men denna objektifiering har även nått 'de fina salongerna' och på Stockholmsoperan uppförs just nu en pjäs som handlar om en fjortonårig flicka som blir kär i en vuxen man varpå ett passionerat käleksdrama följer.

På Internets sexsidor lockar annonsörerna med texter som 'bearly legal' och det talas om Lolitor och småflickor som är tillsammans med vuxna män för första gången och även föräldrar.

Man skulle kunna dra åtskilliga exempel. Jag anser att allt sammantaget leder till en allt större grad av acceptans av att barn utnyttjas på ett högst otillbörligt sätt och dessutom ger dessa sjuka män vatten på sin kvarn. Barn skall vara barn och få lov att vara barn. Inte utnyttjas av kommersiella intressen och några få sjuka mäns önskningar.

Tusen kronor i månaden för böcker

En första tanke som student så här inför terminsstart är ju som vanligt: hur skall jag få råd med alla böcker som krävs.

Det krävs av mig som juriststudent att ofantliga mängder böcker anskaffas. Det handlar för min del om att skaffa fram närmare 2.600 kr för en halv termin. Den andra halvan blir det lika mycket litteratur som skall köpas, alltså i dryga tal kostar mig kurslitteraturen 5.000 kr på en termin.

På CSN har man inte tagit hänsyn till detta på något vis utan vi som studerar juridik och f ö medicin (som ju också har en omfattande kurslitteratur) får lika mycket i studielån som andra som inte alls behöver lika många böcker. Det innebär alltså att jag har ungefär en tusenlapp i månaden mindre i studielån än andra studenter.

Man får väl leva på makaroner igen.

Chef betalade ut socialbidrag – till sig själv

En högt uppsatt chef på en stadsdelsförvaltning i Stockholm har polisanmälts för att under flera års tid betalat ut socialbidrag till sig själv. Den totala summan uppgår till minst 300 000 kronor.

Enhetschefen som är i 50-årsåldern har varje månad betalat ut stora summor pengar till en fullkomligt ovetande före detta bidragstagare. Bedrägeriet har gått till så att chefen genom att skriva på ett papper som sa att bidragstagaren inte själv var kapabel att hämta ut sina pengar har kunnat få ut de pengar som hon beviljade. Det gick till så att sekreteraren skickades till posten för att hämta ut kontanterna som sedan gavs direkt till enhetschefen som egentligen skulle lämna dem vidare till bidragstagaren.

Utbetalningarna har pågått åtminstone sedan 1997 och det är möjligt att de pågått ända sedan 1994. Det betyder alltså att ytterligare hundratusentals kronor har hamnat i enhetschefens ficka.

Detta händer i tider där det det är så svårt att få socialbidrag och det finns många som skulle behövt de här pengarna

För barnens bästa?

Inte nog med att det i svensk rätt i verkligheten inte existerar något 'barnets bästa', eftersom domstolarna vid vårdnadstvist i praktiken bedömer graden av motsättning mellan föräldrarna.

Nu skall fäderna även klämmas på ett skamligt högt underhållsbidrag. Själv har jag min dotter hos mig fem dagar i sträck varannan vecka, alltså närmare hälften av tiden, men det är mamman som får alla mina icke existerande pengar och dessutom ett fett bostadsbidrag. Själv får jag inte en krona i bidrag till dottern men väl en ansenlig hög brev från kronofogden. Eftersom jag älskar min dotter vill jag trots det träffa henne mera. Men det går inte för sig. Anledningen är just bidragssystemet. Mamman skulle nämligen förlora en del eller hela underhållsbidraget om jag fick träffa dottern mera. Barnets bästa i centrum? Kyss mig i häcken.

Wojtek Wybraniec

PS. Artikeln även publicerad i Aftonbladet lördag 15 januari 2000