Annica Tiger är en offentlig person med egen se-domän. Den typen av domäner är reserverade för juridiska personer som inte omfattas av PuL. Mot den bakgrunden får Annica Tiger tåla offentlig kritik.
Annica Tiger agerar inte som en privatperson på Internet. Hon utnyttjar en "se-domän", som utgör startsidan för ett antal olika hemsidor. "Se"- domänen registreras av människor i yrkesverksam roll. Innehavarens eller företagets namn skall ha en anknytning till domännamnet och verksamheten. Följaktligen är Annica Tiger inte att betrakta som privatperson. Detta faktum tycks ha förbisetts av samtliga instanser som handlagt hennes ärende. Därav följer att hon får finna sig att hon i själva verket är en offentlig person, som både kan och skall granskas och kritiseras offentligt.När det alltså gäller Annica Tigers invändningar beträffande integritetsskyddet faller "… uppgifter som hänför sig till en persons offentliga liv i princip utanför skyddsområdet" för PuL (NJA 2001 s.416.) vilket jag konstaterar med ledning av den s k Ramsbrodomen.
Yttrandefriheten är en av de mest grundläggande friheterna vi har i svensk konstitution och en av grundvalarna som hela demokratin vilar på. Denna har Annica Tiger systematiskt försökt sätta ur spel. Här följer två exempel:
Min sajt innehåller till dags dato över hundra artiklar ett antal uppsatser och en del reseskildringar. En av frågorna som jag engagerar mig i är barnens rätt till båda föräldrar. Ett otvetydigt faktum när jag började granska argumentationen på andra forum och själv gav mig in i debatten om automatisk gemensam vårdnad (s k AGV) är att Annica Tiger hellre velat "tysta mig" än att föra en debatt.
Detsamma gäller en annan hemsida som går under namnet "Nodaddy" där innehavaren i detalj har beskrivit de många tvivelaktiga metoderna som Annica Tiger använt sig av för att sätta munkavle på innehavaren av hemsidan och andra.
Det vanliga förfarandet om man är missnöjd med innehållet på en hemsida är att ta kontakt med hemsidesmakaren för att ta bort material som man anser är kränkande. Fungerar inte det går det att göra en anmälan till polisen och datainspektion. Annica Tiger har dock aldrig kontaktat mig för att framföra synpunkter med en önskan att jag skall ta bort innehåll på hemsidan. Istället har hon tillgripit en annan metod och dagligen klagat hos Internetleverantörernas olika abuseavdelningar. Följden har blivit att min sida stängts ner inte mindre än 10 gånger. Kanske till och med fler. Jag har helt enkelt tappat räkningen. Detta utan föregående granskning eller uppmaning om rättelse och trots att sidan godkänts av polis, åklagare och datainspektionen. Detsamma gäller den tidigare omnämnda Nodaddy-sidan som stängdes ner tidigare i veckan efter Annica Tigers dagliga påtryckningar.
Kontentan är att man kan "tjata till sig" att en hemsida stängs eller måste censureras trots att innehållet i densamma strikt följer svensk lag, alltså enbart av den anledningen att det inte faller den klagande i smaken och denne inte "gillar" vad där framförs. Detta är ett förhållande som jag anser vara ytterst allvarligt och får mot bakgrund av det anförda tolkas så att yttrandefriheten inte råder trots statsmakternas vilja och intentioner.
Lite tillspetsat skulle man kunna säga att det i en sådan ordning är en diktatur som vi lever i där Annica Tiger iklär sig rollen som domare och bödel.
8 januari 2003
Utdrag ur artikel publicerad på http://www.pul.nu/.
Klicka på rubriken om du vill läsa hela svaret
"Alla Internetleverantörer och företag som tillhandahåller hemsidesutrymme på Internet har avtalstexter, som reglerar användandet. Telia har en klausul som säger att hemsidesinnehållet ska följa "god publicistisk sed", vilket Telias jurister sedermera har kommit fram till att hemsidan Nodaddy inte gör. Den ansvarige bakom sidan, Xxxx Xxxxxxx, har två gånger ombetts att ta bort vissa avsnitt som stred emot Telias avtalstexter, men vägrat. Därför tillkom stängningen av hemsidan. "Tjat" allena kan inte stänga ned hemsidor. Det vore en fara för yttrandefriheten, det håller jag med om."
......"Ramsbro-domen innebär att fler och fler uthängssidor frias av Datainspektionen, med hänvisning till att de anses vara "journalistiska". Ramsbro-domen slår fast att undantaget från PUL ska omfatta publicering med ändamål "att informera, utöva kritik och väcka debatt om samhällsfrågor av betydelse för allmänheten". Men vem avgör vad som är kritik, information eller debatt? Vart går gränsen? Vart ska de som drabbas vända sig för att få rättelse? Steget från att informera, utöva kritik och väcka debatt till att utföra en regelrätt förtalskampanj på nätet är numera ganska litet. Det tillkommer fler och fler sidor som under journalistisk täckmantel regelrätt hänger ut personer, med Datainspektionens goda minne."
9 januari 2003
Annica Tiger har offentligt uttalat sig på sin hemsida samt andra forum sedan 1998. Hon "går" t o m under epitetet "IT-debattör". Annica är därför en offentlig person som skall granskas och kritiseras. Poängen är att hon p.g.a. sina egna publiceringar på en se-domän får tåla en ännu högre grad av exponering och granskning samt att PuL överhuvudtaget inte är tillämplig.
Annica Tiger framställer sig själv som den "stackars" kvinnan som "hängs" ut. Så är inte fallet utan hon har utsatts för en saklig kritik med bevis som stöd för påståendena. När människor verkligen "hängs ut" t ex med nakenbilder av sina hämndlystna X eller när det handlar om, visserligen harmlösa men ändå principiellt viktiga uppgifter som människors hälsa och fysiska status, reagerar rättsväsendet. Men så är inte fallet med Annica Tiger och så har även åklagare resonerat när denne bedömt ärendet. Åklagare har nämligen en möjlighet och skyldighet att åtala om "det är påkallat ur allmän synpunkt" BrB 5:5 1 st. Det handlar alltså inte om att "jaga mygg och svälja kameler" utan om att "skilja äpplen från päron".
Kritiken på Nodaddys och min sida har gällt att Annica Tiger tillgriper allehanda tvivelaktiga metoder för att få tyst på människor som inte tycker som hon. Allt under täckmanteln att hon är "uthängd". Istället för att bemöta kritiken på ett sakligt sätt har hon satt i system att trakassera Internetleverantörerna.
Xxx Xxxxxxx (jag har blivit ombedd att ta bort namnet med hänvisning till att han inte är en offentlig person) på Telia Abuse, den 29 juli 2002, säger följande i telefonsamtal med mig: "Annica Tiger har under lång tid ständigt ringt oss om din hemsida. Vi kan inte ha det så och det är inget som säger att vi behöver publicera din sida trots att den är laglig".
Xxxxx Xxxxxxxx (jag har blivit ombedd att ta bort namnet med hänvisning till att hon inte är en offentlig person) på Telia abuse, den 3 oktober 2002: "Annica Tiger klagar så mycket att det menligt påverkar vårt arbete."
Där är anledningarna till att sidorna har stängts! Inget annat.
I sina artiklar återkommer Annica till följande frågeställningar: "Vem avgör vad som är kritik, information eller debatt? Var går gränsen?" Svaret måste vara att det ankommer på de rättsvårdande myndigheterna att avgöra det samt att ett sådant avgörande alltid måste grunda sig på en individuell bedömning eftersom "journalistiskt ändamål" inte är något statiskt begrepp utan varierar från fall till fall. Uppfattningen om vad som är journalistik varierar därför också som så tydligt åskådliggjorts av Annica Tiger när hon vägrar att finna sig i beslut trots att överinstanser kommit fram till samma resultat som underinstanserna.
Det lustiga i kråksången är att Annica till Datainspektionen (Diarenummer 495-2001) själv skriver: "Att skriva att Annica Tiger är en fet kossa eller att skriva att Annica Tiger är en psykopat är i mina ögon subjektiva åsikter och därmed harmlösa!" Tydligen är det OK men att säga sanningen svider uppenbarligen (eller om det var tvärt om).
Annica skall komma ihåg att gränsen är satt mycket högt av HD och att allt hon har utsatts för är en kritisk granskning där det finns bevis för varje stavelse:
"Att elektroniskt eller på annat sätt publicerade texter innehåller kränkande eller nedvärderande uppgifter eller omdömen … anses utgöra ett normalt inslag inom ramen för en kritisk samhällsdebatt. Som Europadomstolen framhållit innefattar yttrandefriheten även rätten att framföra sådan information och sådana tankar som kränker, chockerar eller stör" (Ramsbrodomen).
Detta ovan sagda gäller, inte Annica Tigers försök att sätta yttrandefriheten ur spel såsom hon bevisligen gör trots att hon ogenerat påstår motsatsen i sin artikel.
