Thailand 2001 - Dag 11

Ubon Ratchathani måndag den 20 augusti

VI HAR HITTAT FADERN OCH ÄVEN MODERNS SYSTER

Theresia tittar med förvåning på pappas fotografi och hans adress

Våra Thailändska vänner upphör inte att förvåna mig. Nej, det handlar inte om att de skall dra oss på pengar. Tvärt om tar bröderna ledigt från jobbet för att hjälpa oss och förlorar följaktligen pengar. Men när vi försöker att betala ja då får vi inte. Det är riktigt godhjärtade människor och jag kan bara säga att utan deras hjälp hade vi inte kommit så långt som vi har kommit nu.

Den ena brodern Thong, dök i morse upp och körde Theresia till folkbokföringen och där fann de som sagt fadern. Han är numera omgift och bor ca 50 mil ifrån där vi är nu. Theresia har skrivit ett brev till honom som är mycket känsloladdat. Pook, den andra brodern skulle hjälpa med översättningen från engelska. Det är mycket omtumlande detta för alla inblandade inklusive mig. Jag grät ett antal blöta tårar idag. Reaktionen från dessa godhjärtade vänner vi fått här är hursomhelst att det är otroligt fint att försöka söka sitt ursprung trots att man saknar språket. Av den anledningen vill de på alla sätt hjälpa till. Familjen är viktig här, viktigare än för oss egotrippade västerlänningar.

Jag måste säga att jag är överväldigad. Att det äntligen för människor tycks handla om värden utöver de materiella. Men vi vill gärna åtgälda men som sagt, de vägrar. Vad gör man då?

Vi har idag ännu en gång suttit hos dem och druckit öl och snackat. Alla var med inklusive mormor som nu är 82 år. En ovanligt pigg tant också med hjärtat på det rätta stället. Det är otroligt vilken gästfrihet vi har bemötts med. Jag tror att Theresia är mäkta stolt över sina landsmän. Det hade jag varit, verkligen.

Imorgon skall vi åka iväg drygt tio mil för att möta mammans syster. Alltså Theresias moster. Vi har fått kort på de också, alltså pappan och mostern. Mamman verkar däremot svårare att hitta. Våra vänner skall även imorgon bjuda på middag. Denna gång inga hoppande saker eller andra konstigheter (som de envisas med att bjuda på, idag fick vi ägg som var helt genomskinliga och äggulan var helt illgrön, det vände sig i magen men man var tvungen att smaka) utan anka som uteblev häromdagen. Den ena av de fyra bröderna är nämligen kock. Vi skall även lämna tillbaka motorcykeln då vi får hyra en av dem till en tredjedel av priset. Det är otroligt vad dessa människor vränger in och ut på sig för oss. Nästan på gränsen till att vi känner oss…. Ja jag finner inga ord för denna gästfrihet och öppna hjärtan.