Dublin 2000 - Dag 11

På planet nu. Kl. 0700. Trött. Trött åter igen. Mycket har hänt de senaste två dagarna. Theresia är inte med på planet. Vi skulle hem till Sverige tillsammans men hon orkar inte att ta det som komma skall. D v s varken föräldrarna eller den kommande rättegången. Hennes mamma har de senaste dagarna ringt sig fördärvad sedan hon fick reda på att jag fanns med Theresia. När hon inte svarade rev hon upp himmel och jord. Hon ringde Teresas pappa varpå han ringde henne och undrade vad som stod på. Där stod jag mitt i all uppståndelsen. Till slut orkade Theresia inte att ta det hela, varken med sina föräldrar eller detta med rättegången. Detta besked kom igår kl. 18. Jag var minst sagt förvånad. Till att börja med verkade det hela något oövertänkt men vid närmare eftertanke är det kanske inte så tokig idé.

När det gäller rättegången, sett ur hennes synvinkel, så slipper hon att sätta sig i en intressekonflikt emellan mig, Theresia och rödstrumpan. Hennes föräldrar icke att förglömma.
Men när det gäller hennes föräldrar är situationen knepig. Kort sagt blir de antingen hysteriska eller så får hennes agerande dem att tänka efter. Risken är att de kommer att tro att det hela är mitt påhitt. Det är också högst sannolikt att de kommer till flygplatsen och att det s a s blir jag som får stå för det som Theresia inte vill stå för. Åter igen blir jag, hur det än kommer att förlöpa, en syndabock.

Det finns en möjlighet till, nämligen att det hela är en slug undanmanöver och att jag kommer att få mig stans överraskning

Snart skall planet lyfta.

Kl. 11.00

Det intressanta kommer att inträda i samma ögonblick som jag skall igenom den svenska gränsen. Om jag inte missminner mig alldeles kommer hennes föräldrar att vänta på henne såsom överenskommet. Jag tror knappast att Theresia har ringt idag och meddelat att hon inte tänker att komma hem. Hursomhelst gäller det nu att komma på något underfundigt att säga till dem. Egentligen finns där en hel armada av tänkbara ting jag hade kunnat att kläcka ur mig men jag tror att jag skall hålla mig kort. För dem är jag inget annat än ett monster. Jag har inga direkta avsikter att bättra på mitt anseende heller, ej efter att ha blivit behandlad på det viset. Det jag kommer att säga blir förmodligen: "Theresia låter hälsa att hon för tillfället inte har kraft att tala med er överhuvudtaget" och "i övrigt anser jag att ni uppför er som svin när ni låter egna intressen gå före att er dotter får vara lycklig. Men ju mer ni försöker att lägga krokben för oss desto mer befäster ni vår kärlek"

Vi får se om de överhuvudtaget ids att ta tag i mig. Tror inte det. Men å andra sidan är de (läs modern) rätt så desperat för tillfället. Hon kan nog tänka sig vad som helst. Kanske blir jag t o m haffad för kidnapping??

Kl. 18.30

Föräldrarna kom inte. Däremot tror jag att de pratade med henne. Och det länge. Närmare bestämt från kl. 16.45 till kl. 18.15 när det slutade att tuta upptaget och istället kom "just nu kan vi inte nå…"

Usch jag har onda aningar kring detta. Nu har ligan slagit till igen. Jag kan bara tänka mig Theresia efter en och en halvtimmes mangling med sin mamma. Hon är väl helt tossig igen. Förmodligen förhåller det sig så att hon har sett mig på flygplatsen utan Theresia. Därefter har telefonerna gått varma. Skall jag tippa något så kommer hon inte att ringa idag, inte imorgon. Hon kommer att slaviskt följa sin mors vilja.

Jag hoppas att det inte blir så.