
Som jag tidigare har skrivit kör det i Bangkok omkring mestadels Tuk-tuk som är en slags korsning av en bakåtvänd flakmoppe och en taxi. Egentligen skulle vi idag se ”The temple of the emerald Buddha” som är ett område fullt med exceptionellt vackra och enastående tempel. Men vi skulle inte komma in sa en man på utsidan. Det var i o f s mycket riktigt eftersom jag hade kortbyxor på mig och det är inte tillåtet. Mannen var mycket trevlig och på knagglig engelska förklarade denne Thailändare att vi gott och väl i stället kunde åka och titta på den ”stående Buddhan”, an annan jättelik staty förgylld i guld. Han frågade var vi kom ifrån och var allmänt trevlig och verkade berest. Naturligtvis hade han släktingar i Sverige vilket naturligtvis gjorde honom ännu mera trovärdig (det är ju A och O när det gäller försäljning och retorik, få din potentiella kund/lyssnare att fatta förtroende för dig. Det gör man bäst under de allra första sekunderna, sen är det kört). Nå denne trevlige, bereste och harmlösa gamla mannen som dessutom utgav sig för att vara lärare hittade som av en händelse en Tuk-tuk som skulle föra oss till dessa turistmål, och om vi nu av en händelse skulle vara intresserade av att köpa väldigt bra skräddarsydda kläder till ett otroligt pris (det råkade nämligen vara en fasion-tävling i Bangkok) skulel vi naturligtvis passa på, men Tuk-tuk skulle ta oss runt till det obetydliga priset av 40 Bath (10 kr). Redan där borde man ju ana oråd. Men mannen verkade ju som sagt trevlig och vi skulle få en liten tur och se på stadens otroliga turistattraktioner, ja då kunde det ju inte skada att titta lite på kläder som jag ju ändå har tänkt mig att köpa. Att sy upp en kostym här i Thailand är nämligen väldigt förmånligt trots allt.

Efter detta lilla besök var det då dags att forslas runt från den ena lyxaffären till den andra. Det var kostymer, juvelerare och det ena med det andra. Jag sa till chauffören att jag vill hem, hem till den och den gatan, men… ”Ni kan väl bara att gå in här, jag är en fattig man och jag får gratis bensin om ni bara kan tänka er att gå in här, bara fem minuter. Ni behöver inte köpa något”. Nå, vi var ju naturligtvis fulla av

Nåja, de lyckades inte at lura oss, men gudarna skall veta att de var sura när man gick ut utan att ha köpt någonting alls. Jag sa bara när vi kom in: ”Jag vet inte vad vi gör här, vi blev körda hit och jag har inte tänkt mig att spendera några pengar”. Så vi klarade oss. Nåja, om sanningen skall fram så köpte vi ett litet smycke, men det hade vi tänkt att köpa ändå. Vi köpte en liten elefant i silver. Elefanterna sägs i Thailand också att bringa lycka och det finns dessutom ganska speciella anledningar till varför Theresia ville ha en sådan.

Jag såg i övrigt en annan läskig grej idag. Thailändarna äter gräshoppor, puppor, grodor och annat ”smaskens”. Jag trodde att jag skulle kräkas när jag såg det vidstående. Skulle aldrig aldrig, hur vidsynt jag än anser mig att vara, att stoppa ner en puppa i min mun. Vidrigt såg det ut, som taget ur värsteskräckfilmen. Uaak!

Imorgon får vi väl sätta på oss långbyxor (hur det nu skall gå i denna sanslösa hetta, idag droppade jag ur mig säkerligen flera liter vätska) och se på detta Buddhatempel som sägs vara något av det mest påkostade i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar