torsdag, augusti 23, 2001

Thailand 2001 - Dag 14

Ubon Ratchathani torsdag den 23 augusti

Kl. 21.00

Sanningens ögonblick börjar att närma sig. Det här är bara för mycket. Det här är bara FÖR MYCKET.

För drygt en timme sedan ringde Pook och sade följande: ”Ni måste komma imorgon och får inte missa detta. Kl. 18.00 kommer Theresias pappa till mitt hem och de skall träffas där”. Theresia utbrister att: ”Det här kan inte vara sant, You have to be kidding!” ”No no, no kidding” säger Pook på andra sidan luren. ”Bara se till att ni är där!”

Utsikten från vårt fönster känns lika overklig som vekligheten själv

Efter det bröt känslostormen ut på båda håll. Jag är verkligen glad åt detta och hon å sin sida kan nog inte riktigt fatta att det är sant. Pappan fick brevet ifrån henne idag. Om vi antar att han arbetar har han idag fått detta vid 18. Två timmar senare ringer han och säger att han dyker upp i Ubon. Detta är bara för mycket.

Jag känner mycket i detta. För Theresia måste det vara rena rama stormen. Tänk vad det skall röra upp!! Bara tänk!

Kl.13.00

Idag är det en riktigt seg dag. Det känns avslaget. Jag har somnat och vaknat om vartannat, likaså Theresia. Vi har dryftat detta med mamman och pappan fram och tillbaka, in och ut, ventilerat hjärnor, skrikit åt varann, blivit vänner. Turbulent värre. Det är ansträngande psykiskt detta.


Rent praktiskt har vi inte gjort något idag, ja nästan inget. Jag köpte några Charlie Chaplin stumfilmer och tänkte att det kan vara bra att låta tankarna in på annat och att stumfilmer i alla fall inte skall vara dubbade, men kan du tänka dig, dubbning även på en stumfilm, det måste ta alla priser eller? Och dessutom på Thai!

Det blir inte många knop gjorda här idag.

Jag vet inte om jag har skrivit detta innan men jag har fått en bok av Pook. ”Words of wisdom to live by”. En bok, som förresten titeln antyder, väl kom till pass idag. Här kommer ett ord av den samlade visheten:

Life is an education ---- a terrible education Richard King

Inga kommentarer: