lördag, maj 27, 2006

Vem är du egentligen?

Omgivningen styr människan mer än vi tror. Trots att jag har full koll på vad som händer i Sverige via nätet tidningar och TV-program så känns det föga intressant att engagera sig i Svenska problem, då tycker jag faktiskt att i mitt perspektiv är det mera intressant att studera en ödla som bosatt sig hos mig eller 100-tals hysteriska kommandomyror som bär i väg på en köttbit jag råkat tappa, vi förändras och anpassas till den miljö som vi befinner oss i. Jag har svårt att vara det ansikte som kritiserar och analyserar vad som händer i mitt första/(andra) hem Sverige

Jag läste häromdagen en kolumn av EvaEmma Andersson i Aftonbladet där hon på ett fyndigt sätt reflekterar detta även om jag inte håller med om hennes klasstillhörighetssyn som mest verkar störa henne själv och som man förstår när man läser lite fler krönikor. Det är liksom som att hon säger, varför är inte jag rik och född av fina föräldrar.

Men det är klart att människa anpassar sig till den miljö som man vistats i. Vi gör det hela tiden, man är inte en utan 100 olika människor. Min far frågade mig en gång varför han inte kände igen mig längre och så frågade han vem är du? Jag har många olika personligheter sa jag, många olika ansikten utåt, många olika språk. Jag är inte samma person när jag är med min dotter som när jag är ute o svirar på krogen. Jag är inte samma på Universitetsbänkens föreläsning om EU-rätt som med kompisen i biljardhallen. Jag är inte samma person på McDonalds som jag är på en bröllopsmiddag.

Men det kanske är mig det är fel på. Man kanske alltid skall vara en och samma person med samma beteende och ett och samma språk? Vad tycker du?

6 kommentarer:

Nathalie Winberg sa...

Jag tror som du att man anpassar sig till situationen, t.ex. McDonalds eller bröllopsmiddag, men jag känner själv inte att jag är särskilt mycket annorlunda. Jag äter inte med händerna på en bröllopsmiddag, jag pratar inte politik eller om annat som skulle få någon att bli osams som jag kanske gör med en vän eller min pojkvän på McDonalds (även om jag nu aldrig äter där, men i alla fall).

Jag har alltid samma åsikter, värderingar och gränser vart jag än är. Jag tänjer på vissa gränser dock när det gäller släktsammankomster och sådana tillfällen när man helst inte ska börja bråka, då säger jag vad jag tycker på ett mjukare sätt.

Hur menar du att du har olika ansikten utåt, handlar det om vad du pratar om, dina kläder eller vad du gör?

ehja sa...

Kan inte låta bli att skriva en rad, när jag ur minnet plockar fram bilden av Mr Kolumen- himself, som bejakar sin feminina personlighet och dansar runt med stringtrosor och en röd ros mellan läpparna. *big smile*

Naturligtvis iklär man sig olika roller, beroende på i vilken social situation man befinner sig i.

Man är barn till sina föräldrar, man kanske själv är förälder, man har vänner, man har kärleksrelationer, man kanske är medlem i en förening osv, osv.

I olika relationer har man också olika roller. Det har inte så mycket med värderingar att göra, mer de sociala förväntningarna och vad man har för bild av sig själv.

Det finns många exempel på starka och självständiga kvinnor, som i sina kärleksrelationer framstår som undergivna och osjälvständiga. De skapar en ny roll för att kunna behålla kärleken. Det finns säkert män som genomgår samma förändring, men jag tror inte att det är lika vanligt.

Barn, till skilda föräldrar, uppför sig ofta på ett sätt hos den ena föräldern och på annat hos den andra.

I yrkesrollen släpper man ytterst sällan in någon i sin privata sfär. Man ger mycket lite av sin personlighet, däremot visar man sitt yrkeskunnande på ett (förhoppningsvis) proffesionellt sätt.

När man hamnar i nya miljöer och med nya grupper, sätts man i dilemmat att göra en avvägning av vilken plats man kan ta och vad som förväntas av en.

Det är när man slutar infoga sig i en viss roll, som människor säger att de inte känner igen en. Ofta kan det vara så, att man som barn "blir" den person som föräldrarna vill att man ska vara, men som vuxen kan man inte ställa upp på det.

Tror jag iallafall!

kolumnen sa...

Men... jag gillar ju blommor... och string är ju sexigt ;)

Anonym sa...

Greets to the webmaster of this wonderful site! Keep up the good work. Thanks.
»

Anonym sa...

Hallo I absolutely adore your site. You have beautiful graphics I have ever seen.
»

Anonym sa...

I find some information here.