måndag, december 24, 2001
måndag, december 10, 2001
Barnen som vapen
Det är snart jul. För många är det en underbar tid tillsammans med familj och barn. För andra är det en tid fylld av ångest och pina, en tid då ensamheten och övergivenheten gör sig påmind. En tid då smärtan över att inte få träffa sina barn för många blir så outhärdlig att man tar till drastiska åtgärder.
Många är dessa föräldrar i denna situation att X partnern använder barnen som vapen. Där X kommer med alla möjliga anklagelser med tillhörande polisanmälningar som hämnd för gamla oförätter eller ännu vanligare, av svartsjuka. Varför drar så många vårdnadsprocesser igång när den ena parten har träffat en ny? Som i min gode väns T-s fall. "Nej, vi behöver inget umgängesavtal" brukade han säga, "Underhållet sköter vi själva, inga Försäkringskassor här inte" brukade han att stoltsera med, d vs ända till den dagen som han träffade en ny tjej och X-et plötsligt ansåg honom vara helt olämplig som förälder. Vårdnadstvist, polisanmälningar. I ett annat fall var det likadant. X-et anmälde om han så släppte sig!! Till slut hade han att svara för dryga 20-talet anmälningar. Poliserna bara skakade på huvudet och åklagaren visste inte riktigt vad han skulle göra. Till slut åtalades han och blev frikänd på samtliga punkter. Men vårdnadstvisten hade han ju redan förlorat. Det finns inga krav på bevis i vårdnadsmål. En part kan kläcka ur sig vilka anklagelser som helst utan att behöva styrka det. Och det vet många av dem som trilskas.
Min gode vän advokaten och jag brukar skoja om att vi skall skriva en handbok för dem som vill vinna ett vårdnadsmål. Det skulle väl i stort se ut så här
1. Vägra allt samarbete och framförallt samarbetssamtal – Genom att vägra delta har du visat hur omöjlig den andra parten är att samarbeta med och att det i framtiden således kommer att vara omöjligt att samarbeta om barnen.
2. Polisanmäl allt – Hitta gärna på sådant som låter bra. Sexualbrott och misshandel visar verkligen vilket svin X-et är. Tänk på att du inte behöver bevisa något i vårdnadsmålet och sen är det ju skit samma.
3. Gå inte med på ett umgänge som är längre än 4 dagar i sträck- OBS mycket viktigt för om du gör det blir du av med underhållet. Fyra dagar är perfekt och du behöver inte oroa dig om ekonomin i framtiden
4. Tänk på att barnet är X-sets ömmaste punkt. Med hot om att denne inte skall få träffa barnet kan du i stort sett tvinga dig till vad som helst
Nej ärligt talat. Det var på liknande sätt med mig och X-et och när jag tänker på allt detta som jag varit med om så ryser jag. Det är i alla fall skönt att min dotter inte har märkt av det hela något alls när det begav sig. Idag fungerar samarbetet med modern strålande och hon växer och utvecklas otroligt. Alla föräldrar är ju stolta över sina barn men min är exceptionell vilket intygas av skolpersonal och alla som har med henne att göra. Det är ett högt IQ på den tjejen inte minst socialt. Det dröjer nog inte länge innan hon slår mig på fingrarna, ja förresten, hon har ju redan börjat att uppfostra mig.
I år skall min dotter tillbringa julen hos mamma, nästa år skall hon vara hos mig. Så långt är allt i sin ordning. Men jag tänker på alla stackare som inte får träffa sina barn och på alla barn som förvägras sina föräldrar. Tro mig jag har flera exempel på sådant i min omedelbara närhet. Jag kan bara säga. Kämpa, ge aldrig upp! Annars kommer det en dag de era barn kommer att ifrågasätta varför ni inte kämpade. Alla barn behöver båda sina föräldrar. Inget kan ändra på det.
Många är dessa föräldrar i denna situation att X partnern använder barnen som vapen. Där X kommer med alla möjliga anklagelser med tillhörande polisanmälningar som hämnd för gamla oförätter eller ännu vanligare, av svartsjuka. Varför drar så många vårdnadsprocesser igång när den ena parten har träffat en ny? Som i min gode väns T-s fall. "Nej, vi behöver inget umgängesavtal" brukade han säga, "Underhållet sköter vi själva, inga Försäkringskassor här inte" brukade han att stoltsera med, d vs ända till den dagen som han träffade en ny tjej och X-et plötsligt ansåg honom vara helt olämplig som förälder. Vårdnadstvist, polisanmälningar. I ett annat fall var det likadant. X-et anmälde om han så släppte sig!! Till slut hade han att svara för dryga 20-talet anmälningar. Poliserna bara skakade på huvudet och åklagaren visste inte riktigt vad han skulle göra. Till slut åtalades han och blev frikänd på samtliga punkter. Men vårdnadstvisten hade han ju redan förlorat. Det finns inga krav på bevis i vårdnadsmål. En part kan kläcka ur sig vilka anklagelser som helst utan att behöva styrka det. Och det vet många av dem som trilskas.
Min gode vän advokaten och jag brukar skoja om att vi skall skriva en handbok för dem som vill vinna ett vårdnadsmål. Det skulle väl i stort se ut så här
1. Vägra allt samarbete och framförallt samarbetssamtal – Genom att vägra delta har du visat hur omöjlig den andra parten är att samarbeta med och att det i framtiden således kommer att vara omöjligt att samarbeta om barnen.
2. Polisanmäl allt – Hitta gärna på sådant som låter bra. Sexualbrott och misshandel visar verkligen vilket svin X-et är. Tänk på att du inte behöver bevisa något i vårdnadsmålet och sen är det ju skit samma.
3. Gå inte med på ett umgänge som är längre än 4 dagar i sträck- OBS mycket viktigt för om du gör det blir du av med underhållet. Fyra dagar är perfekt och du behöver inte oroa dig om ekonomin i framtiden
4. Tänk på att barnet är X-sets ömmaste punkt. Med hot om att denne inte skall få träffa barnet kan du i stort sett tvinga dig till vad som helst
Nej ärligt talat. Det var på liknande sätt med mig och X-et och när jag tänker på allt detta som jag varit med om så ryser jag. Det är i alla fall skönt att min dotter inte har märkt av det hela något alls när det begav sig. Idag fungerar samarbetet med modern strålande och hon växer och utvecklas otroligt. Alla föräldrar är ju stolta över sina barn men min är exceptionell vilket intygas av skolpersonal och alla som har med henne att göra. Det är ett högt IQ på den tjejen inte minst socialt. Det dröjer nog inte länge innan hon slår mig på fingrarna, ja förresten, hon har ju redan börjat att uppfostra mig.
I år skall min dotter tillbringa julen hos mamma, nästa år skall hon vara hos mig. Så långt är allt i sin ordning. Men jag tänker på alla stackare som inte får träffa sina barn och på alla barn som förvägras sina föräldrar. Tro mig jag har flera exempel på sådant i min omedelbara närhet. Jag kan bara säga. Kämpa, ge aldrig upp! Annars kommer det en dag de era barn kommer att ifrågasätta varför ni inte kämpade. Alla barn behöver båda sina föräldrar. Inget kan ändra på det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)