Jag har legat ordentligt sjuk i två dagar och naturligtvis haft en del att fundera på. Ett av dessa spörsmål var meningen med bloggandet och vad man bloggar om.
Jag konstaterar vid en sökning på Kolumnen att jag redan skrivit om det mesta, flera gånger om. De senaste åren har det blivit mycket rapportering från Thailand, knappast från ett samhällsperspektiv eftersom det skulle försvåra för mig och i det avseendet försöker jag undvika problem.
Flera gånger har jag funderat på att lägga av att skriva och de facto lagt av ett år. Det känns som att det saknas en röd tråd, en specialisering. Men om jag specialiserade mig skulle det absurda inträffa att jag skulle upprepa mig själv ännu mer. Min favoritkolumnist heter Jan Guillou. Han är som bekant vänstervriden så det räcker men har ändå förmågan att skarpsinnigt och ibland på ett elakt sätt analysera problemen, ofta ”från den andra sidan” Men om man kikar på hans kolumn på aftonbladet återkommer han också till samma ämnen.
Nu har jag inga pretentioner att jämföra mig själv med Jan men det synes som att man som bloggare eller kolumnist måste upprepa sig och som en papegoja upprepa: Beslutet som politikerna fattat är uppåt väggarna därför att, det var skitskoj i Thailand, kolla på detta är jätteskojigt, eller ibland i besvikelse, sorg eller vredesmod avslöja delar ur sitt liv som inte hör hemma på webben.
Några saker har jag dock märkt, liksom kvällstidningarna. Skandaler höjer läsarsiffror, bråk och snaskigheter likaså. En seriös samhällsdebatt tilldrar sig knappast uppmärksamhet, inte ens hos Carl Bildt med undantag av en skara av samma personer som kommenterar.
Internet är ett märkligt medium som återspeglar vår tids anda. Ett genomsnittsklick varar ca 2 sek, fenomenet Twitter återspeglar det ganska väl, och långt över 50% av webbsidorna (lågt räknat) består av porr. Någon tid för samhällsdebatt finns inte förutom hos en liten skara bloggare. Det som människor är intresserade av är vad Blondinbella har gjort, har hon några nya sexiga bilder, finns det något nytt absurt på YouTube?
En sak är säker och det är att många skulle bli glada över att se denna blogg försvinna, men å andra sidan, i detta mediebrus skulle även denna sida glömmas inom loppet av några veckor, om ens det.
