Dublin 2000 - Dag 3

Idag hade Theresia tydligen bestämt sig för att tillbringa dagen med mig. Destination efter frukost: Guinness bryggerier. Sagt och gjort. Vi tog oss in till stan. På vägen till Guinness skulle vi titta på en kyrka men denna tog inträde. Mot alla katolska principer tar alltså en kyrka betalt för att få komma in. Jag tyckte att det var rent ut sagt horribelt. En kyrka skall ju vara en öppen plats för alla människor, oavsett om dessa har pengar eller ej. Oavsett om det råkar vara ett turistmål eller inte. En kyrka är en plats för en stunds eftertanke, en plats att få lugn och ro för själ och sinnen.

Vi vandrade vidare för att komma till Guinness, allt under lättsam och gullig stämning, alltså hand i hand, med små ömhetsbetygelser. Når vi så sett det som fanns att se besökte vi den obligatoriska baren på Guinness där de bjöd på en tappad Guinness på förhoppningsvis det sätt som den skall tappas på. Gott! Jag brukar annars inte tycka om sådana men denna smakade verkligen fint. Kanske hade det inte så mycke att göra med själva smaken utan snarare detta att: här befinner jag mig med den människa som jag älskar och skattar högt, på Irland, i Guinness bryggerier.

Theresia berättade för mig en ganska horribel historia förra gången som hon hade varit där. Det är så att lokalen är avdelad med något som närmast ser ut som ett staket i järn med spetsar längst upp som ser ut som pilar. Förra gången som hon hade varit där, hade en kille försökt att klättra över nämnda staket varpå han tappade greppet och fick en av dessa "pilar" rätt i halsen. Amulanspersonalen fick såga loss staketet varpå killen fick föras till sjukhuset fortfarande med staketet i halsen

Efter denna lilla anekdot köper jag en ganska fräck anorak , helt svart med en vit krage och en ficka på magen för en summa som sved rejält nämligen 550 kr.

Vi går nu därifrån för att få i oss en bit mat. Så småningom bestämmer vi oss för en "Kina". Där får vi mycket god mat. Jag äter anka och Theresia friterad kyckling i sötsur sås. Vi är uppspelta och glada. Vi skriver kort till våra vänner. Knäppa oläsliga kort. Det ena går bara att läsa nerifrån och upp och ett annat hade vi vänt på orden på så att man måste läsa baklänges. Allt varvat med skratt och pussar.

SJÄLVCENSUR